"Är du blid, eller?"

26 maj

Charlie

Jag vaknar av att det skramlar i köket. Ljudet känns hemtamt och gör mig varm och glad. Min hand trevar på nattduksbordet efter mobilen, som inte kan kallas mobil, men ändå. Mina fingrar letar efter knappen som ska spela upp tiden. Den har fem prickar.

"08. 14", säger den skrikiga rösten och jag lovar än en gång att byta till en mysigare uppläsare. Jag masar mig upp ur sängen.

Vi hittade inga bevis igår. Man behöver en George och Company (a.k.a ett paket bestående av en George och en massa prylar som hon har hemma, fråga inte varför) för att hitta fler bevis än polisen redan gjort. Men jag har bestämt mig för att bli kompis med George igen. Det måste jag. Annars kanske bovarna skadar fler människor och det kommer jag INTE att tillåta.

När jag fått på mig kläder och hittat Sven så börjar vi marschen nerför trappan och det, det är alltid lika spännande. Tänk; varje dag får jag en upplevelse som du kan likna med att gå i skogen mitt i kolsvarta vinternatten (vilket jag aldrig för mitt liv vill göra!). Det känns som om varje steg är fem decimeter högt och två centimeter brett( d.v.s livsfarligt). När jag till slut kommer ner på säker terräng igen börjar Sven leda mig till köket och den underbara doften av rostat bröd och stekt ägg slår emot mig som en sommarbris. Medans jag njuter i fulla drag och rör mig mot köket blir jag förbisprungen av Nina. Har jag nämnt att jag har en tre år gammal lillasyster som är helt förälskad i My Little Pony? Inte? Jaja. Det har jag i alla fall. Och det känns lite skumt att hon som levt i tre år (knappt) kan springa om mig som levt i 16 år (snart). Ajaj, den sved.

När jag kommer in i köket leds jag till bordet av mamma (vilket inte ens Nina behöver hjälp med) och jag dunsar ner på stolen.

"Vad är ni sugna på raringar", säger mamma med sin lena idag-är-jag-riktigt-glad-röst.

"Ägg och pannkaka!", ropar Nina och mamma skrattar.

"Inga pannkakor till frukost, älskling", säger hon. Nina suckar och provar igen.

"Ägg och bacon?"

"Det kan du få", säger mamma och vänder sig till mig "och vad vill du ha Char?" Istället för att irritera mig på att hon inte kan presentera maten för mig och förstöra den glada stämningen i rummet leker jag gissningsleken.

"Kan man fååå... en rostad macka med äggröra på?", säger jag och det vattnas i munnen. Äääägg!

"Macka med ägg var beställd! Ingen tomat?"

"Jo, tack, gärna!" Nam!

Det fräser till i stekpannan och jag funderar på hur jag ska lägga fram min fråga. Om jag ställer den rakt ut kommer mamma få spelet och jag blir glädjedödare. Om jag ljuger kommer mamma bli tokig om något skulle hända. Fast inget kommer ju hända. Eller? Framför allt så borde jag inte ta upp det medans Nina är kvar i rummet så att hon slipper se det om helvetet skulle braka löst.

Men om jag gör något mellanting då? Det kanske är en kompis som ska ha fest? En bra kompis? Det kör vi på!

"Voilá! Un bocadillo con tomate y.. ja, vad det nu heter", säger mamma. Hon blandar spanska och franska men det påpekar jag inte.

"Huevos?", säger jag.

"Sí, sí."

"Gracias, madre", säger jag och känner över bordet tills jag hittar mackan. Jag tar ett bett och känner smaken av den flottiga mackan. MUMS!

.

***

Nina går ut ur köket och in i vardagsrummet och leker med sina stela Barbie-dockor. Okej, showtime.

"Du mamma, mackan var jättegod." Bäst att smöra lite först. "Och om du vill kan jag ta med Nina till Gördis* i eftermiddag." För att vara på den säkra sidan. (*en lekpark)

"Tack, älskling vad bra, men jag vill nog inte att du går till parken med Nina själv, jag menar, ja, du vet..." Jag vet mer än väl vad hon menar och jag visste vad hon skulle svara så det var ett säkert kort. Det hade ju blivit Nina som fått passa mig och inte tvärt om.

"Ja, jag förstår", jag lägger till ett lätt skratt.

"Okej, vad vill du be mig om. Och jag har inte mer pengar att ge dig!", säger mamma, fortfarande glad och lite skämtsam.

"Jo, Kim ska ha fest ikväll och jag undrar om jag får gå?", säger jag så snabbt jag kan och drar en liten halvlögn.

"Kim? Är hennes föräldrar hemma?"

"Nej... men de ska bara vara hos grannarna på middag så allt är lugnt!", säger jag och hoppas att det duger.

"Lilla vän, vem ska ha fest? Jag pratade med John igår och han skulle tillbringa kvällen framför fotbolls-VM i DERAS SOFFA", säger mamma och betonar de sista orden.

"Jag vet inte..." viskar jag. Ja, lögnerska ska jag inte bli i alla fall.

"Du får gå, men om du så mycket som dricker en lättöl så blir det utegångsförbud, okej?", säger mamma strängt. Jag suckar.

"Ett glas vin?", säger jag. Det kan ju vara ett stort glas. Väldigt stort. Det blir tys en stund.

"Okej. Ett glas vin. Men inte mer! Lovar du?"

"Mmm", säger jag. "Tack mamma!"