Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

30. Hjärtat du brinner vilt

Måndag 14 Juni

Ny vecka, ännu mera jobb. Jag är självklart tacksam för jobbet jag har, men helvete vad mycket det krävdes mycket utav mig. Jag är 20 år och går till ett kontor varje dag, jobbar från nio på morgonen till fem på eftermiddagen, med lediga helger som känns alldeles för korta. Samtidigt som mina vänner kunde festa på en onsdag, ligga bakis på en torsdag, beställa en pizza från sängen och tacka sitt hemsläp för natten. Mycket gjorde mig avundsjuk, förutom det sista - jag behövde inget hemsläp. Jag hade ju Dante.

Tanken fick mig att le, att jag faktiskt hade honom, vi hade varandra. Jag log fortfarande smått för mig själv medans Emma gick förbi och gav mig en ointresserad blick, jag mötte den genom att rynka på mina ögonbryn. Hon var lika otrevlig som vanligt, och jag hade fortfarande inte listat ut varför. Dock var jag otroligt tacksam att jag behöll intervjun, och att jag inte gav den till Emma som så gärna ville göra den. Då hade jag och Dante definitivt inte träffats igen. Undra om hon visste vad intervjun hade lett till, förutom något oskyldigt hångel ute som hon konfronterade mig med.

Jag hade mycket att göra så jag fick lägga tankarna åt sidan. Koncentrerat stirrade jag på datorns skärm och öppnade och besvarade mail, det var varmt och jag gick till det stora fönstret vid mitt skrivbord och öppnade upp det. Det var en gammal byggnad och fönstret var lite trögt, men när det öppnades kom en våg utav sommar. Ljud från fåglar, förbipasserande bilar, människor som njöt utav sommaren. Exakt så som sommar i Stockholm lät. Jag stod vid fönstret en stund och försökte svalka ner mig medans jag kollade ut.

När jag svalkat av mig återgick jag till det jag skulle göra, jobba.

Klockan blev till sen eftermiddag och ett sms från Dante lös på mobilen.

"Får man hämta upp dig om 30 minuter och köpa mat?❤️"

Jag log, att han frågar om lov.

"Klart du får."

Efter en halvtimme var klockan lite över fem och jag tog mina saker och tog mig ut ur kontoret. När jag kom ut på gatan satt Dante i sin bil och log. Jag öppnade dörren och han gav mig en kyss när jag satt mig ner i sätet. Jag konstaterade snabbt att jag var sugen på Max och han körde dit. När vi beställt och fått maten så åkte vi hem till mig. På grund av det var så fint väder satte vi oss på balkongen.

Vin, cigg och Max.

I dem trånga balkongmöblerna låg jag i Dantes famn. Det var sån harmoni. Ett glas vin stod vid nedanför soffan och bredvid låg ett paket Marlboro med en tändare tätt intill. Solen höll på att gå ned och vi hade legat här hela kvällen. Bara pratat och pratat, varvat med kyssar. Jag älskade hans närhet och jag älskade att han ville ge mig närhet. Just nu kändes det som att det var det enda jag behövde för att kunna andas.

"Alice?" Jag kände en puss på min panna. Jag öppnade ögonen förvirrat och förstod att jag hade somnat. "Ojdå.." Sa jag medans jag sträckte lite på mig och gäspade. Dante bara log stort och jag kollade på honom undrande och flinade lite.
"Du är så jävla söt" Sa han innan han kramade om mig hårt och pussade mig överallt på ansiktet. Jag skrattade och lät mig bli attackerad av hans läppar.

Efter en stund gick vi in och tog oss direkt till sängen. Jag puttade ner honom på sängen och satte mig gränsle över honom och började kyssa han på halsen. Jag drog mina fingrar i hans hår medans jag började närma mig hans läppar. Han drog av den blommiga klänningen jag hade på mig och började kyssa mig över bröstet. Jag gav ifrån mig ett tyst stön av välbehag. Jag drog av honom den svarta tröjan och hans välformade överkropp och tatueringar gjorde sig synliga. Han lyfte mig och la mig ned igen, han började kyssa mig vid halsen och fortsatte nedåt.

Jag älskade det han gjorde med mig.

Är tillbaka med ett nytt kapitel. Efter jag vet inte hur länge som helst, men trots det så är det fortfarande flera som läser? Wow.
Håller på att skriva på en ny bok som jag kommer släppa första kapitlet på snart. Den handlar om Noel.
Ha det bra❣️