Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

15. Vita lakan mot din hud bara vi två

Lördag 5 Juni 2018

Sakta öppnade jag mina ögon, min blick möttes utav ett tatuerat bröst. Mina nyvakna ögon spärrades upp innan jag insåg vem som låg tätt intill mig, Dante. En utandning lämnade min mun och jag stängde ögonen, det var längesen jag hade haft den här närheten, så jag passade på att njuta av den.

Pågrund min ovana att sova med någon annan, iallafall som jag tyckte om. Så hade jag inte velat eller våga röra på mig på hela natten, därför behövde jag sträcka på min kropp, jag kunde inte ligga still längre och sträckte därför på min stela kropp. "Oj förlåt" Sa jag tyst när jag märkte att Dante vakna av mitt försök till en så diskret rörelse som möjligt. Ett flin lämnade hans mun "Det är lugnt", han pussade mig på pannan och drog min kropp närmare sig. Ah, jag skulle kunna ligga här hela dagen.

En stund senare
Jag vände min kropp bort från Dantes ansikte och sträckte mig efter min mobil, skärmen lyste upp och jag såg flera missade samtal från Elsa, där och då kom jag på att jag glömt att ringa tillbaka till Elsa inatt, helvete. Utan att tänka på Dantes närvaro ringde jag upp henne, och hon svarade. "Hej, förlåt att jag inte har svarat. Du försvann typ så fort vi kom till Noel igår, hände det något?" En tystnad uppstod "Jag är på karolinska.." Innan jag hann svara sa hon "Min bror blev misshandlad igår, och väntar på operation" Jag flög upp och satte mig upp i sängen och tog mig för munnen. "Jag kommer direkt" Hennes darriga röst svarade "..Tack"

Dante kollade förvirrat på mig medans jag sprang runt i lägenheten för att hitta några kläder att sätta på mig "Vad händer?". Medans jag satte på mig ett par mjukisbyxor svarade jag "Jag måste till karolinska, Elsas bror har blivit misshandlad" Han satte sig upp på sängen och tog upp sina byxor "Jag skjutsar dig" Jag tog en väska och fyllde den med ombyte till Elsa och andra nödvändiga saker "Tack Dante".

Eftersom Dantes bil var parkerad vid hans lägenhet åkte han i förväg för att köra hit den. Jag väntade vid porten och såg han efter en stund komma rullandes, min hand slet upp bildörren och jag satte mig på passagerarsätet. Det var få ord som utbyttes under bilturen, min oro gjorde mig stum. När vi var framme tog jag återigen i bildörren för att gå ur bilen, innan jag hann gå ut sa Dante "Ring mig om du behöver hjälp med något" Han räckte fram ett gammalt kvitto där han skrivit sitt nummer slarvigt. Jag tog emot kvittot och log mot honom. "Tack Dante, verkligen" Med numret i handen stängde jag dörren och började gå mot entrén.

Elsa hade skrivit vart hon satt och väntade, men trots det hade jag problem att hitta inne i det stora sjukhuset, alla korridorer såg likadana ut och jag förstod inte vart jag skulle gå. Tillslut såg jag en hopkurad person i klänning och ett par klackar lite längre bort från fötterna, det var Elsa. Bredvid henne satt hennes föräldrar, oroliga för deras son. "Åh Elsa" Sa jag uppgivet till henne och kramade om hennes förtvivlade kropp. "Kom, byt om och drick den här" Jag höll upp ett par mjukisbyxor, en hoodie och en drickyoghurt. Till en början var hon skeptisk, men jag insisterade att hon behövde ta hand om sig själv.

Hon kom tillbaka från toan ombytt och drack på yoghurten jag köpt på pressbyrån på vägen hit. Hon satte sig bredvid mig och la ansiktet i händerna och suckade "Orkar du prata om det?" Sa jag och kollade oroligt på henne "Jag vet inte riktigt, men det var något slagsmål på stan och ja, nu väntar han på operation" Hon var förtvivlad och hennes ögon tårades upp "Hans vän ska vittna för polisen när han kommer tillbaka från akuten" Jag kramade om henne och sa "Jag vet inte vad jag ska säga". Det var sant, det fanns inte mycket att säga. Hennes bror hade fått en grov hjärnskakning och flera frakturer, och man visste inte ens om som gjort detta. Ja, vad säger man då?