I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

41

Jag, mamma och Liam sätter oss i soffan och de väntar på att jag ska börja prata. Det är bäst att berätta allt från början.

"Ni vet Shawn Mendes..?" börjar jag och de nickar.
"Jag var med honom."
"Norah, vi är seriösa här!" säger Liam och himlar med ögonen.
"Jag med..."

Jag börjar berätta allt om första gången vi träffades och att han hade tänkt på mig sedan Austin's konsert. Jag berättar om intervjun som fick mig att åka dit och att Shawn är den mest underbara kille jag träffat.

"Förlåt att jag bara drog. Jag mådde så dåligt över det med pappa och ingen verkade bry sig om mig efter det. Jag insåg först efteråt att ni mådde lika dåligt men jag tog sönder min mobil och Shawn fick mig att tänka på annat så jag bara njöt av att leva utan bekymmer under ett tag."
"Det viktiga är att du är hemma nu..." säger mamma och kramar mig igen. "Men det var fortfarande inte okej att åka iväg så där. Vi har varit så oroliga. Hela Sverige har letat efter dig."
"Ja, Sandra och Frida sa det."
"Sandra och Frida? Visste de att du var där?" frågar Liam.
"Nej inte från början men de kom dit efter att ha sett bilder från Shawn's turné på någon som liknade mig. Eller ja, det var ju jag."
"Är det där de har varit? De hörde inte heller av sig till sina föräldrar först", säger mamma. "Det kunde ha hänt dig någonting... Jag har försökt att inte tänka så men det var omöjligt."
"Jag vet, förlåt mamma. Jag har saknat er så mycket..."
"Vi har saknat dig med!"
"Har pappa hört av sig..?" frågar jag osäkert och mamma tar ett djupt andetag innan hon svarar.
"Nej gumman."
"Jag skulle åka och handla lite till lunchen men vad sägs om att beställa pizza istället?" frågar Liam för att bryta den stela tystnaden som uppstod.
"Svensk pizza? Ja tack! Kebab helst", säger jag när jag inser hur mycket jag längtat efter det.

Båda två skrattar och Liam reser sig från soffan.

"Jag kommer strax", säger han och går ut.

Jag och mamma sitter kvar i soffan och jag tänker återigen på pappa. Han måste ju ha sett att jag var borta eftersom hela Sverige tydligen vet om det. Varför har han inte hört av sig till mamma? Jag vet att mamma sa att hon aldrig mer ville se honom men ändå, jag är hans dotter. Bryr han sig ingenting?

"Så du har alltså levt din dröm ett tag nu?" frågar mamma efter en stunds tystnad.
"Vadå?" undrar jag.
"Ja, med din drömkille i alla fall."
"Ja, jag har väl det..." suckar jag.
"Är du kär?"
"Ja", svarar jag lugnt utan att tveka.
"Hur kändes det att åka ifrån honom nu då?"

Mina ögon vattnas lite när jag tänker på det dåliga avskedet vi fick.

"Det blev inget riktigt hejdå. Det uppstod en liten konflikt precis innan vi skulle åka så jag tror inte att vi är tillsammans längre..."

Jag väljer att inte säga allt i detalj.

"Men oj det var inte bra... Vill du prata om det?"
"Nej, jag vill nog bara glömma det. Jag får leva på hur lycklig jag var under en månads tid. Hoppas inte att någon listar ut vad jag heter för alla fansen spred en del bilder på mig som var tagna i arenorna och utanför. Inte tillsammans med Shawn men det spekulerades ändå om att det var jag och som var hans hemliga flickvän."
"Om du ändrar dig så finns jag här för dig", säger mamma och klappar mig lite lätt på kinden.
"Detsamma", svarar jag och precis då kommer Liam in genom dörren igen med pizzan.

Vi sitter i soffan och äter samtidigt som de berättar om allt som hänt här i Sverige. Om alla samtal med poliserna och sådant.

Efter maten lägger jag alla mina kläder i tvätten och går sedan till mitt rum. Det är städat och fint vilket det definitivt inte var när jag åkte härifrån.

Min dator står på skrivbordet så jag sätter mig där och startar den. Jag ler åt min bakgrundsbild på mig, Sandra och Frida. Den är från Sandras 18-årsdag.

Jag går in på Google och söker på Aftonbladet. Den första artikeln som syns är bild på mig med texten: Norah är hemma, oskadd.

Oskadd vet jag inte, jag fick mitt hjärta krossat av min pojkvän på andra sidan jorden men fysiskt mår jag bra i alla fall...

Jag söker på mitt namn och förvånas över alla artiklar som handlar om mig. I säkert en timme sitter jag och läser om mig själv. Vilket kaos jag skapade, hehe...

Jag sms:ar Frida och Sandra i vår grupp och frågar hur det gick för dem hemma.

Från: Sandra
De är glada att du mår bra och är hemma men jag har typ utegångsförbud för att jag inte hörde av mig i slutet.

Från: Frida
Samma här typ..

Till: Sandra, Frida
Förlåt...

Jag bestämmer mig för att gå ut och sola lite men när jag öppnar dörren möts jag av massa reportrar och blixtrar.

Alla ropar i mun på varandra och frågar vart jag har varit, hur det känns att vara tillbaka och så vidare. Snabbt stänger jag dörren och går in till mamma i soffan.

"Det är fullt av reportrar i vår trädgårt..."
"Fan..." säger hon.
"Är det okej om vi inte kommenterar händelsen? Jag och Shawn blev ju aldrig officiella och jag vill inte att det ska startas massa rykten om allt som hände mellan oss."
"Det är helt okej. Jag ska gå ut och försöka få bort dem."

Resten av dagen spenderar jag med mamma och Liam. Vi säger inte så mycket men det känns väldigt bra att vara hemma igen. Det känns tomt i huset utan pappa men han förtjänar inte mamma efter vad han gjorde. Jag vet inte om jag kan klara mig utan honom men jag kommer nog aldrig kunna förlåta honom heller.

"Jag har fått ett bra erbjudande om en lägenhet", säger Liam när vi sitter och äter kvällsmat.

Ingen av oss svarar på några sekunder. Mamma ler svagt mot honom och tuggar upp maten i sin mun.

"Vad kul!" säger hon.
"Jag måste inte flytta nu. Om det är jobbigt för dig?"

Liam tittar på mamma och jag förstår att han syftar på pappas lämnande. Jag blir lite ledsen för jag vill absolut inte att han ska flytta ifrån oss. Jag behöver min bror här...

"Om du vill flytta så tycker jag att du ska göra det", säger mamma ärligt.
"Det är en lägenhet här i Linköping så vi kommer ändå ses ofta."

Jag pustar ut lite och ler.

"Då så!" säger mamma. "Är du redo då? Vet du hur man plockar in i diskmaskinen till exempel?"

Liam höjer på ögonbrynen och flinar.

"Ja, såklart jag vet!"
"Jaså? Det blir upp till bevis nu då", säger mamma och pekar på sin tallrik.

_________________

<3333