"Är du blid, eller?"

26 maj

Charlie
Sam ringer på igen. Tredje gången gillt gäller visst inte ikväll för ingen öppnar och Robin lämnar min sidan och öppnar dörren med ett klick och sedan väller det ut ett hejdundrande oljud. Det är någon blandning av Ed Sheerans lugna låtar och berusade ungdomar. Det är ett kaos men jag trivs ändå.

En hand griper tag om mina arm och lotsar mig in genom dörren. När jag slår foten i tröskeln vet jag att jag har kommit in.
"Aj som..." Japp, jag är inne.
Tur nog så har jag stilettklackar på stövlarna för att se lite längre ut och eftersom att de är för stora så har jag lagt bomull i tårna.

"Här", säger Kim och ger mig en smal pinne som jag tar med båda händerna och känner formen av ett champagneglas ovanpå pinnen. "Välkomstdrinken" fortsätter hon och jag för glaset till munnen. Mina läppar nuddar den blanka ytan och jag lutar glaset och smuttar på dess innehåll. Alkoholen exploderar i min mun och jag känner hur bubblorna letar sig upp mot näsan så jag blir tvungen att frusta till.
"Du har aldrig druckit förut, eller hur?", säger Robin och jag hör ett flin och en frustande Sam.
"Nej, jag, Sam och George brukade ha nördkvällar istället", säger jag. "Jag saknar George." Jag inser inte att jag säger det högt förrän jag har Kims arm runt mig.
"Det kommer lösa sig, vännen", säger hon och jag gör ett försök till ett leende som antagligen blir en grimas.
"Men bry dig inte om det nu. Ikväll ska vi ha roligt! Och vem vet, ikväll kanske Damien är här", säger Sam och vi fnissar. Jag får dåligt samvete när jag kommer på att jag inte ens frågat hur det har gått med Sams crush. Men det varar inte länge för Sam skrattar och leder mig mot dansgolvet när en vildare version av Avicci går igång. Sam börjar röra mina armar i en svängig dans, sådär som man gör med småbarn på disco.
Efter ett tag vågar jag släppa Sams trygga händer och jag rör mig i takt till musiken. Jag låter min kropp leva sig fri till musiken och jag älskar den upprymda känslan det ger mig.

Efter tolv låtar backar jag ur och låter Kim leda mig till soffan innan hon drar ut på golvet igen till Abbas "When I kissed the Teacher". Jag slår mig ner och någon frågar om jag vill ha ett glas vin. Jag tackar nej utan att blinka och men får ändå ett glas som jag egentligen inte borde dricka. Man vet ju aldrig vad någon har stoppat i. Men det jag kastar all försiktihet över bord, tar en klunk och tvingar mig att svälja ner den beska vätskan. Usch!!!
Jag lutar mig tillbaka mot kuddarna i soffan och gör mitt bästa för att se ut som om jag tittar ut över dansgolvet efter någon snygging att dansa med.

Kvällen till ära har jag klätt mig i en kort, tajt, svart kjol som jag inte är helt bekväm i och en gul blus med texten "Not yours " på bröstet. Till det har jag mina svarta stillettstövlar och ett par gula stenar hängande i öronen med matchande armband. Hela looken var mycket fin (när jag såg den sist) och jag drömde om att ha den på mig på min första fest när jag gick i åttan.

Festen rullar på och jag blir uppbjuden av tre killar som dansar lungt med mig utan att bry sig om mitt handikapp. Det är skönt.
"Det häj är så kul!", fnittrar Kim berusat när gänget samlas igen. Hon och Robin stämmer in i en felaktig version av Justin Timberlakes "Can't stop the feeling". Jag och Sam skrattar.
"Har du provat den här?", säger Sam och räcker mig en burk. Antagligen öl. Jag skakar på huvudet och tar en försiktig klunk, avskräckt efter mitt enda vinglas. Den starka smaken exploderar i munnen och jag vill spy.
"Helskotta!", skriker jag. "Toan!!" Sam skrattar men lotsar mig genom rummet, in i ett tyst rum och vidare in i ett rum (med tröskel) och öppnar toalocket så att min middag kan trilla ut.

"Fy farao", säger jag när jag har lungnat ner mig lite. "Vad var det där?"
"Starköl", fnittrar Sam. "Jag går till de andra. Ropa om det är något." Hon hickar och jag hör hennes steg avlägsna sig. Som om de skulle höra mig. Jag skakar på huvudet och famlar efter toadörren och slår igen den. Sedan sjunker jag ner på golvet och suckar med ryggen mot dörren.
Jag sitter så en stund tills jag hör tre personer komma in i rummet bakom mig. Jag blir knäpptyst.
"Fantashkish fesht!", säger en röst.
"Underbar", säger en annan som låter nyktrare och bekant. "Eller vad säger du?"
"Ja... *hick*... har inget att jämföra med", säger någon och brister ut i ett enormt fnitteranfall. Det är George. Jag ler för jag kan lätt se mig henne full och det skulle vara så kul.
"Men inte ett knysht om brangden!", säger den stupfulla första. Jag hajar till. Min dunkla hjärna är nu ute på hal is.
"Hur äj hon?", frågar han vidare.
"Äsch. Aldrig druckit förr", svarar herr Bekant nonchalant. "Kan du vänta i baren på mig? Säg att vi vill ha två extra starka Mojitos!" George svarar jakande och släntrar hickande iväg.
Nu blir mina öron på helspänn.
"Jag haj höjrt att någja äj osh på shpåjen, Oliver", säger herr Stupfull. Herr Bekant som tyvärr har ett annat namn svarar dämpat.
"Sch! Inte så högt! Någon kan höra dig!"
"Okej! Men fixa bort de shen!", säger herr Stupfull och Oliver suckar och lämnar rummet. Jag andas ut och tänker precis öppna dörren när någon hinner före och dörren öppnas från utsidan. Jag ramlar baklänges hårt i golvet och blir liggande.
"Nämen?! Vad haj vi häj?", säger han och jag kan känna hans rökiga andedräkt över hela mitt ansikte. Undrar om man kan spy med sådant tryck att det skulle spruta upp på herr Stupfull?
Tanken roar mig men bara en sekund för i nästa drar han upp mig till stående och trycker mig mot väggen med ena handen.
"Schåja raring, jag shka inte göja dig illa!", mumlar han när jag pressar emot. Om jag inte hade varit dum nog att lämna Sven hemma hade jag drämt herr Stupfull  i huvudet med honom. Hans grepp om mig hårdnar och när jag försöker vrida handen skär hans naglar in i min hud och han lägger en hand framför min mun. Den doftar konstigt nog gott... typ citrongräs och pankaksos. Men andedräkten slår emot mig med full kraft och jag glömmer den underbara doften samtidigt som jag bara vill skrika genom fingrarna på honom när jag inser vad han är på väg att göra.
Han kommer våldta mig.
Tanken är paralyserande och jag står som förstenad mot väggen.
"Schåja raring. Jag vet att du vij", mumlar han och pressar sig mot mig. Gud vad vidrig han är.
"Nu äj du baja min." De orden väcker mig ur min trans. Ingen äger mig! Fan heller! Jag börjar slå och sparka för allt vad jag är värd och bryr mig inte om jag träffar hans smalben eller luften runt honom och att mina knogar blir såriga när jag träffar hans stenhårda biseps.
I en sekund tror jag att jag ska vinna men precis då tar han i mer och trycker mig mot väggen med sådan kraft att det gör ont i magen av hans hand. Då gör jag vad varje modig femtonåring skulle gjort i min sits.
Jag ger i från mig det vassaste tjejskrik jag kan uppbåda och det slår nästan lock för öronen på mig.
Steg kommer rusande in i rummet.
"Vafan gör du ditt j*la as!!" George. Gud vad jag älskar dig. Jag hör George tackla ner herr Stupfull och sedan tar hon min hand.
"Kom", säger hon och jag låter mig dras ut från kaoset med tårarna strömmande nerför kinderna och snoret sprutande.
.
.
.
____________________________________