Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

2. Men ikväll så är det vi

Lördag 22 Maj 2018

Vi hade anlänt till mottagningen efter mycket om och men, det fanns två stolar och vi satte oss ner. Jag kollade runt på människorna som satt med oss i rummet, och tillsist hamnade blicken på killen brevid mig. Han gäspade och mötte min blick "Det här är kommer ta så lång tid, tro mig" han log efter och jag svarade "Äsch jag struntar i det, jag vill bara att du ska få hjälp, det är ju det minsta jag kan göra"

För det ville jag verkligen, jag struntade hur lång tid det skulle ta, han hade tagit slag för min skull. Slag som gjort honom blodig och trasig. Jag ville att han skulle bli lagad. Fast herregud, varför bryr jag mig så mycket?

Efter en timmes väntan vaknade jag när en telefonsignal ringde, jag kollade mig förvirrat runt innan jag insåg vart jag var och vems huvud som låg lutad mot min axel. Det var han. Motvilligt ryckte jag till på axeln och pekade på mobilen när han hade öppnat sina ögon. På skärmen stod det "Ludde" och en bild på en bekant kille, det var han som sprang efter William. Han reste sig upp och besvarade samtalet.

Efter en stund kommer han tillbaka och skrattade lätt för sig själv, jag log och frågade varför "Nej det var Ludde, det var han som sprang efter den där killen, tre kvarter tydligen. Han är helt tappad" jag skrattade till lite medans han log och kollade ner i telefonen. Fast varför skrattar jag? Egentligen var jag bara irriterad på William som orsakat allt detta. Aja.

Efter att vi suttit på två obekväma stolar och väntat i två timmar kommer en sjuksköterska fram till oss och ber oss följa med henne till ett rum med en läkare. Tacksamt följer vi med henne och kommer in i ett vitt och sterilt rum, jag satte mig ner på ännu en obekväm stol brevid båren där han satt och viftade lite på benen, det märktes att han hade svårt att sitta still. Läkaren frågade vad som hade hänt och började undersöka honom, medans jag bara stirrade ut i rummet.

Efter undersökning blev hans sår rengjorda och läkaren började sy ihop jacket i ögonbrynet. Jag kunde inte låta bli att studera hans käke när läkaren förde nålen genom huden, han bet ihop och musklerna vid kinden gjorde sig extra synliga. Han slappnade av och fick tillsist ett bandage runt sin hand som blivit stukad.

Det hade blivit ljust och klockan hade blivit halv 7 på morgonen när vi gick ut ur entrén, jag drog upp telefonen ur väskan och såg 13 missade samtal och 21 sms från Vera. Min något berusade hjärna insåg att jag helt hade glömt bort att Vera skulle sova hos mig, "Fuck" sa jag tyst för mig själv medans jag tog fram hennes nummer. "Du jag måste verkligen dra nu, hoppas du mår bättre snart, tack för det du gjorde också" han kollade förvirrat på mig medans han svarade kort "Men o..okej?" Jag ringde Vera medans jag kollade bak och ropade "Tack igen" han stod kvar som ett frågetecken men ropade tillbaka "Det är lugnt!".

Febrilt försökte jag ringa Vera, efter flera misslyckade försök gav jag upp. Jag skyndade mig istället på tunnelbanan hem.

Jag tryckte in portkoden till lägenhetshuset och tog hissen upp till sjunde våningen, när jag öppnade dörren kunde jag inte låta bli att skratta. Utanför min dörr satt min bästa vän sovandes lutad mot min lägenhetsdörr, herregud. Av någon anledning blev jag inte orolig, trots att jag kanske borde blivit det, men Vera är Vera. Jag gick fram och satte mig på huk medans jag puttade på henne, när hon vaknade kollade hon förvirrat runt och sa sedan onyktert "Asså fan Alice, jag dissade snyggaste killen för att sova hos dig, och så är du inte ens hemma, jävla cockblocker." hon kollade med en besviken min på mig medans jag ursäktade mig själv. "Kom nu, jag tror någon här måste gå och lägga sig nu" jag log och drog upp henne medans hon bara skrattade.

När vi kom in i lägenheten tog vi av oss våra skor och slängde väskorna på golvet, därefter hjälpte jag Vera till sängen och bäddade ner henne "Vet du vad Alice, jag älskar dig så mycket, du är världens finaste människa, om jag inte var straight skulle jag lätt legat med dig. Du är fucking bäst" sa Vera, herregud hon hade verkligen druckit för mycket. "Jaja jag älskar dig också, men sov nu" sa jag skrattandes medans hon redan hade däckat. Detsamma skulle jag göra på andra sidan sängen kort därefter.

Innan tröttheten tog över försökte jag förstå vad som hade hänt under den här kvällen. Jag hade träffat mitt ex William efter flera månader, och han slog mig. En okänd kille hjälpte mig och somnade senare på min axel på en akutmottagning, sen hittade jag Vera sovandes i mitt trapphus. Herregud. Tankarna blev allt flera men tillslut somna jag i en djup sömn.