I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

31

"V- Vad gör ni- Här?" frågar jag chockat.

De står tysta och stirrar på mig. Fridas hand har fortfarande samma hårda grepp runt min arm. Jag ser att de inte vet vad de ska göra och jag mår dåligt igen över att jag bara lämnade dem. Gud, jag har saknat dem...

Jag känner tårarna börja rinna igen och drar mig loss från Fridas grepp för att slänga mina armar runt dem.

"Åh, Norah. Det är verkligen du", säger Sandra.

Efter att ha stått så i flera minuter flyttar vi oss lite utanför där vi kan prata så vi hör varandra.

"På riktigt Norah, vad håller du på med?" frågar Frida.
"Jag vet inte... Förlåt", snyftar jag.
"Hela Sverige letar efter dig. Förstår du hur oroliga vi har varit?"

Jag skäms så mycket över mig själv nu.

"Jag är så ledsen. Förlåt. Jag vet verkligen inte vad som flög i mig. Jag skulle inte ha åkt sådär..."
"Nej det skulle du verkligen inte!"
"Det var bara det att jag hade begått det största misstaget i mitt liv och jag var tvungen att göra någonting åt det innan det var för sent..."

De ser lite förvirrade ut men ler ändå.

"Så... Det är sant?" frågar Sandra och nickar lite med huvudet mot scenen som syns härifrån.

Jag svarar bara med ett stort leende men de förstår ändå.

"Oh my God! Alltså hur hände detta? Du måste berätta allt!"
"Ni vet den killen jag träffade i Stockholm. Det var Shawn. Jag låtsades bara må dåligt för att vi hade bestämt träff. Han hittade mig på Twitter efter konserten och skrev till mig. Förlåt att jag inte sa något eller lät er följa med. Jag visste inte vad jag skulle säga..."
"Jag är mållös. Min bästis är tillsammans med Shawn Mendes!" skriker Frida och de båda två börjar hoppa ivrigt.
"Chilla", skrattar jag och de lugnar ner sig.
"Vänta, var det han som var hemma hos dig? Har Shawn varit i vår hemstad?" undrar Frida.
"Ja det var han. Han stod i garderoben den där gången ni kom hem till mig och frågade varför jag tittade på action och hade två tallrikar framme."
"I garderoben? Så vi var på riktigt i samma rum som honom utan att ha någon aning?" frågar Sandra. "I samma rum som vår största idol?"
"Ja..."

Egentligen borde de vara jättearga på mig, jag tror att jag hade varit det ifall det var någon av dem som hade varit med Shawn. Dock är jag lättad över att de bara verkar vara glada för min skull. Eller kanske mest för att de har hittat mig...

"Förlåt att jag inte sa någonting, ni gillade honom lika mycket som jag då."
"Det är lugnt, jag är glad för din skull. Vi har ju egna pojkvänner och du förtjänar det bästa." säger Sandra och kramar mig igen.

"Men nu vill vi veta allt som har hänt sedan du kom hit. Vad handlade det där om nyss? Vi såg er på storbildsskärmen när han frågade om du var okej." säger Frida.
"Va? Såg ni mitt ansikte?"
"Nej, men vi kände igen din tröja."
"Jaha vad bra... Nej men det var några tjejer framför som började snacka skit om mig och sa att jag inte var tillräckligt snygg för att vara med Shawn och sånt där."
"Fyfan! Snyggare får man leta länge efter. Bry dig inte om dem!" säger Sandra och Frida håller med.
"Ni är bäst. Jag har saknat er så mycket..." säger jag.
"Varför har du inte hört av dig..?"
"För att jag slängde min mobil i väggen när jag var arg..."

Jag kan inte hjälpa att skratta lite åt mig själv.

Efter att jag berättat i princip allt in i minsta detalj så är konserten slut och fansen dräller ut runt omkring oss. Vi stannar tills det är tomt där inne.

"Vad ska vi göra nu?" undrar Frida.
"Ni ska följa med mig och träffa Shawn", säger jag.
"Va?"

De ser helt hysteriska ut men efter att jag höjt på mina ögonbryn så lugnar de sig.

"Ni ska inte träffa er stora idol Shawn. Ni ska träffa eran bästa kompis kille för första gången. Försök att se det så istället så kanske ni inte behöver svimma där inne." skrattar jag.
"Okej, vi ska försöka."

Jag tar täten och sätter på mig mitt backstage-band igen. Vi går in till själva arenan igen och fram till scenen för att gå den vägen. Lyckligtvis är det en av vakterna jag har pratat med några gånger som står där så han släpper in oss alla tre.

Jag ser Andrew en bit fram och går dit.

"Hey, Andrew! These are my best friends", säger jag och nickar mot tjejerna.

Han hälsar glatt på dem och de frågar ifall det är okej att de är bakom scenen.

"Of course it's okay, you're Norah's friends."

Jag vet att de känner igen honom men det märks knappt vilket betyder att det går bra än så länge. Hoppas det går lika bra när de träffar Shawn.

"So where is Shawn?" frågar jag efter att de pratat en bra stund.
"I don't know. Probably in the shower but he asked me if I had seen you."
"Okay. We will find him."

Vi går iväg från honom och svänger ner mot logerna. Innan vi hinner fram till hans så ser jag honom i korridoren.

Frida och Sandra stannar upp lite men jag ger dem en påminnande blick om att vara normala.

"Jag ska bara-" säger jag och går i förväg.

Shawn ser mig och ler.

"Hi. What happened up there?" frågar han och kramar mig.
"Nothing..."
"Yes. You were crying."
"Just some girls who said I wasn't good enough for you, I am so silly..."
"No, you're not silly. Listen to me. There are always going to be mean people but you are so much better than they say so don't ever listen to them, okay? Nothing they say is true."
"Okay..." säger jag och han tittar ner på mina läppar innan han böjer sig ner och kysser dem.

___________________

Hej hopp! Vad tyckte ni om det här kapitlet? Rösta & kommentera så blir jag välli välli glad <3