I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

54

När jag kommer hem från skolan hör jag röster från vardagsrummet. Där inne sitter Liam och Shawn och snackar högljutt om något. Jag blir lycklig av att se att de klickar så bra. De skrattar när jag kliver in och märker inte ens att jag är där förrän jag harklar mig.

"Hi!" säger Shawn glatt.
"Hey! What's so funny?" frågar jag och lutar mig mot väggen.
"Shawn was just telling me about his first football game." förklarar Liam och så fort han sagt det börjar de skratta igen.
"Okay", fnissar jag. "Are you hungry?" frågar jag sedan.
"No we just had pizza!" svarar de samtidigt.

Jag skakar skrattandes på huvudet och går till köket för att fixa en macka till mig själv. Efter en kvart flyger Liam upp från soffan.

"I gotta go to work!" säger han och springer praktiskt taget iväg.

Jag och Shawn tittar på varandra och skrattar åt honom. När Liam stängt dörren så tar han min hand.

"How was school?" frågar han när vi går upp för trappan.
"Um, you know... Like school", svarar jag. "But there's something I need to ask."
"Yeah?"
"So, on Friday we have this party at school and I had planned to go." säger jag men innan jag hinner fortsätta så avbryter han mig.
"It's okay, of course you should go! I'll be fine here."
"Actually, I was thinking you should come with me..."
"You know I would love to hang out with you in public and meet your friends but that's not really my thing to decide. My management wouldn't be happy and-"
"That's what I thought too but then I remembered that it's a Halloween party and everyone will wear costumes. No one will have a clue that you're there!"

Jag ler stort åt min - eller ja Olivias - briljanta plan och han ler åt mig.

"That's actually smart. I will go with you but please do never tell Andrew about it. He would freak out if he knew."
"I promise!"

Han böjer sig fram och kysser mig snabbt men när han är påväg att luta sig tillbaka tar jag tag runt hans nacke och fortsätter kyssen.

"I love you so much", viskar han mellan våra läppar.
"I love you too Shawn."

Jag får syn på hans gitarrfodral på mitt golv och ler lite överdrivet mot honom.

"Do you want me to play?" frågar han.
"Yes!" utbrister jag direkt.

Han reser sig och plockar upp gitarren. Sedan öppnar han det lilla ytterfacket och tar ut ett capo som han sätter på tredje bandet innan han slår sig ner bredvid mig på sängen igen. Han börjar plinka lite och hör att den är lite ostämd. När han stämt den spelar han en ackordslinga och nynnar tyst.

"What song is that?" frågar jag.
"It's something I'm working on for my new album."
"Oh, sounds good."
"Yeah but I can't really find words that fit in to the melody."
"Can't you just change the melody?"
"Yes but I kind of like it so I don't want to."
"Let me help you, play it again!"

Han börjar spela och nynnar samma melodi som förut. Jag tänker en stund på vad som kan vara passande och testar mig fram lite grann.

Vi sitter länge och jobbar med låten. Vi skriver tillsammans en vers, refräng och en liten del av en brygga.

"Wow, you're a good songwriter!" säger Shawn och pussar mig.
"I am, right? This was so much fun!"
"Thank you!"
"Nemas problemas!" svarar jag och skrattar.
"Neam what?" frågar han och rynkar pannan.
"Nemas problemas, it means no problems."

Han skrattar åt mig och jag hör hur mamma låser upp dörren.

"Hallå!" ropar hon.
"Hej!" ropar jag tillbaka.

När vi har ätit mat kommer jag på att vi måste bestämma vad vi ska klä ut oss till på Halloweenfesten.

"We have to buy costumes for the party", säger jag till Shawn.
"Now?"
"Yes, I can go to the mall to see if there is anything good."
"Do you want me to come with you?"
"Are you sure?" frågar jag och lyser upp.
"Yeah I guess so... Or are there a lot of people?"
"No, it's in the middle of the week and we won't be there before seven so we'll probably be alone."
"Then it's fine."

Jag blir glad eftersom vi för första gången ska gå ut tillsammans in public trots att det är i lilla Linköping. Det kommer inte vara några paparazzis i alla fall vilket är skönt.

"Vi åker till i-huset", säger jag till mamma som höjer på ögonbrynen.
"Okej, ha så kul!" säger hon sedan.

Vi tar på oss jackor och skor och jag tar nyckeln till min bil. Tänk om jag inte hade fått tillbaka den från bilaffären... Vad tänkte jag egentligen med?

Som jag trott så är vi nästan ensamma på köpcentret. Vi går in och kollar i flera olika affärer utan resultat. Jag kan ju liksom sminka mitt ansikte men Shawn behöver verkligen en mask så att ingen ser att det är han.

Tillslut hittar vi en bra mask som inte ser för billig och plastig ut. Den får duga!

Vi klarar oss hela vägen till utgången utan att någon känner igen honom men precis när vi är på väg ut så ropar någon bakom oss. Vi vänder oss om och ser en liten tjej i 10-års åldern med en kvinna som jag antar är hennes mamma.

"Excuse me, are you in a hurry?" frågar kvinnan oss.
"No!" svarar vi samtidigt.
"My daughter is a big fan of you, would you mind taking a picture with her?" frågar hon Shawn och jag ler åt tjejen som försöker dölja hur glad hon är.
"Of course, what's your name sweetie?" frågar Shawn tjejen och ger henne en kram.
"Tindra", svarar hon blygt utan att släppa loss från kramen.
"That's a beautiful name!"

Tindras mamma fipplar nervöst med sin telefon och swipear upp kameran. Shawn böjer på knäna lite för att båda två ska få plats i bilden.

"Jag kan ta en bild när du också är med om du vill", föreslår jag.

Kvinnan ser chockad ut när jag börjar prata svenska.

"Jaha, du är härifrån!", skrattar hon. "Det får du gärna göra!"

Hon ställer sig vid Shawns vänstra sida och ler lika stort som sin dotter. Jag knäpper några bilder och tänker att tjejen säkert vill ha en autograf också.

"Vill du ha hans autograf?" frågar jag Tindra som nickar glatt.

Jag tar upp en penna från botten av min väska och hittar ett gammalt kvitto som han kan skriva på.

Shawn signerar glatt och klappar henne på huvudet när hon säger "Thank you" flera gånger.

"Thank you so much!" säger mamman också.
"Nemas problemas!" svarar Shawn och vi alla skrattar åt hans uttal. "Was it wrong?" frågar han förvirrat.
"No, it was fine", svarar jag. "Det skulle vara jättesnällt om ni inte sa det här till så många nu på en vecka i alla fall. Det blir så mycket skriverier."
"Självklart inte! Ha det bra!" säger de.
"Bye bye, nice to meet you!" säger Shawn.

När vi kommit ut ler han mot mig. Det här gick ju faktiskt riktigt bra!

_____________

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte uppdaterat på så länge... det var så mycket att göra i skolan nu innan jullovet så jag hann helt enkelt inte skriva. Här får ni i alla fall ett kapitel som jag hoppas att ni gillar. Jag önskar er alla en riktigt god jul också!<33