I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

39

"God morgon solstrålar!" säger Frida till mig och Sandra efter att hennes alarm ringt.

Jag suckar när jag kommer ihåg gårdagen och lägger täcket över huvudet. Sandra och Frida går upp och byter om men jag ligger kvar.

"Idag ska vi åka hem Norah. Det kommer bli mycket uppståndelse i tidningar och på nyheterna så du vet. Vi bokade flygbiljetter igår så flyget går klocka halv tre."
"Okej..." säger jag. "Jag vill bara krama mamma och Liam så jag skiter faktiskt fullständigt i vad folk säger!"

Vi går ner och äter frukost och om jag ska vara ärlig så njuter jag inte ens av hotellfrukosten. Jag har blivit så van vid att leva lyxliv nu den senaste tiden så det är knappt kul längre. Särskilt inte utan Shawn. Det blir nog bättre att komma hem och få fixa saker själv istället för att bli serverad hela tiden.

När vi är klara med att packa ihop är klockan tio. Vi går ner och checkar ut och eftersom vi hade sviten är alla extra trevliga mot oss och frågar om vi behöver en taxi vilket vi behöver. Den kommer bara ett par minuter senare och tar oss hela vägen till flygplatsen.

Det är som vanligt fullt med människor där. Vi checkar in våra väskor och går igenom säkerhetskontrollen för att shoppa lite. Det slutar med att vi bara handlar från Victoria's Secret, typiskt oss...

Vi köper varsin baguette och sätter oss på en bänk. En kille sitter på bänken bredvid och pratar i telefon.

"I love you too honey. It's just a month and then I'll be with you again", säger han till personen på andra sidan luren.

Jag tänker på Shawn igen och mina ögon fylls med tårar. Jag får inte gråta! Jag ska inte gråta för det är han inte värd. Jag försöker att inte tänka på vad som hände mellan honom och den där tjejen efter att jag gick.

Klockan kvart över två ropar de ut att vi ska bege oss till gaten för att gå ombord på flyget. Då behöver Frida kissa, som vanligt och självklart är det kö till toaletterna.

"Kan du inte bara kissa på planet?" frågar Sandra otåligt.
"Nej, jag gillar inte att kissa i luften", svarar hon och vi skrattar lite.

Under tiden vi väntar hinner de ropa ut order om att gå till vårt plan tre gånger. Det är bara fyra minuter kvar nu...

När Frida äntligen är färdig springer vi den sista biten och till min lättnad är det fortfarande några personer som visar upp sina pass och biljetter. Vi ställer oss sist i kön och plockar upp biljetterna.

Jag har precis visat upp min och ska gå in i gången mot planet när jag hör mitt namn bakom mig. Jag vänder mig om och ser Shawn stå där. Frida och Sandra tittar på varandra och sedan på mig. Själv har jag ingen aning om vad jag ska göra så jag bara står där och stirrar på honom.

"What are you doing? What happened?" frågar han till min förvåning och jag höjer på ögonbrynen.
"Really? You're asking me what happened? I think you know that yourself."
"Excuse me girls, you have to get on board", säger mannen som tittade på våra biljetter och jag nickar mot honom innan jag vänder blicken mot Shawn igen.
"Please Norah, don't leave."

Jag tar ett djupt andetag för att inte gråta över tanken på att det här förmodligen är sista gången jag ser honom.

"Good bye Shawn", säger jag och går.

Shawn's perspektiv:

I feel like someone is twisting a large knife inside my heart when she tells me good bye and walks away. My head hurts a little from last night but my heart hurts more. I am really confused because I have no idea what I did that made her leave. Sure, I was very drunk but I still remember everything that happened.

I was looking for her at the club for a while and the clock was about 2:30 when I ran into Ellie. I asked her if she had seen Norah and she said yes but not the last two hours. She had thought that Norah was with me. I went out to see if she was taking some fresh air but I didn't find her there either. Jeff was sitting in his car so I walked over and asked him about Norah. He told me that he drove her to my house and that she didn't seem fine. I got worried and asked him to take me home but at the time we arrived, she was gone.

I figured she went to Frida and Sandra at the hotel so I went to sleep because I could barely stand up.

When I woke up, at twelve o'clock, I was alone in the house. My parents were working and my sister was out with some friends. She came home a few minutes later and I aksed her if she knew anything. She told me that Norah came home last night and used her phone to call her friends. Then she left.

I called Andrew to ask what hotel they stayed at and then I drove there as fast as I could only to find out they had already checked out. The woman who worked there seemed to know who I was so she didn't hesitate to tell me that they took a cab to the airport.

I tried to stick to the traffic rules on my way to the airport but it was nearly impossible since I was so worried that she was already gone. When I finally got there, I asked someone about flights to Sweden and he told me that it was only twenty minutes left until it was going to take off. The tickets to Sweden was sold out so I had to buy a ticket to New York to get past the security check. I got really stressed when I saw the line in front of me.

After what felt like a lifetime, it was my turn. Then I rushed through the whole airport to find the right gate. I saw her holding up her passport and ticket so I increased my steps even more. She was about to leave so I called her name and she turned around.

And now I'm standing here like a total fool. Some people are staring at me and I want to scream at them but I stop myself since I know I'm already taking a huge risk going here alone. I don't want to cause any truble.

What did I do? I have no idea how to contact her since she doesn't even have a phone. I'll have to write to her on Twitter and hope that she uses a computer when she gets home.

_____________

Vad tycks? Ge gärna förslag på vad ni vill ska hända nu! Trevlig helg <3