Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

10. Skuggor faller bakom mig

Tisdag 1 Juni 2018

Det var tisdag och en ny vecka hade nu börjat. Jag hade precis kommit tillbaka från lunchen och min korta promenad för att njuta av solen och att det var 1 Juni. Är det väldigt svenskt att fira värme och sommar? Kanske, men svensk sommar är svårlaget så det var okej att fira.

Den friska luften och strålande solen byttes ut mot kontorsmiljö och en full inkorg. Och så skulle det vara framtill min semester började, men tills dess fick jag bara bita ihop. En suck lämnade min mun när jag blickade ut genom fönstret och såg den blåa himlen, för att trösta mig själv tog jag ett klunk av kaffet som stod på skrivbordet och började sen med det jag behövde göra.

"Hej Alice" Hördes en röst säga, jag behövde inte ens kolla upp för att förstå vem som tog kontakt med mig. "Hallå Emma" Sa jag och försökte låta så trevlig som möjligt, fast jag egentligen bara ville slå henne. "Jag hörde att du höll på med Ludwig Kronstrand i helgen...Trevligt, hångla med ens klienter" Ett litet skratt lämnade min mun "Klient? Jag har intervjuat honom, en gång. Och ja det stämmer men hur fick du reda på det?" Sa jag med en obrydd ton "Äsch någon tjej på Instagram la upp det på sin story, men det kanske inte är så bra för ditt rykte att du är tjejen som ligger med dem du jobbar med" Sa hon och kollade drygt ner på mig från sin stående position. "Emma, vi har inte legat och jag känner inte honom. Du vet ingeting så du kan gärna gå nu" Min ton hade blivit mer irriterad vilket hon märkte, och därför lämnade hon min plats.

Vera

13:02 Hej, du följer väl med på uteservering i det här fina vädret? Noels vänner ska med och Elsa, komsi ❤️

Jaa, absolut!! Skriv plats och tid så kommer jag ❤️ 13:04

Vera lyckades alltid skriva till mig när jag behövde det, istället för att tänka på Emma så fick hon mig att tänka på något annat. Hon räddade mig från mina egna tankar. Trots att det bara var en inbjudan till ett glas vin, men ändå. Jag hade några timmar kvar framför datorn sen kunde jag gå från kontoret.

"Hejdå, ses imorgon!" Sa jag till Lisa innan jag ställde mig hissen och sen ut ur byggnaden. Det var fortfarande strålande sol och blå himmel, jag tog på mina solglasögon och gick till uteserveringen vi skulle träffas på. "Heeej" sa jag till Vera och Elsa, och gav dem båda varsin kram. Vi satte oss vid vi det enda lediga bordet på den fulla serveringen och beställde in varsitt glas vitt vin. Efter en stund såg jag ett gäng med killar komma gåendes mot serveringen, trots att jag var lite närsynt såg jag att det var dem.

Tillslut kom dem fram till vårt bord och vi alla hälsade på varandra, Ludwig satte sig nära bredvid mig, antagligen för det lilla vi gjorde i helgen. Dante däremot satte sig mittemot mig och var ganska tyst, även han hade väl tänkt på det som hände i helgen. Nu i efterhand kanske det inte var nödvändigt det jag sa till honom, men där och då kändes det rätt.

Timmarna gick och vi hade flera gånger fått ögonkontakt och kommit på den andra när den hade kollat lite för länge. Stämningen mellan oss var märklig, det fanns något i luften som på något sätt, gjorde det omöjligt för oss att prata med varandra. Och så förblev det hela kvällen.

Det var dags att säga hejdå, som vanligt kramade jag alla, och sist utbyttes en stel kram mellan mig och Dante. Jag styrde mina steg hem, uteserveringen låg på Söder så det skulle gå snabbt. Trots att det fortfarande var relativt ljust ute, iallafall för att vara elva på kvällen lös gatulamporna upp vägen jag gick på. En konstig känsla fyllde min kropp när jag började promenaden, det värsta jag visste var att ha orensad luft mellan mig och en annan person, och det var exakt det som jag och Dante hade. Inte för att det hade hänt något direkt, men vi avslutade inte vår senaste konversation på bästa sätt kanske. Vilket var synd, jag tyckte Dante var en skön kille, men det är alltid lätt att vara efterklok. Jag har ansiktet mot ljuset så att skuggor faller bakom mig. Jag gick lite besviket hem och började sätta i hörlurarna för att stänga ute alla olika ljud från gatan.

"Alice, vänta!!" Hördes en osäker mörk röst säga, jag kollade bakom mig och höjde på brynen när jag såg vem som stod några meter bakom mig.

Heeeeej <3
Förlåt för dålig uppdatering men jag ska ha fysikprov o matteprov denhär veckan, o ja suger på matte så de har tagit fett mkt tid. Här har ni iaf två nya kapitel!!
PUSS