"Är du blid, eller?"

27 maj

Charlie
Mamma hjälpte mig genast att packa och tog fram hundratusentals grejor man kanske möjligtvis kunde komma att behöva.
Jag lät henne hållas och tröstade mig med att Grace skulle komma senare och hon kunde rensa ut helt onödiga grejor och sedan kunde jag rensa ytterligare.
Men här sitter jag nu på sängen. Grace röjer runt i rummet och pladdrar om hur vackert det är i London.
För det är dit vi ska. London. Jag har aldrig varit där men alltid viljat åka dit och åka London Eye och grejor. Nu är det ju inte så stor idé,  det blir ju lite svårt att se utsikten liksom men jag antar att det är coolt att ha gjort det. Och så måste vi åka över den där bron, heter den Twin Bridge? Det har jag i alla fall fått för mig och jag vill definitivt åka över den.
"Okej, din tur", säger Grace och sängen gungar till när hon slår sig ner. "Vill du ha med två par byxor; ett par kvartslånga shorts att flyga dit i och ett par långbyxor för restaurangbesök?"
"Ja", säger jag.
"Tre tröjor?"
"Nej, det är onödigt. Ta en blus, den gula du vet och så åker jag i den rosa t-shirten och gröna munkisen", säger jag. Så fortsätter vi i en timme tills jag har en ryggsäck med mina förnödenheter, min handväska till handbagage och två stora resväskor för min kamerautrustning.

"Din mamma kommer få spelet ", säger Grace när hon har synat min lilla packning en sista gång.
"Äsch! Vi behöver inte tala om att de stora bara innehåller kamerautrustning", säger jag och ler.
"Okej, du löser det. Nu måste jag hem och packa", säger hon och reser sig från min sängkant. "Vi ses på flygplatsen om en och en halv timme och glöm inget!"
"Nejdå! Hejdå!", säger jag och Grace lämnar rummet. Jag väntar tills jag hör mamma säga hejdå till Grace innan jag hämtar min "mobil" och letar upp Robins nummer. Hon svarar på första signalen.
"Hej, det är Robin, vem där?", säger Robins burkiga röst. Ja vem tror du att det är? Kalle Ankas mormor? Det står på displayen!
Robin läser aldrig vem det är innan hon svarar, till skillnad från mig. Jag borde fixa så att min "mobil" läser upp vem som ringer.
"Hallå?!", ropar den förvrängda Robin och jag skyndar mig att öppna munnen.
"Hej! Det är jag." No shit.
"Hej, Char!", säger Robin som verkar ha fattat.
"Hej," Hur många gånger kan man hälsa?? "jo jag undrar hur det går?", säger jag.
"Bra! Vi sitter hos George och analyserar spår. Eller tja, George analyserar och vi andra försöker att inte vara idioter."
"Jaså! Hittar ni något?"
"Ingen aning, ärligt talat. George säger att vi gör framsteg men asså, jag kan inte grekiska", säger Robin med ett skratt.
"Okej, jag får väl ringa George sedan och be om en översättning."
"Tror det är bäst. När sticker du?"
"Planet går halv sex så vi ska vara på plats vid fem enligt Grace och hon har ju koll så..."
"Vänta, vänta nu här! Flyget? Vart ska du?"
"Vi ska fota i London! Sa jag inte det?"
"Nej... jaja vi hörs. Jag måste sluta så hej!"
"Hej!", säger jag och det klickar i luren. Jahapp. Hejdå.

George
"De här ska bara ligga här över natten och sedan kan jag analysera de imorgon bitti. Avtrycken kommer att kunna spåras till sin ägare snart så det kan jag fixa om ett tag", säger jag.
"Okej, låter säkert bra, men jag måste hem nu", säger Robin och Kim byter min från frågetacken till instämmande nickanden.
"Jag är inte till mer hjälp här och jag har tre timmar på restaurangen att genomföra så jag måste också dra", säger Sam. Jag nickar och ler. De var inte till så mycket hjälp ändå, mest i vägen men det var ändå skönt med sällskap.
Jag följer de genom lägenheten till dörren och stänger bakom de. Sedan går jag in i köket som ligger vägg-i-vägg med hallen. Där häller jag upp ett glas mjölk och skär upp lite äpple och lägger fram ett par kakor. Jag tar med mig fatet och går genom lägenheten och in i mitt rum/labb. Jag slår mig ner på snurrstolen som jag ramlat ur så många gånger framför skrivbordet och öppnar dokumentet med fingeravtrycken. De är klara för registrering. Jag trycker spänt in högerklicken på musen.

Det ger många träffar.
Richard Rawkins
Samuel Sander
Kim Hoffer
Mikael Maj
George Andersson
Robin Johnsson
Sam Stanley
Charlie Adams
Oliver Ernström

Jag känner igen det sista namnet från två ställen. Det ena var det namnet som blev felsagt vid föreställningen. Det var en funktionär, inte en deltagare och det andra är Instagram. Helskotta.
Jag går in på Instagram och får det bekräftat. Oliver Ernström är han. Jag klickar mig ändå in på DM.

G: Var du funktionär på kemiföreställningen på Emmateatern? Du vet, innan branden.

Jag väntar spänt på svar men samtidigt vill jag inte ha något och behöver inget heller.

O: Ja, vadå då?

G: Äh, inget, bara något som Charlie nämnde...

"Helvete!", skriker jag. "Helvetehelvetehelvete HELVETE!"
Nu sitter jag i skiten. Och jag som precis blivit kompis med Char. Riktigt ljupt i skiten.
.
.
.
____________________________________