Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

31. Det finns alltid nåt, något att fira

Torsdag 24 Juni

Det hade gått lite mer än en vecka. Jag och Dante hade varit tillsammans i lite mer i en vecka, och jag ville inte vara en dag utan honom. Det hade gått snabbt, det var jag väl medveten om. Jag träffade honom för första gången, full och förtvivlad för lite mer än en månad sen. Men jag kunde inte vänta, jag kunde fan inte hindra mig själv från att vara lycklig, bara för att jag kanske kunde bli sårad. Bara för att jag inte längre skulle ha kontroll. Jag var tvungen att släppa taget. Jag var tvungen att ha Dante i mitt liv, och så var det bara. Oavsett om det hade gått snabbt eller inte, så länge han var min.

Det var det enda som betydde något.

Jag gick upp ur sängen och gjorde iordning kaffe. Medans jag väntade på det skulle bli klart svarade jag på Dantes sms som löd "Har du vaknat hjärtat? Har en plan för ikväll"

Jag log åt texten han skrivit medans jag svarade. Visst jag ville inte bli ett töntigt par, men ett gulligt sms skadade väl inte?

Vi bestämde att vi alla skulle träffas senare ikväll, vi och några vänner. Det var något om någon överraskning också, högst oklart. Men det var ändå Juni och jag tackade inte nej till vin och vänner! Så självklart var jag på.

Tills dess skulle jag träffa Vera och bara vara med henne. Jag hade fått låna Dantes bil så min plan var att tvinga med henne till Ikea och hjälpa mig att köpa lite saker till lägenheten. Snäll som man var, men vem tyckte inte om en dag på dig Ikea? Så efter ungefär en timme hämtade jag upp Vera och så var vi påväg. Jag älskade Ikea, att bara gå runt och mysa. Så jag och Vera gick runt och pratade om allt möjligt, medans jag bara plockade på mig saker som behövdes till lägenheten.

"Hur känns allt med Dante?" Sa hon och kollade glatt mot mig.

Jag log stort och kollade bort lite.

"Så jävla jävla bra. Jag är så kär" Sa jag och kollade tillbaka mot henne. Jag kunde inte låta bli att skratta efter jag sa det för jag hörde hur klyschigt det lät. Aja livet är väl en klyscha ibland.

Någon timme senare satt vi i bilen påväg hem igen. Klockan var halv fyra och vid sex skulle alla träffas vid en resturang och äta middag. Vera skulle göra sig iordning hemma hos mig sen skulle vi möta upp dom andra där.

Jag satte på mig en lös halvlång klänning som jag köpt häromdagen. Jag visste att Dante tyckte den var fin. Eftersom det började bli svalare mot kvällen satte jag på mig en större skinnjacka och ett par kängor till. Perfekt för en sommarkväll.

När jag och Vera var klara begav vi oss ut. Vi tog oss ut igenom porten och gick lugnt mot tunnelbanan. Vi skulle äta på en uteservering på Strandvägen så vi åkte mot Östermalmstorg.

Det var en fin sommarkväll, kanske den finaste hittills. Vi gick armkrok till uteserveringen och njöt av kvällen. När vi kom fram stod dom där. Killarna, ståtliga och lite solkyssta. Jag log stort när jag fick syn på dom. Jag gick fram och kramade om var och en, tillsist kramade jag om Dante. Han omfamnade mig med ett stadigt grepp och kysste mig mjukt. Hans läppar, hans jävla läppar, så perfekta mot mina.

Vårt sällskap ockuperade tre runda bord på uteserveringen. Vi var 10 stycken som hade samlats för att äta och njuta av varandras sällskap. Jag såg fram emot kvällen, jag var så tacksam att Dante presenterat mig för hans vänner.

Vi hade beställt in mat och dricka. Efter alla hade ätit upp beställde vi in mer dricka. Nu satt vi alla och skrattade medans vi drack ur våra glas. Vi njöt av kvällen och uteserveringens läge mot vattnet. Under värmelamporna behövde jag knappt ha mig jacka. Allt kändes perfekt.

Min harmoni avbröts när Ludwig harklade sig och kollade mot några i sällskapet. Dante, Noel och Axel. Alla nickade mot honom som ett svar på hans blick.
Ludwig ställde sig upp med glaset i hand.

"Vi har en sak att berätta. Som vi är så stolta över. Eftersom ni är våra närmsta, ska ni självklart få ta del av det först." Han fortsatte;

"Idag, kan jag säga att vi i Hov1, ska ha sommarturné. I 9 städer. Idag signade vi sista datumet. I 9 fucking städer ska vi få spela våra låtar" Sa han och utbringade en skål.

Jag tog upp mitt glas och tog chockat en klunk av vinet. Jag var så otroligt glad för deras skull. Men jag hade ingen aning. Jag visste om att de skulle ha nån spelning. Men 9 städer. Snabbt räknade jag ut i huvudet att detta skulle kräva hela sommaren. Hela min sommar jag tänkt spendera med Dante. Ska han nu spendera på en turnébuss.

Jag stirrade bara rakt fram, vet inte på vad. Bara på något.