I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

18

Det har nu gått en vecka sedan den värsta kvällen i mitt liv. Pappa har inte hört av sig till någon men det är jag nästan glad över för jag kommer aldrig kunna förlåta honom för vad han gjorde mot mamma. 

Mamma ligger inne i sin säng hela dagarna och när man går förbi dörren hör man hennes snyftande. De enda gångerna hon lämnar rummet är när vi ska äta eller när hon behöver gå på toaletten. Dock pratar hon ingenting vilket får mig att må dåligt. Jag vet inte vad jag ska säga till henne som hjälper. 

Liam tog det också hårt såklart. Han hänger ute hela dagarna och kommer hem sent på natten. Jag tror att jag har ätit två måltider med honom på hela veckan. Jag har fått ta hand om allt hushållsarbete så som mat, tvätt, disk och städning. Hela tiden har jag haft så fullt upp att jag inte ens hunnit känna efter hur jag själv mår.

De senaste nätterna har jag sovit med hjälp av pappas gamla sömntabletter men nu är de slut. Jag ligger i min säng och anstränger mig verkligen för att somna men det går inte. Istället hämtar jag min dator från skrivbordet och startar den. Jag kopplar in mina hörlurar och går in på Netflix.

Efter att ha sett några avsnitt av Friends går jag in på Youtube. Förslagen som kommer upp är bara audition-videos vilket jag älskar att se på. Jag tror jag har sett varenda audition till The Voice UK och USA, no kidding. Ikväll känner jag dock för att titta på något annat. 

Mina fingrar rör sig sakta men säkert över tangentbordet och trycker sedan på enter. En massa videos på Shawn dyker upp och jag bestämmer mig för att se på musikvideon till Mercy. Jag saknar honom så mycket men han har glömt mig nu...

När jag sett färdigt den kollar jag i förslagslistan och en videointervju med honom finns där. Jag tvekar lite men trycker sedan. Den är från igår. En kvinna sitter mitt emot honom i en fåtölj och inleder intervjun med att fråga hur han mår.

"I'm fine thanks. How are you?" frågar han tillbaka, vänlig som han är...
"I am very good! How's your tour going?"
"It's awesome! I mean I get to play my own songs at stages in front of people which has been my dream for a very long time. Now I've had a couple of weeks to rest after Europe but I feel really excited to continue with the tour in Portland on Thursday!"
"Great! So what did you think about Europe? Which was your favorite city to play in?"
"I really like Barcelona, it's a beautiful city. I think Barcelona and Stockholm was- yeah they were just really good."

Jag reagerar när han nämner Stockholm och undrar ifall en liten gnutta va honom kanske tänkte på mig...

"Yeah, speaking about Stockholm, there's this rumour about a girl there." börjar kvinnan.

Shawn rätar upp sig i stolen och jag ser hur han döljer ett leende vilket får mig att också le.

"Really? Tell me about it", säger han och flinar.
"At the show, you suddenly stopped singing and said something like oh it's really you. There are a lot of videos from different angles that shows you talking to a girl in the crowd after the song, looking very happy."
"Well, it was a fan. They make me happy."

Att höra honom säga det gör ganska ont men jag förstår ändå varför eftersom jag valde att inte vara något mer än vänner så nu ser han mig antagligen bara som ett fan.

"I also heard that you visited Sweden during your break. That didn't have anything to do with the mystery girl or..?"
"I'd like to keep that private", svarar han.
"I see... At least it's not a denial."
"Okay, I saw her a long time ago and I kind of wrote this song about her. I just got really surprised to see her and whatever happened between us is no longer happening. I guess I just wasn't good enough for her..." säger han och kollar ner i sitt knä.

Vad sa han? En låt? Om mig?

"That girl has high standards..." säger kvinnan. "I'm sorry but thank you for sharing!"

Jag stänger ner datalocket och stirrar ut i mitt mörka rum. Sedan reser jag mig upp och tänder lampan innan jag börjar rota i garderoben. 

En halvtimme senare drar jag ut laddaren till min mobil. 22.36 tisdag 4 juni står det på skärmen. Inga notiser.

Med relativt hög puls smyger jag ner för trappan med min stora resväska i ena handen och en liten väska med mobil, plånbok och så vidare i den andra.

Jag låser försiktigt upp dörren efter att ha tagit på mig min jacka och mina Converse. Sedan går jag mot min bil, sätter mig i den, startar och kör iväg.

När jag kör förbi Sandras hus saktar jag in lite och tänker igenom mitt beslut en extra gång men kommer fram till att ändå göra det eftersom hon och Frida inte alls velat träffa mig den senaste veckan. De vet vad som hände med min pappa men de har knappt brytt sig om att fråga hur jag mår. Det enda de sa var att de var ledsna för min skull. Ingen bryr sig här ändå så jag fortsätter bara att köra.

_________

Snart 2K!! Fortsätt rösta och kommentera så är ni bäst! <3