"Är du blid, eller?"

26 maj

George
Jag står vi fontänen och skrapar i gruset med foten. Klockan är fem i sju och Oliver är inte här ännu.
Jag ser mig omkring. Jag står mitt på ett torg med kullersten men runt fontänen så är det grus. Husen runt om mig är gulliga trevåningshus med restaurang eller handel eller något där nere och lägenheter där uppe. På dagarna är det liv och rörelse på torget med marknad och grejor men nu är alla ihopklämda på restaurangerna och barerna.
I varje hörn av torget finns en sidgata. Jag vänder mig mot sidgatan som efter en kilometer leder in på Chars gata. Den ligger bredvid min sidogata som behöver två kilometer innan målet. Mina ögon letar sig efter någon malplacerad varelse som skulle kunna vara Oliver.
Och just då så kommer det något bekant och malplacerat gående från sidogatan bredvid min. Han är lång och vältränad med breda axlar och ett snällt ansikte inramat av bruna lockar.
Mina tankar går till något förbjudet och farligt. Men ändå så spännande. Han är snygg. Jävligt snygg.
Han är ju för fasiken en i Badboy-gänget. Han spelar bara.
Jag tittar ner i min mobil som om jag inte sett honom. Det blir så stelt annars om vi ska stå och titta på varandra och med eftertänksamma miner ögna igenom varann. Nej, jag kan också spela. Jag spelar oberörd.
Men han är så jävla snygg. Oh hell...
.
Oliver
Hon står mitt på torget vid fontänen. Jag bara vet att det är hon. Jag känner igen henne från instagram. Nej, nej, inte stalkat, gjort efterforskningar. Hon skriver något på mobilen och jag hoppas att hon inte ska titta upp så att jag kan gå de sista tio metrarna utan att vi ska titta stelt på varandra.
Mobilen hör min bön. Det är i alla fall vad jag tror för George suckar högt och mumlar något om att autocorrekt är dumt i huvudet.
Jag klistrar på mitt bästa charm-flin och lägger till med en flörtig ton.
"Skaru på dejt, eller?", säger jag och tar de sista stegen fram till henne.
Hon tittar upp och ser på mig från topp till tå med outgrundligt ansikte.
"Nej, du då?" En tuffing!
"Nja, beror på...", säger jag och flinar. George ler inte så jag provar en annan väg och blir istället en ärligare version.
"Ska vi gå?" Hennes ansiktsutryck förändras och ögonen avslöjar en viss misstänksamhet.
"Sure!", svarar hon efter ett ögonblicks tvekan och ler mot mig med ett välkomnande leende som jag hade dött för att få se riktigt äkta igen. Hon tar ett steg mot mig och minskar avståndet och jag tror jag ska svimma när hon kilar in sin arm under min och börjar dra mig armkrok över torget. Modig tös.
Plötsligt stannar George.
"Vart ska vi?", säger hon och ler igen. Om det bara hade slutat att pirra i armarna hade jag kunnat peka ut vägen men nu går jag bara åt Samuels hus och mumlar "hitåt".

Hon nickar och drar i mig så att det ska gå fortare, som om hon är spänd på att komma fram. Hon är ju trots allt bara nia, så hon kanske aldrig har varit på en sådan här fest förut. Jag valde den här tiden för att jag vet att festen är igång redan och ingen kommer lägga märke till oss.

Jag passar på att ta mig en extra titt på henne nu när hon inte kan se mig. Hon har sitt bruna hår klippt kortkort med nästan rakade sidor och längre i mitten. En svart tajt klänning med paljetter visar hennes tydliga former och jag kan skymta en stor barm från min position här bak. När hon vänder sig om och tittar på mig är hennes ögon stora och glittrande i blått. Fina ögon. Jag ska precis säga det när jag minns vem jag är. The badboy, you know!
George börjar fråga ut mig och jag svarar artigt på hennes frågor och frågar tillbaka. När vi kommer fram till Samuels dörr vet jag att hon älskar kemi, har två bruna labradorer där hemma, tränar kickboxning fyra gånger i veckan och att hennes favoritmat är pizza. Helt okej brud ändå. Framför allt pizzadelen.
George höjer handen för att knacka på men jag tar bara ett kliv fram och öppnar. Ingen skulle höra ändå.

Ett sorl av glada, fulla ungdomar blandat med Justin Bieber på högsta volym slår emot oss och jag tar ett kliv in och stänger dörren med George efter mig. Huset är packat till bredden och jag banar väg för oss fram till drinkbordet med välkomstdrinken. På vägen blir George tacklad i sidan av en tjej i tvåan som ramlar ner på golvet och skrattar. George ger henne en min med avsmak och förundran om vart annat.
Jag ger henne ett glas innan jag tar ett själv. George tittar på det med misstänksam blick.
"Vad är det här?", frågar hon. Jag tar en klunk och det bubblar på tungan och upp i näsan så att jag måste frusta till.
"Bubbel", hostar jag och hon skrattar.
"Skål för en lyckad kväll", säger hon och höjer sitt glas. Jag höjer mitt och våra glas klirrar till.
"Skål", säger jag och tar en klunk till. Jag sneglar på henne över glaset och ser henne försiktigt smutta på drycken. Hon har aldrig druckit alkohol förut!
Det kommer bli en rolig kväll.

Vi banar väg till soffan och slår oss ner. Hon fortsätter sin frågesport en stund tills en lugn låt går igång. Då ställer jag mig upp och frågar henne.
"En dans, min sköna?" Hon fnissar och tar min framsträckta hand. Jag lägger mina armar om hennes midja och hon lägger händerna runt mina axlar och blundar. Vi dansar runt så tills låten är slut och växlar över till en poppig låt. Vi dansar vidare och jag låter musiken styra min kropp.
Jag sneglar på George.
Hon är så jävla snygg.
Hennes vilda blick möter min och det pirrar till i mig.
.
.
.
____________________________________