Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

25. Som man bäddar får man ligga

Lördag 12 Juni 2018

Dantes perspektiv

"Gå Dante. Dra hem"

Orden brände, ekade i hela huvudet. Hennes ögon var blanka, hennes kinder var lite svullna av det salta vattnet. Jag hade sårat henne, och det syntes. Hon satt förtvivlad på soffan innan hon ställde sig upp hastigt och tog tag i en cigg och gick vidare ut på balkongen. Jag hade velat stå där bredvid henne, dela på röken som vi visste förgiftade oss. Istället tog jag tag i mina saker och satte slarvigt på mig mina slitna sneakers. Och medvetet lämnade jag en tröja vid hennes säng, i hopp om att hon skulle tänka på mig, att hon aldrig skulle glömma bort mig, trots att vi inte hunnit bli något stort, så betydde det något. Hon betydde något.

Och det gjorde så jävla ont att jag inte fick visa det.

Jag stängde motvilligt ytterdörren till hennes lägenhet och ställde mig i hissen. Och tillslut tryckte jag upp dörren vid porten och möttes av den friska luften. Ilskan inom mig började bli allt mer påtaglig, hur korkad jag varit slog mig som en käftsmäll. Jag behövde slå tillbaka, så jag sparkade på ett elskåp, önskade att skåpet var jag. Hur kunde jag vara så jävla dum, hur kunde jag förstöra något som inte fått en chans att bli vackert.

Snabbt tog jag upp en cigg för att lugna ner mig själv, försöka få tankarna att sluta rusa. Samtidigt tog jag upp mobilen för att kolla vilken tid på dygnet det var. Direkt såg jag meddelandet som fortfarande var fast på låsskärmen, smset från Olivia. Jag ville lägga all skuld på texten som lös från mobilen, att det var det som förstörde allt, men det gick inte. Allt var mitt fel. Det var jag som hade gjort bort mig, det var mig hon inte ville se längre.

Jag tog mig stressat i håret med båda händerna när tanken gjorde sig allt mer påtaglig. Samtidigt var ciggen fast mellan mina läppar medans jag lyckades yttra några tysta svordomar. Tillslut såg jag äntligen mitt lägenhetshus och jag öppnade portdörren och andades in röken en sista gång.

När jag klev in i lägenheten slängde jag av mig jackan och sparkade av mig skorna jag hade på mig. Långsamt gick jag in i sovrummet och la mig i sängen, jag la mig på rygg och placerade mina händer på magen. Mina ögon stirrade upp mot taket, det gick inte att stänga dem. När jag blundade såg jag bara henne, Alice.

Hennes nästan ljusbruna hår som alltid luktade så gott, hennes ljusrosa läppar som passade perfekt mot mina, hennes solkyssta mjuka hud mot min. Hennes lena röst som besvarade mina ord. Alice, fina fina Alice.

Varför träffade du mig, när det var så jävla uppenbart att jag inte var bra nog.

Timmarna gick och klockan närmade sig 12 och jag låg fortfarande kvar i sängen utan att ha sovit en enda minut. Killarna hade bestämt att vi skulle träffas vid studion vid 12:30 av någon dum anledning eftersom alla kommer garanterat att vara bakis, hesa och försenade. Men som den ansvarstagande vuxna mannen jag ville bli gick jag upp och borstade tänderna, kläderna som jag hade på mig från igår fick vara kvar. Sen tog jag min mobil och gick ut till bilen.

Efter 45 minuter slogs dörren upp till studion och in kom tre trötta grabbar, Noel, Ludwig och Axel. Jag kollade på dem med höjda ögonbryn när de stängt dörren bakom sig. "Seriöst, 45 minuter? Noel gnuggade sig i ögonen och sa "Förlåt asså" medans han gäspade.

"Men varför drog du så jävla tidigt igår?" Sa han medans han satte sig bredvid mig i skinnsoffan. Direkt påmindes jag om gårdagen och vad som hänt, känslorna kom som en våg mot mig. "...Vi drog hem till Alice.." Sa jag och kollade mot väggen. "Aaah Alice, mysigt ju" Sa han och log lite, det var ändå Noel som visste om mina känslor för henne. "Mhm.." Sa jag kort och mötte hans blick snabbt innan jag började pilla på mina nagelband. "Vadå mhm? Berätta lite." Sa han och kollade mot mig.

Jag väntade länge innan jag tillslut svarade "Fan Noel, jag har förstört allting." Sa jag och kollade in i hans ögon. Han rynkade på ögonbrynen "Vadå vad har du gjort?" Jag drog händerna snabbt över ansiktet och erkände mitt misstag. "Jag låg med Olivia, i torsdags. Jag lämnade Alice för att träffa Oliva." Direkt efter jag sagt det sa jag tyst "Fyfan vad vidrig jag är." Jag kastade bort nycklarna till studion jag snurrat runt mitt finger och lämnade en hög suck. Noel höjde på ögonbrynen "Ah shit mannen, men vet hon om det?" Jag tog mig i håret och svarade "Ja.. Olivia smsade och Alice såg det." Jag visade snabbt meddelandet hon skickat till mig innan jag fortsatte förklara.

"Jag tror Alice råka ta min lur eller något när hon skulle gå på toa. För när jag vakna och märkte att hon var borta så hade hon låst in sig på toaletten och var helt förtvivlad." Noel suckade lite och svarade kort. "Bråkade ni?"
"Nej jag visste ju att allt var mitt fel, så det fanns liksom inget att bråka om. Men allt slutade med att hon sa att jag skulle dra hem.."

När jag sa det sista så lät jag mitt huvud vila i mina händer och suckade förtvivlat. "Det kommer gå över, det löser sig." Sa Noel och jag kollade upp från mina händer och kollade på honom. Han fortsatte sedan "Som man bäddar får man ligga. Det var du som valde att ligga med Olivia, du får ju skylla dig själv. Men du kan fortfarande rädda det, om det betyder något så löser det sig. Jag väntade ett tag innan jag tillslut tyst och försiktigt sa

"Jag tror jag är kär i henne. Så det måste lösa sig."

Noel kollade med stora ögon mot mig "Kär?" Med trötta ögon sa jag "Ja." Han gav mig en orolig blick och sa "Shit."

Ja Noel, shit.