I Don't Even Know Your Name | Shawn Mendes

19

"Är du säker?"

Jag tittar på mannen i Mercedes-butiken och suckar eftersom han har frågat samma fråga säkert tre gånger.

"Ja, jag behöver pengarna", svarar jag.

Jag fyller i några papper och skriver mina kontouppgifter så de kan skicka pengarna till mig. Sedan lämnar jag in bilnyckeln och går därifrån. Thank God att mamma och pappa skrev bilen i mitt namn!

Jag går till Södertäljes centrum, ställer mig i en busskur och väntar en stund tills en stor buss rullar in med texten "Stockholm via Arlanda".

Klockan är 9.47 när jag sätter mig på den halvfulla bussen. Jag sov i bilen hela natten utanför bilaffärer eftersom jag var tvungen att sälja den. Min rygg är väldigt stel men det hindrar mig inte från att sova en stund på vägen.

11.22 stannar bussen vid Arlanda och nästan alla kliver av. Ingen är ensam, bara jag. Jag går in på flygplatsen och söker upp närmsta bemannade lucka.

"Hej", säger jag. "Jag skulle vilja köpa en biljett till Portland."

Kvinnan bakom disken tittar chockat på mig och synar mig snabbt innan hon svarar.

"Det är inte säkert att det finns. Jag skulle föredra att man bokar innan man kommer hit."
"Kan du i alla fall titta?" frågar jag.

Hon skriver in något på sin dator och ler sedan mot mig.

"Du verkar ha tur idag. Det går ett flyg om tre timmar och det finns ett antal platser kvar."
"Yes! Kan jag köpa en biljett då? Vilken plats som helst."
"Självklart! Det blir några byten på vägen dock."
"Det är lugnt!"

Det blir väldigt dyrt men jag hoppas att det är värt det.

Efter att jag checkat in går jag runt i två timmar och tittar i butikerna i brist på annat. Sedan går jag till min gate och väntar. Jag äter en macka som jag köpte på pressbyrån.

När det är dags att gå på planet visar jag upp mitt pass och biljetten och går genom gången. På flyget sitter det mest äldre människor, inte så många barn vilket är tur för det blir en lång resa....

Jag hamnar längst ut vid gången bredvid ett par på kanske 50-60 år. Helt okej ändå. De ler lite mot mig när jag sätter mig.

Planet är i luften och flygvärdinnorna har precis visat säkerhetsinformationen. Jag kopplar in mina hörlurar och sätter på min blandlista med över 3000 låtar. De bör räcka för den här flygturen...

Det första bytet är på Reykjavik. Sedan tar det en jäkla lång tid innan vi är framme i San Francisco där jag byter en gång till men det är lugnt för jag lyckas sova nästan hela tiden.

När vi äntligen är framme i Portland är det första gången på hela resan som det faktiskt slår mig vad jag håller på med. Jag bara lämnade allt och drog. Det bästa av allt är att det känns så bra hittills trots att jag bara suttit i en bil, en buss och på några flyg.

Först går jag och hämtar mitt bagage och sedan går jag runt en stund på den stora flygplatsen tills jag ser en man som verkar jobba där.

"Excuse me", säger jag.
"Yes young lady?"
"Do you know if I need to call for a taxi or-"
"No, just go outside. There are a lot of them there..."
"Okay, thanks!"

Jag hittar en utgång och det första jag möts av är en rad av taxibilar. Det står en klunga med chaufförer som jag går fram till. Klockan är 15.05. Det är mer än ett dygn sedan jag lämnade Sverige men nu är jag i USA, för första gången i mitt liv. Det var inte alls svårt att åka hit ju!

"Excuse me. Can any of you take me to Moda Center?" frågar jag.
"Sure!" svarar en man vänligt. "See you", säger han till de andra och hoppar in i en av bilarna.

"Are you going to the concert?" frågar han.
"Yeah", svarar jag.
"Many girls have been asking for a ride to moda center today", skrattar han. "Who's playing?"
"The most lovely guy in the world", flyger det ur mig. "I mean Shawn Mendes."
"Okay, I've never heard of him", svarar han skrattandes.

Det går mycket snabbare än jag trodde, en kvart eller så. Jag betalar för resan och kliver ur bilen.

"Thank you!" säger jag innan jag stänger dörren och taxin åker iväg.

Jag vänder mig om och hajar till. Det står massa fans där som jag inte ens märkte förut. Vad ska jag göra nu då? Smart Norah, smart... Kunde jag inte haft en plan liksom? Jag har inte ens en biljett så hur ska jag komma in? Jag kan ju inte vänta här ute tills konserten är slut.

Jag bestämmer mig för att gå runt arenan för att titta lite och när jag kommer till andra sidan ser jag många bussar stå parkerade. Det är alla bussarna som kör scensakerna men även Shawns turnébuss.

Det står några vakter precis utanför bakdörrarna till arenan men jag ser ingen avspärrning så jag bestämmer mig för att gå närmre och undersöka.

"Hello miss, you can't be here", ropar en av dem när han får syn på mig."
"I just, I am a friend of Shawn", säger jag men inser snabbt att det inte är första gången de hör det.
"Well if you are you can just give him a call, right?"
"That's true", säger jag och skrattar lite lätt men jag vill inte göra det för då förstör jag överraskningen. "I need to go..."

Jag går iväg och ser en bil komma emot mig. Precis när den är vid min sida stannar den till och fönsterrutan till förarsidan vevas ned.

"Norah?" frågar en man med ett bekant ansikte.

Shawns chaufför!

"Hi! You remember me?" frågar jag förvånat.
"Yes, of course."
"Oh my God, Norah!" hör jag en annan röst säga och jag tittar förbi chaufförens ansikte för att se en annan man som jag aldrig sett förut.
"I'm sorry, have we met?" frågar jag lite ursäktande.
"No, sorry. Wait a minute, let us park the car."

De kör fram en liten bit och jag följer efter. De båda kliver ut ur bilen och kommer fram till mig.

"I am Andrew Gertler, Shawns manager. It's so nice to meet you!"

Jag skrattar lite åt mannen som verkar väldigt glad och sprallig.

"And you know about me because..?" frågar jag och ler.
"Because Shawn is talking about you all the time and I am his manager, I know everything!"

Han blinkar lite med ögat.

"But one thing I didn't know was that you were coming to visit", fortsätter han sedan.
"No, Shawn doesn't know either. It was supposed to be a kind of surprise but since I don't have a ticket I might have to wait until after the concert", förklarar jag.
"Are you kidding? You are coming with us!"
"What?"
"Yes, come on!"

Jag följer med dem mot dörren och ger vakterna en "I told you so" min innan vi går in. Där är det en lång korridor och vid slutet finns det en liten trappa och en hiss. Vi tar tydligen trappan och behöver bara gå en våning innan chauffören, som jag ännu inte vet namnet på, vänder sig om.

"He's behind this door", säger han och pekar på en dörr.

Från insidan hörs en sångröst som jag mycket väl känner igen och den gör mig knäsvag. Jag tar mod till mig och knackar sedan på dörren. Han slutar sjunga.

"Come in!" ropar han och jag öppnar dörren, sakta.

_________
2K nuuuu!! Tack så jättemycket!<3 Vad tycker ni? Glöm inte rösta & kommentera!