Universum ger inte dig personerna du vill ha, universum ger dig personerna du behöver. Som finns där för att hjälpa dig, skada dig, lämna dig, älska dig och göra dig till personen du är menad att vara.
Universum gav mig Dante Lindhe.
Universum gav...
Jag blickade ut över Södermalm medans ciggen vilade mellan mina fylliga läppar. Röken anslöt sig till avgaserna från trafiken som passerade. Det var var Maj, tidig sommar och människorna började försiktigt komma till liv. Balkongen jag stod på tillhörde lägenheten som jag precis flyttat in i, fastän min ålder på 19 år hade jag lyckats få ett boende i Stockholm trots den omöjliga bostadsmarknaden. För första gången på flera månader kände jag ett lugn i kroppen. Efter ett stormigt förhållande hade jag nu lagt allt bakom mig. Jag hade flyttat från familjens villa på Lidingö, fått en lägenhet på Söder, släppt killen som jag spenderat mina tonår med och det var äntligen sommar. Jag mådde bra helt enkelt.
Den sista röken flyttade sig ur munnen och jag släppte ciggen ner från balkongen, jag måste sluta röka. Under perioden jag avslutade mitt förhållande var rökning min flykt, en anledning att få stå ensam och bara få andas, visst det är gift, men det var han också, så jag är van. Nu hade det mest blivit en dålig vana och det visste jag.
Klockan närmade sig halv nio på kvällen och jag gick in i lägenheten igen. Det var inte mycket till hem för tillfället, dem möblerna jag ägde var en blå sammetssoffa och min säng. Mina tankar avbröts när telefonen gav ifrån sig en signal.
Självklart fixade min bästa vän Vera en utgång, till Spy Bar dessutom. Trots vår ålder på 19 och åldergräns på 23 på Spy Bar lyckades hon alltid få oss på listan. Jag vet inte vad hon gör, men hon lyckas varje gång och det är det som är det viktiga. Min blick flyttades från mobilen vidare till flyttlådorna där det stod "Kläder" slarvigt skrivet. Jag suckade lätt när jag försökte hitta något värt att bära, men tillslut tog jag fram en svart lackad kjol, en svart hoodie där det stod med stora bokstäver "Balenciaga" med vit färg på baksidan. Tillsist tog jag jag även fram ett par vita lackade boots med klack för att kompensera min längd på hela 165 centimeter.
Jag satte mig framför ett fönster för att sminka mitt något trötta ansikte, mina blåa ögon stirrade in i spegeln som jag ställt fram och jag kunde inte låta bli att studera mitt ansikte, för att desperat försöka hitta något fel, någon osynlig skavank att störa mig på. Trots min inställning log jag när jag såg mina fräknar komma fram som ett resultat av solen. Jag tyckte om vad jag såg. Efter en stund började jag lätt applicera sminket och därefter fixade jag mitt blonda hår. Och med fixa menar jag att ta på mig luvan lätt på huvudet, för det var exakt det jag gjorde.
¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.
Efter ett tag plingade det till på dörren, jag gick och öppnade och där stod Vera med en vinflaska i ena handen och plastglas i andra. Men även ett leende på läpparna som vanligt. Jag drog in henne i en kram och hälsade henne välkommen in. Vi öppnade flaskan och hällde upp det vita vinet i glasen av plast, och efter en timme var flaskan slut. Klockan hade nu blivit halv 11 och vi behövde gå, jag satte på mig klackarna och tog tag i min lilla väska med nödvändigheter i. Efter en sista titt i spegeln gav vi oss ut i sommarkvällen.
