I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

79

"Shawn!!!" skriker jag och gapar i några sekunder innan jag kastar mig i hans armar. "Oh my God! What are you doing here?"
"It's your graduation. I wouldn't miss it for the world."
"Are you serious? I mean... Oh my God!"

Jag känner hur det börjar bildas lyckotårar i mina ögon men jag gör allt i min makt för att hålla dem inne.

"Blev du överraskad?" frågar mamma och skrattar.
"Ja! Vad är det här?" skrattar jag.
"Se det som en studentpresent från Frida och Sandra.
"Va? Har de fixat det här? Did you talk to Frida and Sandra?" frågar jag Shawn.
"Yes, I wanted to surprise you."
"And you totally did! I can't believe you are here! Did they tell you what happened?"
"Yes!"
"So do you still want to be my boyfriend?"
"Of course I want to!"

Jag ställer mig på tårna trots att jag har klackar på mig och kysser honom länge. Jag hör hur någon tar kort på oss med systemkameran och kommer tillbaka till verkligheten.

Alla mina släktingar står i en klunga runt oss och ler stort. Jag fortsätter att få kramar av mina kusiner och av farmor och farfar. Jag får massor av saker som de hänger runt min nacke och jag känner redan hur jobbigt det kommer bli på flaket med allt det där.

"Ska vi ta några av dessa med oss hem så länge?" frågar mamma som om hon läst mina tankar.
"Gärna!"

Jag tar av mig några och lämnar fyra stycken band runt halsen. Sedan tar vi en massa foton. Alla vill stå bredvid mig och ta kort men det gör inte mig någonting. Det här är nog den lyckligaste dagen i mitt liv och ännu är den inte slut.

Efter en stund är det dags för mig att gå till lastbilen och flaket där min klass ska åka runt i stan ungefär en timme.

"Are you going to be okay with my relatives? They can be a bit intimating", skämtar jag med Shawn.
"I will be alright. Go and have fun with your friends now and I'll see you later."
"How long will you stay?"
"Long enough for you to get tired of me..." flinar han.
"Never gonna happen", svarar jag och ger honom en snabb puss innan jag går iväg trots att en del av mig bara vill stanna hos honom.

Jag kommer nästan sist av alla och bara ett par minuter senare rullar vi iväg. Jag blåser i en tuta jag fick av Liam och kramar Olivia en gång till. Någon startar musiklistan som vi gemensamt har bidragit till i klassen och golvet börjar dunka.

~

När vi åkt runt i lite mer än en timme går jag för att möta upp Frida och Sandra vid en parkering som vi bestämt. Vi springer mot varandra och börjar hoppa samtidigt som vi kramas alla tre.

"Är ni seriösa?" skriker jag och fortsätter kramas.
"Blev du glad?" frågar Frida.
"Skojar du? Det var det bästa i mitt liv! Varför har ni inte sagt något?"
"Det skulle inte vara lika kul då ju..." svarar Sandra.
"Sant... Alltså åh vad jag älskar er! Grattis till studenten älsklingar!"
"Detsamma!"
"Nu åker vi hem och firar med våra släktingar!" skrattar Sandra.
"Yeah!"

Det känns som en dröm att få fira den här dagen tillsammans med mina bästa vänner och med Shawn. Det är riktigt skönt att våra föräldrar är så bra vänner och ville fixa en gemensam fest.

Vi blir hämtade av Sandras farmor och åker den korta sträckan hem till mig. När vi kommer dit är huset tomt så vi går igenom det och kommer ut till baksidan där alla står. De skålar och jublar när de ser oss och vi börjar skratta.