2 dagar innan

81 3 0
                                    

"Men George!" sa jag och suckade. "Mina modeller har ju intagning då!"

"Men snälla! sa George. Hon tittade på mig med sina finaste hundögon.

"Okej då" sa jag och tog upp min mobil. Jag klickade mig in på konversationen med Grace och skrev ett sms som sa att jag inte kunde komma på intagningen på grund av Georges kemiuppvisning. Svaret kom direkt.

Synd. Jag avbokar det. Vi ses ikväll!

Jag log. Hon var så snäll som fixade allt åt mig.

"Tack så jättemycket Charlie!" sa George och kramade mig. Sam och Kim kom springande mot oss och drog oss med till klassrummet. Och det var tur det, för annars hade vi blivit sena. Vi satte oss som vanligt längst fram till vänster vid fönstret medans läraren skrev upp dagens uppgifter på tavlan och resten av klassen drällde in. Sam lutade sig mot oss och viskade med låg upphetsad röst.

"Och här kommer han. The man of my dreams!" vi fnissade när Sam drog till sig Damiens uppmärksamhet. Sedan slängde hon med håret och fladdrade med ögonfransarna. Vi fnissade hysteriskt när Damien tittade uttryckslöst på henne och sedan gick bort till sitt hörn och sina kompisar längst bak i klassrummet och antagligen berättade om Sam för de. Sedan avbröt läraren oss och började gå igenom en massa stavningsregler och grammatik. Jag kunde det redan så jag behövde inte bry mig men jag hängde ändå med bättre än de flesta. Sam satt och sneglade på Damien. Robin tittade i sitt skrivblock och försökte se ut som om hon antecknade men i själva verket skrev hon ner noter. Kim skrev en låttext och George... ja, George gjorde något... kemistiskt. Ja, jag kan dethär.

Och det var bara mina vänner... Föreställ dig resten av klassen.

:<>:<>:<>:<>:<>:<>:

"Hej!" utropade Grace. Jag log och kramade henne. Hon hade redan ställt upp mina grejor.

"Jag går ut och hämtar in kvällens första modell" sa Grace och försvann. Jag nickade och började bekanta mig med platsen. Det var en stor lokal. Min utrustning tog knappt upp en tjugondel av rummet. Dörren låg några meter till vänster om mig och jag kunde utan problem se ut till vänt lokalen. Den var proppad med hoppfulla ungdomar som längtade efter att få sin dröm uppfylld. Precis som jag. Jag satte mig på en pall vid kamerastativet. En dag skulle jag jobba i Hollywood. Med stora bloggare. Jag skulle bli världskänd. Mina tankar avbröts av en gullig kort flicka som kom intravande genom dörren. Jag visade henne till sin plats framför kameran och hur hon skulle posera. Flickan var duktig och snäll. Jag hoppades faktiskt att hon skulle komma in.

&quot;Är du blid, eller?&quot;Where stories live. Discover now