"Är du blid, eller?"

24 maj, 12.14

George

Jag går genom korridoren, själv såklart, och tittar på min mobil. Jag har fått en följarförfrågning av en kille i trean. Han heter Oliver.cool. Det löjligaste jag hört på länge. Hade jag haft några kompisar hade jag fnissigt diskuterat det men tja... Ensamvarg så att säga...

Jag går in på hans profil och stannar upp när jag ser flödet. En massa bilder på idioten som gick in i Charlie igår. Jag låter honom ändå följa mig och följer honom tillbaka, för säkerhets skull. Sedan sätter jag mig ner på en av bänkarna i korridoren innan matsalen och klickar mig in på DM.

G: Hej!

Jag väntar på svar men kommer på mig själv med att han säkert har lektion och precis när jag ska gå vidare så plingar det till.

O: Hej! Hur e läget?

*Antecknar*: Skriver med förkortningar och lite nonchalant.

G: Bra. Själv då?

O: Ett helvete. Har fucking NO

*Antecknar*: Grov och helt borta i huvudet( vem hatar No liksom), utan avslutning på meningar.

G: Chilla! No är ju världens roligaste! Hur kan du inte gilla det?

O: Hur kan du gilla det..?

Jag ler för mig själv och knappar in ett meddelande.

G: Vad gillar du då?

O: Vene... partaj och sånt

Det pirrar till i mig.

G: Kollat in ngn bra fest i helgen eller?

O: Lördag kväll, 19.30. Ses vid fontänen

Jag kan knappt dölja skrattet som bubblar upp. Har han inte fattat att han har bjudit ut en nia? Jag antar utmaningen och axlar spelets regler och svarar inte på hans meddelande utan stänger bara av mobilen och reser mig upp. Nonchalera är ett bra drag, bara att vänta på hans...

Jag går in i matsalen och beslutar mig. Idag ska jag göra det. Jag ska sätta mig vid deras bord i matsalen och reda ut allt. Man måste ju ha med sig någon på en fest!

Jag går mot matdisken och tar en talrik. De är jättevarma så jag ger ifrån mig ett pip och tar sedan i yttersta kanten av tallriken och går vidare till morötterna. Samtidigt söker jag med blicken efter Sam, Kim och de andra. Min blick sveper över borden som står på rad utefter väggarna. De har plats för omkring fjorton personer så det sitter två olika gäng vid varje bord. Kim och de sitter längst ner i hörnet vid ett eget bord. Ingen vill sitta där. Det är alltid så kallt, men Charlie och Sam envisades alltid med att vi skulle sitta där eftersom att tallrikarna alltid var så varma att man brände sig.

De sitter hur som helst vid hörnbordet och eftersom att matdisken står i mitten av rummet så har jag god utsikt över de. De sitter djupt försjunkna i ett samtal, säkert om alla underbara saker de ska plugga på gymnasiet.

Jag tar pasta och köttfärssås och känner odören av oljan i pastan. Sedan vänder jag mig om och styr stegen mot bordet i hörnet. Varje steg jag tar för mig närmare Charlie. Tänk om hon är arg på mig ändå? Nej! Sluta nu George!

Det känns som om det ligger oändliga metrar mellan oss och att det går hundratals timmar på vägen fram. I början går jag med självsäkra steg, beväpnad med en talrik pasta och köttfärssås, men ju längre fram jag kommer desto långsammare går jag. De har inte sett mig än så jag kan fortfarande vända...

Nej, nej, dumsnut!

Min ammunition känns fjuttigare och fjuttigare.

Sam

"Vad ska du gå då, Sam?", säger Robin och tittar på mig.

"Jag ska gå med Char, estetiska programmet", säger jag och Kim lutar huvudet bakåt och döljer ett skratt. Sedan möter hennes blick Robins och förmedlar med det: Kunde du inte lista ut det själv?

"Och ni då? Musikprogrammet?", kontrar Charlie och Kim nickar ivrigt.

"Ja, absolut!", säger Robin som i sista stund kom på att Charlie inte uppfattar nickningar. Hon ler och nickar.

"Vilken linje gick du?", frågar Charlie och vänder sig mot Doris.

"Jag minns inte vad det hette men jag har utbildning till advokat. Mycket intressant", svarar hon.

"Sedan bytte du till beteendevetenskapliga?", säger Kim.

"Ja", säger Doris med ett skratt och nickar.

"Åhh... Det verkar kul...", säger Kim fundersamt.

Samtidigt som de diskuterar så tittar jag automatiskt upp mot matdisken i mitten av rummet. Där går George. Hon går emot oss med stadiga steg och ett brett leende på läpparna. Sedan drar något osäkert över hennes ansikte och jag låtsas som om jag inte har sett henne.

Helt plötsligt svänger hon av och går och sätter sig vid ett annat bord där alla har Starwars-tröjor.

Suck...

.

.

.

_____________________________________________________________________________________________________________