Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

32. Om det nånstans bottnar i att du faktiskt är rädd

Torsdag 24 Juni

Dante kysste mig på kinden och jag väcktes ur mina tankar. Jag vände mig mot honom och log stort, tillgjort, men jag hoppades att han inte skulle märka något. "Grattis" Sa jag och försökte låta exalterad.

Jag var ju glad, jag var ju det. Men att vara nykär, att precis fått en människa som din. Så tas den ifrån dig. Jag visste att vi kunde träffas mellan spelningarna, jag var medveten om det. Men jag hade ingen aning om hur. Skulle jag åka efter dom för att träffa honom? När dom har tre spelningar på tre dagar - han kommer inte ha tid för mig? Tanken gav mig panik, jag var tvungen att sluta.

Skammen i kroppen växte sig större i takt med att jag insåg hur självisk jag var. Hur kunde jag vara så egoistisk. Hur kunde jag ens försöka missunna Dante den här möjligheten. Fy.

Tanken rann av mig och jag lutade mig mot Dantes axel. Han lutade sitt huvud mot mitt. Han pussade mig på huvudet, jag reste mig upp jag kysste honom.

Efter några timmar hade klockan blivit lite efter elva på kvällen. Vi betalde och tackade för oss. Vårt sällskap skiljdes åt och jag och Dante fortsatte hem till mig. Helt plötsligt hör jag mig säga.

"Nio städer, varför har du inte sagt något?" Jag skämdes över att jag ens ställde frågan.

"Inget var helt klart än, jag ville att det skulle bli en överraskning. Förstår du?" Sa han och höll mig handen medans vi närmade oss min lägenhet.

"Ja, jag förstår det. Men du kunde inte sagt att hela din sommar, vår första sommar tillsammans. Skulle du vara på turné?" Jag skämdes ännu mer nu.

"Alice, det här är det största som hänt oss killar. Du och jag kommer kunna träffas ändå. Varför håller du på såhär?" Jag märkte att han blev besviken.

"Ja.. Jag förstår det. Jag vill bara inte vara ifrån dig, inte så länge" Vi ställde oss i hissen. Jag kramade om honom och borrade in ansiktet i hans bröst.

"Jag säger ju att vi kommer kunna ses. Det här betyder inte att vi ska vara ifrån varandra i tre månader?" Han tog tag om mitt ansikte. Jag lät en liten tår rinna för kinden, jag vet inte varför, men jag kunde inte heller stoppa den.

"Alice?" Han drog sin tumme över tåren och jag kollade på honom.

"Ja, jag vet. Det kanske inte bara var det jag hade tänkt mig." Sa jag medans jag låste upp lägenheten.

Han följde med in och låste om sig.

"Beskriv en perfekt sommar dag" Sa han medans vi satt på balkongen. Jag kollade lite konstigt på honom.

"Va?"

"Ja, beskriv din perfekta sommardag"

"Okej.. Ja, du och jag ska vakna i sängen, vita lakan mot bruna ben. Vi ska dra oss lite och bara mysa i sängen. Klockan närmar sig elva, vi går upp och fixar oss. Tar oss ut för att äta lunch på något ställe, hänga i någon park. Kanske bada. Bara mysa. Senare skulle vi kunna möta upp några, som vi gjorde ikväll. Sen kunna gå hem, lite småfulla. Hand i hand hem till mig igen. Och jag vill hångla mycket, alltid vara nära. Du fattar"

"Exakt det här kommer vi kunna göra ändå Alice, flera gånger. Jag lovar" Han lutade sig fram och kysste mig.

Jag satt tyst och kollade ner på mina händer medans Dante hade fäst blicken på mig.

"Ja men... Ni ska åka runt hela Sverige, stå på scen nio gånger, festa, träffa så många nya per-" Han avbröt mig innan jag han prata klart.

"Alice varför tvekar du på mig?"

"Jag tvekar inte Dante! Jag är bara realistisk. Jag fattar ju att du inte kommer ha tid för mig. Du ska åka runt i hela landet med dina bästa vänner, jag vill ju inte va din nya flickvän som sitter i sin lägenhet hemma i Stockholm och väntar."

"Jag vet inte vad du försöker säga. Eller om du försöker stänga mig ute. Om det nånstans bottnar i att du faktiskt är rädd. För att släppa in mig, ja, då är det inte rätt." Sa han och kollade tröttsamt mot mig.

Och där och då förstod jag. Vad fan håller jag på med. Jag ber ju om att bli dumpad. Jag har blivit ihop med en killen som behandlar mig som ingen annan gjort. Som har gett mig kärlek som ingen annan visat. Och det första jag gör är att tveka.

En tar rann ner och jag pressade ihop ögonen hårt.

"Ja Dante jag är rädd. Så jävla jävla rädd. Jag är livrädd för att du ska inse att det vi har, kan du hitta hos någon annan. Jag är livrädd för att du ska acceptera att du och jag inte blir vi. Men det är rätt Dante. Du och jag är rätt." Jag torkade mina patetiska tårar och hämtade andan.

"Ja, men då får du lita på mig då. Lita på mig när jag säger att jag inte kommer släppa dig. Okej?"

"Okej."

Hejejejjeej
Förlåt för dålig uppdatering, har haft mycket i skolan och för ett tag sen bröt jag det med en kille. Så har inte varit superduper tagg på att skriva om kärlek. Ni fattar.

Iallafall så ville jag bara säga att jag släppt en ny bok om Noel som heter "Jag går inte isär när jag går med dig" Är hittills nöjd med den, och den är lite mer relaterbar med min ålder. Ni får gärna läsa och se om ni kanske diggar den

Puss💘💘💘💘💘💘💘💘💘