I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

55

Nästa dag ligger jag kvar i sängen lite för längre vilket leder till att jag missar den första bussen. När den senare bussen stannar utanför skolan är klockan fem över åtta men jag orkar inte springa så jag tar min tid eftersom jag ändå redan är sen.

Efter att jag lämnat min jacka i skåpet och tagit ut mina fysikböcker så går jag ner till klassrummet. Det är konstigt nog låst så jag knackar på försiktigt. Det låter inte som om någon pratar där inne. Jag tar upp min mobil för att sms:a Olivia men hinner inte börja för jag hör en röst bakom mig.

"Du vet väl att det är föreläsning nu va?"

Jag vänder mig om och får syn på Gabriella. Hon flinar mot mig och lägger armarna i kors. Just det föreläsningen... Den hade jag glömt bort. Alla treorna sitter just nu inne i aulan och lyssnar på någon FN-föreläsning.

"Varför är du inte där då?" frågar jag henne.
"Jag lyssnade på den förra året och höll på att somna så det är ingenting jag känner för att göra igen."
"Juste', det här är ju ditt andra år i trean", säger jag och döljer ett flin.

Hon ser lite bitter ut och sätter sig ner på bänken bakom henne. Jag bestämmer mig för att inte gå in till föreläsningen. Jag kan lika väl plugga lite i ett par timmar eftersom det är något jag inte vill göra hemma nu när Shawn är hos mig. Precis när jag är på väg att gå så säger hon mitt namn.

"Norah, jag har glömt att fråga hur du mår nu?"

Jag blir förvånad över hennes fråga och vet inte vad jag ska svara.

"Jag tänker på det där med Shawn. Att du på riktigt trodde att han älskade dig och ville ha dig. Du är precis som vem som helst för honom."

Jag känner för att skratta rakt ut eftersom hon inte har en aning vem som just i den här stunden ligger i MIN säng och sover. Men det kan jag inte göra.

"Du är bara avundsjuk", svarar jag.
"Jag? Nej! Till skillnad från dig skulle jag ha varit lojal och inte gått och varit med en massa andra killar. Inte för att det sårade Shawn eftersom du inte betyder något för honom men jag undrar bara hur vrickad man får vara."

Jag blir inte ens arg av det hon säger. Istället ger jag henne ett svagt leende och går iväg för att sedan brista ut i gapskratt helt ensam.

~

Det är fredag och ikväll är det dags för festen. Jag har precis slutat skolan och är på väg till bussen med Sandra och Frida.

"Vad ska Shawn göra ikväll då?" frågar Sandra.
"Han ska följa med", svarar jag.
"Va?" utbrister de båda samtidigt.
"Ja, det är ju halloween-fest, man ska klä ut sig."
"Jaha, vad smart!" säger Frida och Sandra nickar instämmande.
"Jag vet! Jag är så taggad att äntligen få göra något riktigt med honom."
"Jag förstår det. Men då får ingenting gå fel så att någon får veta att det är han. Då blir det nog inte så kul..." säger Sandra.
"Nej... Men det blir nog bra!"
"Absolut!"

När jag kommer hem luktar det ljuvligt. Jag tar av mig mina skor och går in till köket. Där står mamma och Shawn med varsina förkläden och bakar.

"Hej", säger jag chockat och skrattar lite.
"Hej", svarar de.
"Bakar ni bullar?" frågar jag mamma.
"Ja, visste du att din kille är en mästare i köket?" frågar hon.
"Nej", skrattar jag och går fram för att pussa honom.
"Are you excited for tonight?" undrar jag.
"Yes!"

Jag låter dem baka färdigt ostört och går istället upp till mitt rum. Jag plockar fram kläderna jag ska ha ikväll vilket är en svart klänning och svarta nätstrumpbyxor. Sminket lade jag fram igår. Jag är inte så bra på att sminka mig så jag är lite orolig för hur det ska gå att måla mitt ansikte som ett skelett...

Klockan är halv fyra nu och vi ska vara där vid åtta så jag bestämmer mig för att börja locka mitt hår nu så att jag slipper stressa med det senare. Det värsta som finns är när man håller på att bli sen och bara har fixat halva håret!

Jag har precis släppt ut en lock när Shawn kommer in genom rummet.

"You look nice", säger han.
"Thank you! Are you done with eh... Bullarna?"
"Yeah the last ones are in the oven now. Your mum will call for us when they're done so we can taste them."
"Okay", säger jag och rullar in en slinga i locktången igen.

"What should I wear?" frågar han.
"Just wear the black jeans that you're wearing now and a black shirt."

Han öppnar sin väska och lyfter på några kläder.

"I didn't bring a black shirt."
"My dad might have one", flyger det ur mig utan att jag hinner tänka. "I mean he left all of his clothes here and my mother hasn't burned them yet", lägger jag till och skrattar lätt.

Jag går iväg till mammas sovrum och öppnar garderoben där pappas kläder hänger precis som om ingenting har hänt. Jag tar med en av hans många svarta skjortor och ger den till Shawn.

"Are you sure that I can borrow it?"
"It's a black shirt for God's sake. Of course you can! He had loads of them."
"Okay, thanks."