Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

12. Mamma, pappa ja' har precis blivit anställd

Torsdag 3 Juni 2018

Onsdagen hade varit ett helvete, för lite sömn och bakfull på jobbet. Det var nu torsdag eftermiddag och jag satt påväg till busshållplatsen, jag hade samma klänning på mig som i tisdags, och jag hade inte tvättat den. Därav herrparfymen som fortfarande satt fast i kragen på klänningen. Kanske ett medvetet val att inte tvätta bort den väldoftande lukten. Jag var påväg hem till Lidingö för att hämta lite kläder jag inte fick med i den hastiga flytten. Jag satte mig på bussen som jag suttit på så många gånger, och som gett mig så många minnen. Både bra och dåliga, men just nu var det bara en nervositet som växte inom mig.

Nu stod jag utanför huset, jag gick fram till den vita villan och låste upp den röda dörren med mina nycklar som jag fortfarande hade kvar. Trots att jag inte varit här på flera månader var jag fortfarande en del av familjen, och därför var nycklarna kvar runt min nyckelknippa. Jag kom in och ropade "Hallå?" Och nedför trappan kom min lillebror, Philip. "Tjaaa Syrran" Sa han och drog in mig i en lång kram, antagligen för att vi inte setts på länge. Klockan var halv sex, så mamma och pappa skulle komma hem när som helst.

Vi gick tillsammans upp till mitt gamla rum som nu stod tomt. Det enda som fyllde det var en garderob och en säng, jag hade tagit med mig svarta sopsäckar som jag skulle lägga mina kläder i. Sagt och gjort så började jag fylla dem med kläder, skor och lite allt möjligt jag ville ha med till min lägenhet. Philip hade slängt sig på den bäddade sängen och tog fram sin mobil, medans jag packade allt frågade jag "Hur är det hemma då?" Han kollade upp från skärmen och svarade "Det är bra, lite tomt utan dig och Hanna, men mamma och pappa funderar på att skaffa hund!" Jag kollade bak mot sängen där han låg "En hund?" Sa jag lite förvånat och drog upp ögonbrynen med ett litet leende på läpparna. "Ja, en hund, fattar du vad mysigt eller!" Svarade han och log "Hur är det med pappa då?" Stämningen blev genast allvarligare "Äsch, det är väl samma men jag bryr mig inte så mycket" Att Philip var så obrydd visste jag inte om jag skulle vara glad över eller inte, men jag antog att det var bättre så, än att han skulle må dåligt över det.

"Hallå vi är hemma!" Hördes ett rop från hallen och stelnade till lite. Jag gick ner långsamt för trappan och möttes av mamma medans hon tog av sig sin jacka "Alice!! Hjärtat" Hon log stort och kramade mig. "Det var så länge sen du var hemma älskling" Hon tog av sig skorna och kollad mot mig "Ja, men jag har flyttat hemifrån, så det är väl inte så konstigt" "Ja jo.." Sa hon kort och gick vidare in i köket. Jag följde efter henne och satte mig på en utav köksstolarna. "Hej gumman!" Hördes och jag kollade upp från bordet, där stod pappa. Jag ställde mig upp och kramade honom, "Stannar du över på middag?" Frågade han och mamma instämde att det var en mycket bra idé "Nej, jag tänkte mest hämta kläder, så jag undrade om jag kunde låna ena bilen?" Båda såg lite besvikna ut, vilket gjorde att jag snabbt la till "Eller jo jag kan stanna och äta". Båda log och började laga middag, om jag hade vetat om att de var såhär glada att se mig skulle jag hälsat på oftare.

Vi hade samlats runt bordet och ätit middag tillsammans. Jag var glad att jag stannade, jag uppskattade stunden vilket värmde mitt hjärta lite. Det här huset hade så många gånger förknippats med irritation, alkohol, sorg och problem. Men nu var allt bra, iallafall för stunden. Klockan var nu lite efter åtta på kvällen och det var dags att åka tillbaka till lägenheten, jag drog ner sopsäckarna för trappan och ställde dem vid dörren. "Hejdå, tack för middagen" Ropade jag och tog upp påsarna och gick ut för dörren. Jag tryckte på bilnyckeln och öppnade bagageluckan, och kastade vårdslöst in påsarna i utrymmet. Luckan stängdes och jag öppnade dörren ä
till förarsätet.

Jag stängde av bilen och musiken avbröts, mot min vilja gick jag ur bilen, jag älskade att åka bil, därför var det alltid lika tråkigt att stänga av motorn. Jag slängde en påse över ryggen och höll den andra i handen, på något höger eller vänster lyckade jag komma in i lägenheten utan att tappa något. Kläderna som låg i påsarna började jag vika in i garderoben, att vika kläder var det tråkigaste jag visste, det tog alldeles för lång tid. Mitt suckande och klagande för mig själv avbröts när Veras namn lös upp på min mobil.

"Hallååå?" Sa jag glatt "Heeej, du måste följa med på fest hos Noel imorgon, nu när du snackat med Dante också!"
Tanken slog mig att jag helt hade glömt att berätta för Vera att Dante och jag hade pratat i tisdags, hur visste hon om det?
"Självklart jag följer med på fest, men hur visste du att Dante och jag hade snackat?" Min röst lät nyfiken
"Dante sa det till Noel, och Noel sa det till mig. När hade du tänkt att berätta för mig då?"
Sa hon med en fejkad ton för att låta ledsen. "Hahah förlåt, jag somna så fort jag kom hem i tisdags, gårdagen var hemsk och idag har jag varit hemma hos mamma och pappa.."
Vera visste hur jobbigt jag tyckte det var att åka hem till dem så hon lät förvånad när hon svarade "Va, hur gick det då?" Jag log lite för mig själv och svarade lugnt "Det gick faktiskt väldigt bra"

Vi pratade i lite mer än en timme och avslutade sen samtalet "Älskar dig, puss".

Jag gjorde min vanliga kvällsrutin, sen hamnade jag i mina stora säng med nya lakan. Imorgon skulle jag alltså träffa Dante återigen, och jag skulle ljuga för mig själv om jag sa att jag inte såg fram emot det.

Hejsansvejsan
äääää klockan är 2 på nattten men ja vill inte sova typ??? Ajaaaa ja hade matteprov idag, de gick skit, men men hoppas nån annan hade en bra dag iaf
PÖÖÖÖSS
<3