Universum ger inte dig personerna du vill ha, universum ger dig personerna du behöver. Som finns där för att hjälpa dig, skada dig, lämna dig, älska dig och göra dig till personen du är menad att vara.
Universum gav mig Dante Lindhe.
Universum gav...
Arbetsdagen började leda mot sitt slut, ända sen jag fick Veras sms hade jag haft något att se fram emot. Inte för att mitt jobb var tråkigt, men en utgång var roligare, mycket roligare. Jag plockade ihop mina saker som låg utspridda på det vita skrivbordet och gick sen ut ur kontorshuset. Klockan var halv fem och det var varmt och människorna florerade på Stockholms olika gator, jag gick ner till tunnelbanorna och hann precis med en som tog mig till Slussen.
Jag tryckte in portkoden till lägenhetshuset och tog hissen upp, nycklarna låg längst ner i väskan och jag rotade frustrerat runt i den för att hitta dem. Tillslut vred jag om nyckeln i låset och öppnade dörren, Veras skor var borta vilket betydde att hon hade åkt hem. Det var flera timmar kvar tills utgång, för att fördriva tiden satte jag mig ner i soffan och svarade på lite mail.
Mobilens ringsignal tjöt och mitt huvud flög upp ur sin vilande position mot mina armar som låg i kors på bordet. Jag svarade utan att uppfatta vem det var som ringde "Hallå, vad är det?" Sa jag med en förvirrad ton "Möt mig utanför Slakthuset vid 22:30" Det var Vera alltså, "Aa absolut, skulle vi träffa han Noel eller?" Sa jag med en fortsatt förvirrad röst "Aa och hans vänner. Men jag måste lägga på nu, puss" Jag klickade samtalet och gäspade stort, 21:03 visade klockan på mobilen. Jag var tvungen att börja göra mig iordning.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
Efter en timme av sminkande medans jag sjöng med till låtar var jag nu klar, jag satte på mig en kjol med matchande kavaj och ett par feta sneakers. Det var det positiva med att inte festa på Stureplan, man kunde ha på sig sneakers utan att dörrvakten kollade snett på en. Vi skulle mötas om 20 minuter så jag begav mig ut och tog tunnelbanan.
"Heeeeeej" Sa jag och log när jag såg Vera utanför lokalen. Vi kramades och ställde oss i kön bland alla andra smått berusade människor som ivrigt ville komma in och bli ännu mer berusade. Och vi var en av dem. Efter en stunds väntande kom vi in i klubben och beställde in drinkar direkt. "Vera, tja!" Hon kollade runt sin axel och svarade "Hej Noel!" Och kramade honom. Därefter kramade hon Ludwig och någon annan kille jag inte hade träffat innan, Valter hette han tydligen.
Jag och Vera dansade på det svettiga dansgolvet och då och då utbyttes några kyssar mellan hon och Noel, jag visste inte riktigt vad deras "grej" var, men själv fortsatte jag bara dansa. Tillslut satte jag mig i baren och kollade ut, och efter en stund såg jag ett välbekant ansikte, där stod han, Dante. Min blick fastande på honom. Sen var den fast under en timmes tid, vad jag än gjorde höll jag alltid ett öga på honom, och detsamma gjorde han på mig. Trots det hade han hånglat upp fyra olika tjejer på mindre än 60 minuter.
"Tja!" Hörde jag en berusad röst säga bakom min rygg, senaste gången det hände stod William bakom mig. Jag kollade bak och såg Dante stå där, jag log och hälsade tillbaka. Efter en stunds pratande och en aning flörtig stämning lutade han sig framåt, han ville åt mina läppar. Millimetrar ifrån hans mun vände jag bort huvudet, jag ville inte bli hans femte tjej för kvällen. För det är den jag är, man strular inte med mig om man gjort det med fyra personer innan, det är bara så jag funkar. "Nej du har haft tungan i halsen på för många tjejer ikväll, så den får du nog tvätta innan." Sa jag självsäkert och dunkade till honom lätt på axeln med min hand och log, han skrattade till och vände sig om när han såg mig gå ifrån honom. Sen när var jag så självsäker?
