I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

59

"Är du säker att du kommer klara dig?" frågar mamma senare innan vi ska åka till Arlanda.
"Ja, jag klarade mig förra gången ellerhur?"
"Ja..."
"Då så, jag hör av mig mamma!"
"Jag älskar dig."
"Jag älskar dig med."
"It was lovely to meet you, take care!" säger Shawn till henne medans de kramas.
"You too! I hope to see you soon again."

Liam är fortfarande inte hemma så jag ringer honom när vi har satt oss i bilen.

"Tja", svarar han.
"Hej! Jag tänkte bara säga att jag ska till London nu."
"Va?"
"Med Shawn. Jag har ju höstlov så jag följer med honom dit."
"Jaha, ha så kul då!"
"Mm."

Jag tittar ut genom fönstret och ser Marcus, Fridas storebror. Han ser inte mig eftersom det är tonade rutor. Samtidigt i telefonen hör jag en tjejröst som jag mycket väl känner igen. Det är Fridas.

"Vad gör du?" frågar jag.
"Jag är hos Marcus."
"Han verkar ha fått en väldigt ljus stämma", säger jag ironiskt men samtidigt undrande.
"Nej det var Frida."
"Är hon med er?"
"Ehm, nej alltså Marcus är och handlar så vi tittar på tv."
"Jaha! Men hälsa från mig då."
"Jag hälsar tillbaka", ropar hon och skrattar.
"Haha okej men hejdå!"
"Hejdå!"

Shawn somnar i bilen så jag kopplar in mina hörlurar och lyssnar på lite bra musik. Det går fort till Arlanda och när vi stannar så blir jag nervös igen. Det känns läskigt varje gång jag ska gå ut bland folk med Shawn. Jag vet att jag är säker för det finns vakter här som ska möta upp oss men jag vet hur elaka en del fangirls kan vara. Jag vill bara inte att folk ska hata mig...

Vi tar våra resväskor och går mot ingången. Något jag älskar med Shawn är att han är så jordnära. Bara för att han är känd så förväntar han sig ingenting extra typ som att någon annan skulle ta hans väska och sådant. Han är som vem som helst bara jävligt bra på att sjunga.

Vi klarar oss fram till incheckningen utan att något händer. Jag ser ingen som står och tittar än så länge fast det är ganska mycket folk så det lär inte dröja länge innan någon upptäcker att det är han.

~

Ett antal timmar senare landar vi äntligen i London. Så fort vi hämtat vårt bagage attackeras vi av blixtrar. Det står ett tiotal paparazzis som ropar i mun på varandra. Jag blir lite osäker på vad jag ska göra men vakterna säger åt oss att bara fortsätta gå. Med snabba steg tar vi oss ut och hoppar in i en bil. För en gångs skull är det inte Jeff som kör utan någon annan man som inte Shawn verkar känna.

"Are you okay?" frågar Shawn mig och lägger sin hand på mitt lår.
"Yeah."

Vi åker förbi London Eye och Big Ben och vidare genom stan tills vi kommer till en liten bakgata där vi blir avsläppta. En kvinna möter upp oss och tar med oss in genom en bakdörr. Det visar sig vara ett hotell. Vi får varsitt kort till att låsa upp dörren och tar hissen upp till vårt rum.

"We are just getting changed and then we're leaving."
"Where are we going?" frågar jag.
"I don't know but I'm gonna have a lot of interviews there..."
"Okay."
"I was thinking we could go on a date tonight".
"Really?" frågar jag glatt.
"Yes!"
"That sounds lovely!"

Han ler pussar mig snabbt på kinden innan han drar av sig sin tröja och tar på en annan, nästan likadan.

En stund senare kliver vi in genom dörrarna till något slags kontorshus. Vi blir hänvisade till tredje våningen och när vi kommer upp dit kommer Tiffany och kramar om oss.

"Hi! I missed you so much!" säger hon till mig
"I missed you too! How are you?"
"Really good, you?"
"Same."
"I missed you too Tiff", säger Shawn och plutar med läppen eftersom hon inte sa att hon hade saknat honom.
"But we saw each other last week..."

Vi går in i ett rum och sätter oss i en soffa för det är en stund kvar innan intervjuerna ska börja.

"I'm gonna go and grab some coffee, do you want?" frågar hon.
"Yes, please", svarar vi samtidigt.

När hon gått ut tittar Shawn direkt på mig.

"What?"
"What do you want me to say about us?"
"About us?"
"Yeah I'm pretty sure that everyone is going to ask about you."
"Say whatever you want. People already know about it anyways."
"So you're totally okay if I say that you're my girlfriend?"
"Of course!"

Han tittar ner på mina läppar i några sekunder innan han böjer sig fram för en kyss men innan han hunnit fram hela vägen då flyger dörren upp.

"What the hell is this?"

Det är Andrew som kommer in i rummet med sin mobil i högsta hugg. Han stannar upp när han ser oss.

"Oh great..." säger han och tittar på mig.
"What's wrong?" frågar Shawn.
"What's wrong? Maybe that you went to Sweden and attended a school party without my permission!"

Vi båda sitter tysta i några sekunder. Jag visste att det skulle komma ut. Det var en dålig idé att ta dit honom.

"And you sang too! What the hell did you think?"
"I'm sorry..." säger han och skäms.
"This is not okay! You could have been killed by all those teenage girls!"
"Okay, now you're overreacting", säger Shawn.
"And you brought Norah here without telling me. I would have sent more security."
"I am so sorry Andrew. For the Halloween party I mean. It was my idea and I didn't think someone would rip his mask off", säger jag ursäktande.
"No, it's absolutely not her fault. I chose to come."
"Whatever, we have to go Shawn", säger Andrew och ger mig en snabb blick.
"Already?"
"Yes!"
"I'll be back later. I love you", säger han och pussar mig snabbt.

Han lämnar mig ensam och förvirrad i rummet. Jag förstår att Andrew är upprörd över festen men han var väldigt hård mot mig... Jag trodde att han gillade mig men tydligen inte.

__________________

Sådär ja, äntligen ett kapitel!! Vad tyckte ni?