I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

64

Norah's perspektiv:

Det har nu gått över en månad sedan jag träffade Shawn och vi har inte hörts av alls sedan dess vilket egentligen är skönt för om han skulle skriva så skulle jag sakna honom ännu mer. Jag har spenderat mestadels av min tid med Hampus eftersom jag fortfarande inte har pratat med Frida sedan jag "upptäckte" henne och Liam. Jag har inte hängt med Sandra heller eftersom jag fick reda på att hon visste om Liams och Fridas relation men inte berättade för mig. Vilka "vänner" man har alltså...

Liam har berättat för mamma nu i alla fall och hon tog det knappast bättre än vad jag gjorde. Jag märker hur besviken hon är fast hon försöker att inte visa det för mig. Istället säger hon att man inte kan hjälpa vem man blir kär i och bla bla bla... Dock säger hon bara det för att hon tycker jag är så ensam utan varken Shawn, Frida eller Sandra. Liam och jag pratar bara lite ytligt med varandra när vi alla tre äter tillsammans men annars håller han sig undan. Ganska smart av honom faktiskt.

Idag är det lördagen den 25:e november och jag ska hjälpa Hampus att måla väggar i hans nya lägenhet som han flyttar in i om ett tag. Jag har precis ätit frukost och ska gå in på toaletten för att göra mig i ordning men då kommer Liam ut från sitt rum och smiter in före mig. Jag suckar och går till mitt rum. Min mobil som ligger på sängen lyser upp och jag tar upp den för att titta vad som hänt.

Konstigt nog är det Shawn som skickat ett meddelande. Bara av att se hans namn känns det som någon sticker en kniv i mitt hjärta men samtidigt så får jag samma gamla fjärilar som jag alltid fått. Jag låser upp mobilen med tummen för att se vad han skickat.

Wrote this song a week ago. I'm so frustrated that we can't be together, I just had to let my thoughts out. Hope you can relate. Plz don't give up on us because I love you so much. We will be together again I promise <333

Precis när jag läst klart kommer nästa sms vilket är en video. Han sitter hemma i sin soffa med grå mjukisbyxor, en vit T-shirt och en gitarr i knät och sjunger. Jag tar ett djupt andetag och klickar på play. Tre minuter senare rinner tårarna ner för mina kinder.

"Jag är klar nu", hör jag Liam säga efter han har låst upp toaletten. "Oj, hur mår du?"

Han stannar i min dörröppning och tittar oroligt på mig.

"Jag mår okej..." svarar jag men han envisas med att komma in i rummet i alla fall.
"Norah, jag ser att du inte mår bra", säger han och sätter sig bredvid mig på sängen.

Trots att jag är arg på honom kan jag inte hjälpa hur skönt det är att någon bryr sig om mig. Jag lutar mitt huvud mot hans axel och känner hur han slappnar av lite innan han lägger sin arm runt om mig. Det här är det absolut bästa med storebröder, Liam har stöttat mig sedan dag ett.

"Jag saknar honom... Det gör ont i mitt hjärta och inte bara psykiskt utan fysiskt", snyftar jag.
"Jag förstår det men det kommer bli bra."
"Alla säger det men tänk om det inte blir bra!"
"Då finns jag här för dig precis som dina bästa kompisar gör. Snälla kan du sluta vara arg på oss? Jag kan sluta träffa Frida om det är vad som krävs för att du ska bli glad."
"Nej nej! Förlåt för att jag tog det så hårt. Jag vet själv hur kärlek är och det finns inget jag vill hellre än att min bror och min bästa vän ska ha kärlek i sina liv. Även om den kärleken är till varandra", säger jag och han ler stort mot mig.
"Tack!"

Jag ler mot honom med och torkar bort mina tårar så gott det går innan det kommer nya. När de väl börjat rinna så slutar de aldrig.

"Du kommer uppleva kärlek igen. Kanske med Shawn, kanske med någon annan men kärlek kommer du få, systra mi", säger han och pussar mig på huvudet.
"Du är bäst!" säger jag och kramar honom.
"Vill du hitta på någonting?"
"Tyvärr, jag ska till Hampus snart."
"Aaah, du ser. Kärlek!" skämtar han och blinkar med ögat.
"Lägg av! Vi är bara vänner."

Hampus hämtar mig en stund senare och vi åker till hans nya lägenhet. Det är en tvåa mitt i stan som såg ganska sunkigt ut första gången jag var här. Nu har han bytt golv från ett fuktskadat och mögligt brunt till ett fräscht ljusgrått genom hela lägenheten. Väggarna som tidigare var täckta av träpanel är helt nakna och väntar på att bli målade.

"Vi sätter väl igång direkt", föreslår han och jag nickar.

Jag har på mig ett par svarta mjukisbyxor och en vit alldeles för stor T-shirt som brukade vara pappas en gång i tiden men jag fick den att sova i när jag var runt 10 år. Håret sitter uppe i en slarvig bulle som guppar lätt när jag går.

Vi tar varsin roller som når ända upp till taket och börjar på varsin sida av rummet. Det är väldigt satisfying faktiskt och det går hyfsat fort i det första rummet. Vardagsrummet tar längre tid men när vi är köra bestämmer vi oss för att ta en matpaus innan vi fortsätter med hallen.

"Gillar du sushi?" frågar han.
"Gillar? Avgudar!!" utbrister jag och ler.
"Ska vi gå ner och köpa på gatan mitt emot?"
"Jajemen!"

Vi tar på oss skorna och går över gatan. En vänlig tjej hälsar oss välkomna och tar våra beställningar.

"Jag snackade med Liam innan och bad om ursäkt för hur jag hanterade hela situationen med honom och Frida."
"Oj vad bra!"
"Ja, jag antar det. Jag tänkte åka till Frida ikväll och prata."
"Det låter som en bra idé!"

Jag äter som vanligt upp mina bitar alldeles för fort och får vänta i fem minuter på att Hampus ska bli klar. Så länge skriver jag ett sms till Frida.

Hej! Vill du träffas ikväll och snacka?<3

Hon kommer bli chockad tror jag men jag saknar både henne och Sandra jättemycket.

När Hampus är klar går reser vi oss upp och går tillbaka. Vi sätter igång med hallens väggar direkt och helt plötsligt känner jag något på min arm. Jag vänder mig om och inser att det är Hampus som har nuddat rollern på min överarm så det är en vit fläck där nu.

"Moget Hampus, verkligen..." flinar jag och han skrattar hånfullt mot mig fast på ett lekfullt sätt.

Jag vänder mig om och fortsätter måla men när han minst anar det så gör jag lika dant mot honom. Grejen är bara att han hinner vända sig om innan jag tagit bort rollern så han får även färg i ansiktet.

"Eyy hallå! Orättvist!" skriker han och attackerar mig med sin.

Vi springer genom lägenheten och jag glömmer nästan bort att vi har målat så jag hejdar mig i sista sekunden innan jag springer in i ett hörn. Hampus kommer nära med sin pinne och stryker den långsamt över hela min kind.

"Ah..." suckar jag fast skrattar sedan.
"Vilken exklusiv foundation! Du blev jättefin!"
"Nämen, tack!"
"Fast du var jättefin innan också, du är alltid fin."

Hans röst går från lekfull till allvarlig på bara en sekund och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Plötsligt märker jag att han har kommit närmre mig och verkar vänta på något svar. När jag inte svarar så ler han lite lätt och tittar ner på mina läppar. Mitt hjärta tar ett litet skutt och jag känner saknaden av någons läppar mot mina. Saknaden av närhet. Jag låter våra läppar mötas i en ganska blygsam och mjuk kyss.

___________________

Hej hej! Hoppas ni alla mår jättebra och att ni tyckte om det här kapitlet. Jag vill ännu en gång säga tack för att ni läser, kommenterar och rösta, fortsätt med det! Ni är grymma!!