I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

78

Det är torsdag kväll och jag ligger i min säng för att försöka sova. Jag har försökt i snart två timmar och klockan är bara tio men imorgon är det den stora dagen, det vill säga min student och jag ska upp riktigt tidigt. Jag känner mig ganska nervös och pirrig vilket kan vara en av faktorerna till att jag inte lyckas somna. Sedan är jag inte heller så trött eftersom jag, dum som jag var, tog sovmorgon imorse.

Jag var bara i skolan i två timmar idag. En timme av dem åt vi och den andra timmen gick åt till att organisera vårt utspring in i minsta detalj. Vi ska springa ut till en remix av olika låtar som en kille i vår klass har fixat. Det tog en stund att bestämma ordningen vi ska upp på scenen och vem som ska skjuta iväg konfetti i luften och allt sånt där som studenter gör.

Det känns riktigt overkligt att jag slutar skolan efter 13 långa år... Något som känns lite tråkigt är att jag inte kommer få vara på flaket med Sandra och Frida eftersom vi inte går i samma klass men jag kommer ändå fira med dem då vi ska ha en gemensam fest hemma hos mig med alla våra släktingar och vänner. Sedan ska vi även gå ut på kvällen och festa tillsammans.

~

04:00 STUDENT!!🥂 Det är vad som står på min mobilskärm när jag vaknar. Jag lyckades alltså somna tillslut igår.

Jag kliver glatt upp från sängen, något jag aldrig skulle gjort klockan fyra om det var en vanlig morgon. Sedan går jag till badrummet och tar en väldigt snabb dusch.

Shawn har fortfarande inte sett mitt meddelande men imorgon när allt har lugnat ner sig lite ska jag äntligen försöka ringa honom igen och förklara situationen. Jag är dock lite orolig. Tänk om han faktiskt har börjat komma över mig nu och inte vill gå tillbaka till vårt förhållande...

Snart ska pappa skjutsa mig till Trädgårdsföreningen där alla Linköpings studenter samlas för picknick. De har förbjudit den gamla traditionen "champangefrukost" för att skolledningen inte vill att skolan ska förknippas med alkohol. Dock så dricker alla ändå, bara utan att kalla det champangefrukost.

Jag ska bara föna håret och sminka mig lite snabbt. Efter picknicken ska jag hem igen och sminka mig lite bättre för att det ska hålla hela dagen, kvällen och natten men jag har en känsla av att det kan bli en del tårar nu på morgonen när vi ses för sista gången som en klass. Därför vågar jag inte göra för mycket med mitt ansikte. Jag ska även locka håret lite senare för annars håller inte lockarna i sig hela dagen.

Jag klär på mig min studentklänning som jag beställde för flera månader sedan och sätter sedan mössan på huvudet. Den sitter som ett smäck och jag ger mig själv ett leende i spegeln.

När jag kommer fram till trädgården är det redan en massa studenter där från alla gymnasieskolor i Linköping. Jag får kramar av  alla jag känner och även från vissa som jag bara träffat enstaka gånger på fester eller liknande. Alla är på så bra humör idag så det är väl det som gör folket extra kramgoa. Jag ser några från min klass en bit bort och skyndar mig dit.

"Hej snygging!" säger Olivia och ger mig en lång kram.
"Tjena kexet!" svarar jag. "Kan du förstå det här?"
"Nej!!"
"Inte jag heller!"

Hela klassen kommer inom några minuter och vi sitter i en grupp och pratar gamla minnen. En kille som heter Gustav plingar i sitt glas och börjar hålla tal om hur tacksam han är för dessa år och hur mycket han älskar vår klass. Jag känner att mina ögon vattnas lite när jag inser hur mycket jag kommer sakna alla, trots att jag inte hängt med så många utanför skoltid. Vi har haft tre grymma år tillsammans och träffats varje dag och helt plötsligt ska vi sluta göra det. Det känns konstigt.

Några andra personer håller kortare "tal" till oss andra och sedan går vi typ varvet runt och berättar våra favoritstunder från gymnasietiden. Alltihop slutar med att alla skrattgråter tillsammans.

Klockan 08:00 har vi varit där i drygt tre timmar och folk börjar dra sig därifrån. Fridas pappa kommer och hämtar mig, Sandra och Frida och kör hem till mig där vi alla ska göra oss iordning. Alla våra föräldrar samt Liam och Fridas bror är där och fixar inför det stora kalaset.

"Hej tjejer!" säger mamma. "Vad fina ni är!"
"Tack! Finare ska vi bli kan jag lova", svarar jag och vi smiter upp på mitt rum.

Jag tvättar bort mitt smink och sätter i locktångens sladd i ett uttag. När den blivit varm börjar jag locka mitt hår vilket tar en bra stund. Efter det börjar jag sminka mig på nytt fast jag tar ett tjockare lager av allt.

"Är vi redo nu?" frågar Sandra ett par timmar senare.
"Jag tror att vi är det", svarar Frida och jag nickar.
"Vi ska verkligen göra det här... Vi ska ta studenten!" ropar jag och de ljublar.

Vi går till min trädgård där de håller på att bära bord och stolar in till megatältet där alla ska sitta och äta sedan. Vi hjälper till med att bära stolar en stund men aktar våra vita klänningar så att inget händer dem.

Strax innan klockan tolv skjutsar Fridas pappa oss till skolan där vi ska äta tillsammans i matsalen en sista gång. Allt är så känslomässigt idag bara det att man kanske går i en speciell korridor för sista gången.

~

Klockan är nu 13:50 vilket innebär att utspringen börjar om tio minuter. Vår klass ska springa ut sist men vi står redan uppställda ändå för att inget ska gå fel.

Klass efter klass springer ut och ljublar. Skolans golv dunkar av musiken som spelas ute på scenen och vi börjar bli riktigt, riktigt taggade. När det äntligen är vår tur öppnas dörren och vi rusar upp på scenen. Jag njuter av de sista minuterna som elev på den här skolan och dansar med mina klasskompisar.

När vårt medley är slut springer vi ner från scenen och publiken applåderar länge. Jag kramar många av mina klasskompisar och sedan går alla iväg för att hitta sina familjer. Jag tittade ut genom fönstret innan men såg ingen från min släkt då så jag går runt och letar en stund.

Jag kommer förbi Fridas föräldrar och ser att hon redan kommit dit så jag ger henne en kram innan jag går vidare.

Tillslut ser jag min mormor och morfar och skymtar mina föräldrar bredvid dem. De ser sig omkring efter mig och mormor skiner upp som en sol när hon får syn på mig.

Jag skyndar mig fram och bombarderas med kramar från mina släktingar.

"Grattis gumman!" säger mamma när det är hennes tur och hon hänger på en liten studentnalle runt min hals.
"Tack!"

Jag vänder mig om och tittar lite noggrannare på min studentskylt. Det är en bild från mitt tre-årskalas där jag sitter med tårta på hela händerna och runt hela munnen. Jag skrattar åt den och sedan flyttar sig skylten och jag får en chock när jag ser vem som håller i den.

_____________

Hmm... Undra vem det kan vara som gömde sig bakom plakatet?