I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

26

Norah's perspektiv:

Efter konserten i Nashville går vi ut till turnébussen som jag ska åka i för första gången nu. Tidigare har vi flugit mellan alla platser men nu ska vi åka buss eftersom jag har tjatat om det... Det kommer ta några timmar men vi ska sova på vägen.

Shawn visar mig snabbt runt och börjar sedan klä av sig sina kläder tills han står i bara kalsonger. Då börjar bussen röra sig framåt.

"I'm kind of tired so I was thinking we could just cuddle for a while before we sleep." säger han som ett förslag.
"That sounds perfect", säger jag och ställer mig på tå för att kyssa honom.

Jag får fortfarande fjärilar i magen så fort jag ser honom och när jag rör honom är det som ett krig i min mage. Jag älskar honom. Eller vänta va? Vad tänker jag? Alltså jag har ju sagt att jag har älskat honom i flera år men det var på ett annat sätt. Nu känns det mer som älskar, älskar. Jag kommer behöva vänta ett tag med att säga det, dels för att jag inte är redo än men även för att jag inte är säker på att han känner samma. Det vore extremt jobbigt om jag sa det och han inte gjorde det tillbaka.

Min största rädsla just nu är att han ska inse vad han håller på med, alltså att han dejtar ett av sina fans och avsluta det vi har. Han kanske får för sig att jag bara är med honom på grund av att han är känd...

Han går mot den hyfsat stora sängen längst bak i bussen och jag följer efter.

Jag vänder mig med ryggen mot honom och drar av mig tröjan. Sedan knäpper jag upp mina shorts och låter dem falla ner till golvet. Jag kommer på att jag alltid har haft en tröja på mig när jag sovit med honom och överväger att gå tillbaka längst fram i bussen och hämta en från min väska men orkar inte. Efter att ha tagit ett tyst andetag knäpper jag upp min bh och vänder mig om för att krypa ner bredvid honom.

Han biter sig lätt i läppen och flyttar sig lite mot kanten så att jag ska få mer plats.

"You know you're beautiful, right?" frågar han.
"No I'm not", svarar jag och vänder mig så att vi ligger med ansiktena mot varandra.
"Yes you are!"

Jag lutar mig fram för att pussa honom men han flyttar fort bort sitt huvud.

"Say it!" säger han.
"Say what?" fnissar jag.
"Say that you're beautiful."
"No!"

Jag försöker med en puss igen men han ger sig inte.

"No kiss until you've said it", retas han.
"Okay, I am beautiful."

Jag himlar med ögonen åt hans nöjda flin men känner när han börjar kyssa mig att det var väldigt värt att säga.

~

"Good morning sunshine", vaknar jag av.

Jag öppnar ögonen och ler mot honom.

"Morning. Where are we?"
"We're almost in Cleveland."
"Nice!"
"It's seven o'clock."
"Not so nice", ändrar jag mig.

Jag stiger upp och klär på mig kläder för dagen som ser ut att bli varm. Shawn gör likadant.

När vi stannar är vi klara så vi lämnar våra grejer i bussen och går ut. Arenan är precis framför oss men eftersom konserten inte är förrän imorgon kväll så är det lugnt runtomkring än så länge.

"Shawn."
"Yes?"

Han tittar på mig och tar min hand. Fjärilarna kommer tillbaka.

"Can I kiss you here? I've never officially kissed you outdoors since we became a couple."
"You don't have to ask, honey."

Han böjer ner huvudet samtidigt som jag ställer mig på tårna och våra läppar möts i en perfekt kyss.

"Thank you."

Vi blir insläppta i arenan och går runt en stund.

"What are you going to do today?" frågar jag.
"Nothing."
"Seriously? You mean nothing as in we could have slept so much longer?"
"I couldn't sleep..." säger han.
"No but I slept very well there actually!"
"Sorry. You can continue sleeping in here if you want?"
"No, now I'm already up."

Han skrattar och drar med mig ut till läktaren. Det är sjukt att han säljer ut alla de här arenorna fast jag förstår med tanke på hur duktig han är.

"I bet I can run faster than you", säger han.
"Really? I don't think so!"
"Let's see..."

Han pekar med armen runt läktarna och jag förstår vad han menar. Jag ställer mig på en gång mellan två stolsrader och han väljer en annan gång lite längre upp.

"Ready, set, GO!" ropar jag och vi börjar springa.

Jag är faktiskt förvånad över att man kommer runt hela arenan utan några stopp på vägen. Jag är också förvånad över att jag nästan är lika snabb som Shawn. Egentligen visste jag att jag inte är det men jag sa bara så för att vara rolig.

"I'm sorry but I'm faster. How does it feel to lose?" flinar han när jag kommer i mål, tio sekunder efter honom.
"I wasn't that bad!"
"No actually not. But I kind of like losers so don't worry."

Jag slår till honom lite löst på överarmen och han låtsas att han får jätteont. Sedan stryker han undan en hårslinga från mitt ansikte och pussar mig snabbt.

Efter några timmar helt ensamma i arenan börjar fler och fler personer från Shawns team jobba. Han är så gullig som frågar alla han möter hur de mår.

Vi står och pratar med två män som är ansvariga för ljudet när en gäll röst hörs.

"Shaaaaawn hiii!!"

___________________

Vad tycks? Hoppas ni alla mår bra <3