Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

23. Du är speciell

Fredag 11 Juni

Jag studerade Dante och den vackra tjejen han stod med, han såg lite stressad ut medans hon försökte ha en lugn konversation. Tillslut slet jag blicken från dem och vände mig till de andra, men jag kunde inte att låta bli att undra vem hon var. Jag lutade mig mot Noel och försökte viska men det slutade med att jag skrek för att min fråga skulle överrösta den höga volymen. "Vem är tjejen Dante snackar med?" Frågade jag fundersamt och han svarade "Ah det är.. Ah men det är Dantes ex. Olivia."

Självklart var det hans jävla ex.

Jag svepte ännu en shot för att komma på andra tankar, sluta tänka på något som jag inte kunde göra något åt. Alkoholen hjälpte, jag dansade och sjöng medans jag ivrigt dansade med de andra. Efter en stund känner jag hur någon försöker krama mig bakifrån men jag tar mig ur greppet direkt för att se vem det var. Personen var Dante, han kollade på mig med snälla ögon, men onyktra jag ville få svar "Varför har du inte berättat om Olivia?" Sa jag och han svarade förvirrat "Vi gjorde slut för över att halvår sen, strunta i henne." Men jag kunde inte strunta i henne. "Det ser inte direkt ut som att du struntar i henne.." Han blev förtvivlad och gapade lite med munnen, antagligen för att han inte visste vad han skulle svara.

"Kan vi gå hem till dig Alice?" Sa han lite allvarligt efter att han knappt svarat på min fråga. "Varför?" Sa jag medans jag kollade på de andra. "Jag vill vara med dig, bara dig." Han räckte ut sin hand och jag tog tag i den, jag tvekade i några sekunder men tillslut gick vi hand i hand ur klubben och åkte hem till mig. Ena sekunden var jag sur på honom, andra sekunden lutade jag mitt huvud mot hans axel när vi satt tätt bredvid varandra på tunnelbanan. Det gick inte att ha ett avstånd från honom, för jag ville bara vara nära.

När vi kommit upp från tunnelbanan och bort från Stockholms nattliv, stannade han upp mig innan vi skulle gå in i porten och tog löst tag om båda mina händer medans han ställde sig framför mig. "Du är den vackraste som finns, det finaste jag vet." Jag kollade upp mot honom när han kysste mig på pannan, han omfamnade mig och jag ville att han aldrig skulle släppa taget. "...Och jag tycker om dig så mycket, så jävla jävla jävla mycket". Meningen han yttrade fick hela mig att stelna och dra mig ur hans trygga grepp om min kropp. Jag kollade på honom länge, tills jag lade mina armar runt hans nacke och kysste honom länge. "Du får säga det när du är nykter, så jag vet att det är sant." Jag tog tag i hans hand och gick in genom porten. Det han sa kanske inte stämde, han kanske inte alls tyckte om mig, men jag ville fortfarande ha honom. I hissen tryckte jag mig mot honom och han lyfte upp mig medans jag pressade mina läppar mot hans. Han bar in mig i lägenheten och vi slängde slarvigt av oss våra jackor och skor för att sedan fortsätta in i sovrummet. Han släppte ner mig på sängen och tog av mig min röda klänning medans jag drog av hans tröja. Byxorna han hade på sig låg på golvet och han kysste mig överallt. Hans beröring gjorde mig galen och jag ville bara ha mer. Kyssarna fortsatte mot mina lår och jag fick gåshud av det.

Någon timme senare låg vi nära varandra och andades hetsigt. Han höll om mig och viskade "Jag menar det jag sa.". Håret vid nacken reste sig när hans läppar snuddade mitt öra och små andetag kom ut medans han viskade orden. Jag log för mig själv och vände mig om för att kyssa honom. "Dante, hur vet du det?" Jag lät aningen skeptisk. Han drog bak sitt huvud lite och rynkade på ögonbrynen "Jag vill förklara hur du är, jag vill förklara känslan när jag är med dig. Men det går inte. Det är omöjligt. Och då vet jag Alice, att jag tycker om dig, så jävla mycket." Han virade en hårslinga från mitt hår runt hans pekfinger medans han förklarade. Jag kollade på honom med stora ögon "Vi har känt varandra i en månad Dante." Det jag sa var sant, vi hade bara känt varandra i en månad. Ändå kändes allt så jävla självklart.
"Fast vad spelar det för roll, jag skiter i om jag bara umgåtts med dig i en månad, för jag känner dig. Och jag tycker om dig. Du är speciell. Det Alice, det är det enda som spelar någon roll."

Han tog tag om mitt ansikte och kysste mig. Jag ville inte tro på hans ord, men jag behövde lita på honom, jag var tvungen. För mitt eget bästa. Jag kunde inte längre rädda mig själv genom att hindra mina känslor. Att varje gång backa så fort någon tyckte om mig, var fel, så jävla destruktivt. Men det var något mitt ex gjort klart och tydligt för mig, att jag inte var älskvärd. Och det är anledningen varför jag just nu är rädd för mina egna känslor.

"Okej.." Jag tryckte mina läppar mot hans för att försäkra honom om mina känslor. Det var lättare att uttrycka dem än att erkänna dem.
Efter en stund somnade jag i hans armar, tryggare än någonsin. Allt kändes bra nu, för bra.

-
Jag vaknade vid fyra på morgonen av att jag behövde gå och kissa, förvirrat tog jag tag i mobilen som låg på nattygsbordet, eftersom jag alltid höll på med mobilen vart jag än gick. När jag satte mig ner tog jag upp mobilen för att kolla något oviktigt. Men jag märkte direkt att jag råkat tagit Dantes mobil. Det var en annan bakgrund, men det var inte det första jag lade märke till. Det första jag lade märke till var ett sms.

Från Olivia.

HEEEJ LYSTRING!!!
Ehhhv Alice har fått ett nytt utseende.. Nej men tjejen som var Alice innan, ser så jävla ung ut, asså typ 13 år. Oooo tkr inte d passar så bra i min "bok" eftersom Dante är 23 liksom... Så nu vet vet ni det :))) juste de blev ett lite längre kapitel nu också pusspåer<3