I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

12

Klockan halv sju ringer alarmet på min mobil. Jag stänger av det fort och vänder mig om mot Shawn. Han är så gullig när han sover. 

Jag lutar mig fram och pussar honom mjukt för att sedan sätta mig upp i sängen men han öppnar ögonen och drar tillbaka mig. 

"Good morning" ler han efter att ha kysst mig en gång till.
"Good morning. Did you sleep anything?"
"Yes! Didn't you?"
"Yes, very good actually!"
"I should sleep here again then."
"Definitely!" skrattar jag. 

Jag kommer på att mamma och pappa antagligen är hemma nu så jag sätter mig upp igen och blir tyst. Pappas snarkningar hörs ändå hit så de är hemma. 

"My parents are home."
"I'll shut up", flinar han.
"We have to leave before eight since I'm supposed to be at school."
"You know you can go to school. I don't want you to get in trouble."
"No, it's okay. What time did you say you have to leave?"
"Around eleven o'clock."
"Okay... I'll get us some breakfast."

Jag smyger ner och gör varsin macka till oss som jag bär upp till rummet tillsammans med två glas apelsinjuice.

"Thank you", säger Shawn. 

Jag tar på mig ett par jeansshorts och en tröja eftersom det ser varmt ut idag också. Sedan sminkar jag mig snabbt och borstar tänderna. 

Jag öppnar min dörr försiktigt och kikar bort mot mammas och pappas dörr. De sov i alla fall i samma rum inatt...

"Come on!" säger jag och visar med handen att vi kan gå, ungefär som om vi vore på spaning någonstans.

Han tar på sig skorna som han burit i handen och jag drar på mig mina.

"Do you have everything?" frågar jag.
"I kind of hope I don't. That gives us a reason to meet again soon."

Vi går ut och jag låser dörren. Shawns chaufför står redan utanför med bilen och väntar. 

"Where do you want to go?" frågar han mig.
"I don't know..."
"Neither do I. I just want to spend time with you."
"Yeah, same here."
"Maybe we can go back to where we were yesterday?"
"Sure!"

När vi är framme kliver vi ur bilen och går ner mot vattnet. Det är jätteskönt i luften! Jag sätter mig ner i sanden och han gör detsamma. 

Vi är ganska så fåordiga. Jag känner mig väldigt nedstämd eftersom han snart ska åka. Det kanske inte var så bra att han kom hit ändå för nu kommer jag ju bara sakna honom ännu mer...

Efter att vi suttit där väldigt länge och bara myst med varandra så harklar han sig lite.

"I've been thinking..." säger han.
"About what?"
"Us."
"Okay, and?" frågar jag, rädd för att höra vad han har kommit fram till.
"I like you very much and I want you to be something more than my friend."

Jag blir glad av det han säger men vet inte vad jag ska svara.

"Shawn, you know I like you too but..."
"But?"
"You're flying to London today and then your tour starts again and you're going to travel around the world and play at different arenas every night. I really want to be with you but I don't know if it's going to work. We will never meet each other..."
"I will make time to visit you whenever I have a day off."
"You can't just fly across the world to be with me for a couple of hours and then go back again... You need to rest too."

Han suckar. 

"I'm sorry", säger jag. "But you know it's true what I'm saying."
"Yes, I do... I'm going to miss you so much..."
"I will miss you too but imagine how much we'll miss each other if we decide to try to make this relationship work..."
"Yeah, you're probably right..."
"Maybe after your tour is over..."
"Yeah..."

Jag vill bara gråta, hur mycket som helst men jag håller det inne. Shawn Mendes, killen som så många tjejer drömmer om att få vara med har precis sagt att han vill att jag ska vara hans flickvän men jag säger nej? Fast jag skulle faktiskt aldrig klara av att han är så långt bort hela tiden. 

Han tittar ner i sin mobil.

"I need to leave..." säger han.
"I guess I should go to school..." svarar jag och han ser på mig.

Hans ögon är tårfyllda och det får mina ögon att också vattnas. 

"Shawn, I really wish things were different..."
"It's okay, I understand. Please just make sure that you're happy all the time. I'll think about you. Call me anytime and if I can't answer I'll give you a call back."
"Sure."

Vi reser oss upp och jag borstar bort lite sand från mina ben. Sedan tittar jag upp på honom och ger honom en lång kram. Vi står säkert så i fem minuter tills hans chaufför tutar och det är dags för honom att åka. 

"Good bye Norah", säger han och jag snyftar några gånger innan jag kan svara.
"Good bye Shawn..."

Han släpper taget om mig för sista gången och det känns som om någon river ut mitt hjärta när han börjar gå. Innan han sätter sig i bilen så vänder han sig och ger mig en blick. Tårarna forsar nu ner för mina kinder. 

Motorn startar och bilen backar en bit innan den svänger runt och försvinner därifrån.

______________

Hejhejhej!!! Hur mår ni? Jag mår i alla fall jättebra och eftersom jag har haft min mobil på lagning väldigt länge nu och inte haft någon lånemobil så har jag verkligen hunnit skriva jättemycket via datorn. Hoppas ni gillar den här berättelsen än så länge och tack så sjukt mycket för alla fina kommentarer. Jag har kanske inte svarat för jag fattar inte hur man gör när man är inloggad på datan hehe...