I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

40

Norah's perspektiv:

"Home sweet home!" säger Sandra när vi går av planet hemma i Sverige efter den värsta resan i mitt liv.

Jag har gråtit ungefär hela vägen plus att det var väldigt mycket turbulens. Det känns konstigt men skönt att vara tillbaka i Sverige.

Vi går för att hämta våra väskor och sedan beger vi oss mot utgången. Jag märker att två äldre kvinnor står och pratar om mig så jag tittar ner i marken tills de är utom synhåll.

"Vad gör vi nu?" frågar jag tjejerna.
"Nu bokar vi buss hem."

Klockan är tre på natten och tyvärr är alla bussar till Linköping fullbokade för dagen så vi måste hitta ett hotell.

"Vänta, kan vi inte ta en buss till Södertälje först?" frågar jag.
"Va? Varför då?"
"För att jag kan köpa tillbaka min bil då om den finns kvar. Jag gjorde ett stort misstag när jag lämnade in den. Då behöver vi inte bo på hotell heller."
"Okej. Let's go then."

Vi hittar en vanlig buss som går till Södertälje och köper varsin biljett. Det tar inte långt tid alls, särskilt inte efter att ha flugit så länge.

"Jag är så hungrig!" klagar Frida under resan och vi håller med.

Det enda som är öppet just nu är McDonald's så det första vi gör i Södertälje är att käka lite hamburgare.

"Men Norah, kommer du ha råd att köpa tillbaka bilen?" frågar Sandra.
"Ja, jag har ju knappt behövt betala någonting själv under tiden jag har varit borta förutom första och sista flygbiljetterna så det är lugnt."

Vi sitter kvar på donken länge för att fördriva tiden. Det är lite för kallt för att gå omkring ute hela natten. Dessutom finns det uttag där så tjejerna kan ladda sina telefoner.

"Min mamma är galen. Hon kommer seriöst aldrig låta mig gå ut igen när vi är hemma..." säger Frida och visar alla meddelanden hon har fått.

Tydligen har de bara sagt till sina föräldrar att de drog på en spontan semester till USA så ingen vet att de åkte för att träffa mig.

När klockan är sex går vi därifrån mot bilaffären där jag lämnade bilen. Klockan är halv sju när vi är där och det står på dörren att det öppnar klockan sju. Jag kikar in genom de stora fönsterna och ser min bil.

"Yes, den är kvar!" säger jag glatt.

Under tiden vi väntar sätter vi oss på en bänk och njuter av morgonsolen. Jag hade förväntat mig regn hemma i Sverige men jag klagar absolut inte på det här!

Äntligen låser en man upp dörren från insidan och vi reser oss upp från bänken.

"God morgon tjejer!" säger han glatt när jag har öppnat dörren.
"God morgon!"
"Hur kan jag hjälpa er?" undrar han.
"Jo, det är så att jag sålde min bil hit för några veckor sedan och nu skulle jag gärna vilja köpa tillbaka den igen om det är möjligt. Det är den där borta", förklarar jag och pekar på min bil.
"Vänta nu, det är ju du!" säger han och tittar på mig.
"Va?" frågar jag.
"Från tidningarna, Norah?"
"Jaha, ja det är jag. Jag ska åka hem nu."
"Oj, vad bra!"

Jag är glad över att han inte frågar något mer.

"Men varför sålde du en sådan fin bil?" frågar han istället.
"Jag behövde pengar snabbt och det var det enda jag kunde komma på. Det var ett stort misstag."
"Okej. Låt mig kolla så det inte är någon annan som har skrivit upp sig för att köpa den."

Mannen går fram till en dator bakom kassan och skriver in något.

"Det är ingenting inlagt. Men har du pengar nu då?"
"Ja, jag behövde visst inte använda pengarna så jag har allt jag fick av er för den."

Jag måste skriva på en massa papper om försäkringar och så vidare men efter nästan en timme är jag klar. Mannen lämnar över nyckeln efter att jag betalat och det är bara för oss att åka iväg.

"Vilken jävla tur du har!" säger Sandra. "Fy vad skönt att slippa åka buss!"
"Ja, ellerhur!"

Jag startar motorn och sätter på radion på hög volym innan jag gasar iväg. Vi alla sjunger med så högt och fult vi bara kan och det känns jätteskönt att kunna fokusera på något annat än Shawn. Eller ja, tills There's Nothing Holdin' Me Back börjar spelas... Vi alla tre tystnar och stämningen blir väldigt stel. Jag sväljer och försöker att inte bry mig och det går bra fram till att jag hör hans röst. Då byter jag kanal och får ett medlidande leende av Frida som sitter bredvid mig.

Min mage börjar pirra när vi åker förbi Linköpingsskyltarna. Om bara några minuter kommer jag att träffa min mamma och Liam igen. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, inte ens när jag skulle träffa Shawn första gången. Vad hände med att jag inte skulle tänka på honom?

Jag släpper först av Frida och sedan Sandra. Hoppas inte att de får världens utskällningar nu... Sedan kör jag den lilla biten fram till mitt hus. Jag parkerar bredvid mammas bil och öppnar bagaget för att ta ut min väska.

Med skakiga ben går jag upp för trappan till dörren och tvekar på om jag ska gå in direkt eller plinga på. Jag bestämmer mig för att öppna. Det är inte låst så jag går in och hör direkt mammas röst från vardagsrummet.

"Är ni säkra på att det var hon?"

Jag hör på hennes röst att hon gråter. Jag får en klump i magen och tar av mig mina skor. Sakta men säkert går jag in till soffan och ser mamma. Hon står med ryggen mot mig men golvet knakar när jag stannar så hon vänder sig om. Hon blir så chockad att hon tappar mobilen hon håller i handen.

Vi stirrar på varandra i några sekunder innan jag rusar fram och slår armarna runt henne. Hon säger ingenting utan står bara och håller om mig i flera minuter. Tårarna rinner från oss båda och vi lämnar blöta fläckar på varandras axlar.

"Förlåt mamma..." hulkar jag men hon hyschar mig och stryker sin hand längs min rygg.

Jag hör fotsteg i trappan.

"Mamma, jag åker och-"

Liams röst stannar upp när han kommer in i vardagsrummet.

"Norah!" ropar han och springer fram mot mig.

Jag släpper taget från mamma och hoppar upp i hans famn. Han snurran runt mig några varv och ställer sedan ner mig.

"Var fan har du varit? Förstår du hur oroliga vi har varit?" skriker han.
"Jag vet, förlåt..."
"Du har en del att förklara..." säger han. "Men först måste vi kontakta polisen som lagt ner hur mycket arbete som helst på att hitta dig och säga att du är hemma."

___________

Så Norah är hemma igen. Vad säger ni om det? Glöm inte rösta och kommentera <33