Torsdag 10 Juni 2018
Det var torsdag, helgen var nära. Dante hade varit hos mig enda sen lördags, och idag hade han köpt med sig sushi och kommit hem till mig ännu en gång.
Han plockade upp plastförpackningarna fyllda med sushi ur papperspåsen, "här har du" sa han han räckte fram en av förpackningarna med mat i. Vi satte i varsin enda av soffan och åt medans vi kollade på varandra och pratade, ibland kunde jag stanna upp för att bara kolla på honom och sen bli helt fnittrig när han tillslut upptäckte det.
Vi åt klart och flyttade oss närmare varandra och tillslut höll han om mig när vi låg raklånga i soffan och kollade på något trist program. Jag tryckte på hemknappen på mobilen för att uppfatta hur mycket klockan var, 20:51 visade den. Dantes famn var så varm och trygg och jag ville inte lämna den, aldrig någonsin. Men efter någon timme förflyttade vi oss till balkongen.
Vi båda stod lutade mot räcket och blickade ut på gatan, himmeln var vacker och värmen gav mig lycka. Det var tyst en stund, inte en stel tystnad, utan några få minuter där vi bara lyssnade på stadens olika toner. Fåglarna som kvittrade, bilarna som åkte förbi och någon som skrattade åt sin väns skämt. Tillslut avbröt Dante de tysta minutrarna.
"Tycker du om mig, pårikigt?"
Jag kollade mot Dante och rynkade lite på ögonbrynen av hans plötsliga fråga, jag svalde hårt av nervositeten som frågan skapat inom mig. Jag var tyst en stund, även fast jag inte ens behövde tänka efter vad jag tyckte om honom. Jag tyckte om Dante.
"Ja, jag tycker om dig, påriktigt"
Han log, var nöjd med svaret jag givit honom och det syntes. Så jävla nöjd var han. Hans mungipor flyttades allt högre upp på kinderna för att han log så stort. Så stort att jag nästan kunde se varenda tand i hans mun. Det var det finaste leendet jag skådat, aldrig sett något vackrare. Jag lutade mitt ansikte mot hans för att ge honom en kyss, men jag log för mycket för att kunna möta hans läppar korrekt.
Tillslut tog han tag i mitt ansikte och gav mig en ordentlig kyss som slutade i ett hetsigt hångel. Efter vi nästintill blottat oss för hela gatan, bar han upp mig och tog med mig med in i sovrummet. Han la mig varsamt ned i sängen och började långsamt dra av mig min tröja medans han kysste mina läppar. Kyssarna vandrade längre ned på min kropp och ett stön lämnade min mun av beröringen han gav mig.
-
Båda låg andfådda och jag la mitt huvudet på hans något svettiga bröst, jag studerade hans tatueringar som täckte hans kropp. Dem var fina, han passade verkligen i det. Min fingertopp nuddade hans olika verk till det stannade på texten "förlåt mig". Jag kollade upp mot hans ansikte "Vad står den för?" Sa jag och kollade mot texten. Han lade sig på sidan så att våra näsor nästan nuddade varandra innan han svara "För mamma. Eller för allt fucked man gjort liksom, jag var dum i huvudet när jag var yngre" Jag pussade på hans läppar och svarade "fint".
Efter vi legat och hållit om varandra och snackat om allt mellan himmel och jord. Det var så speciellt att få veta så mycket om en person, få veta någons livshistoria och känna att personen litade på en. Det var fan vackert.
Så jävla fint, han var så jävla fin. Det här var så jävla fint. Shit jag låter klyschig nu.
Han vände sig bort från mitt ansikte och tog upp sin mobil och kollad emot den. Helt plötsligt ställde han sig upp ur sängen "Jag måste dra nu asså" Jag kollade på honom med en skeptisk blick "Klockan är snart 12?" Han suckade lite lätt "Jag vet, men jag måste fixa lite saker, jag har ju varit här nästan hela veckan ju".
Jahopp, ligger med en kille sen ska han dra ifrån mig. Perfekt.
"Måste du verkligen dra hem?" Sa jag till Dante med en tillgjord ledsen min, jag höll klängigt i hans arm och kollade in i hans ögon.
Han hade varit hos mig sen helgen och jag ville inte släppa taget om hans arm när han stod och höll handen på dörrhandtaget. "Alice, jag måste ta hand om mitt eget hem också ju" Sa han och log. "Vi ses ju imorgon". Jag log lite snett "Jaja det gör vi" Vi kysstes en stund innan han gick ut ur min dörr och jag stängde den.
Jag gick tillbaka till min säng och bäddade ner mig igen, fick sova utan Dante inatt. Det var fortfarande varmt efter hans kropp på ena halvan av sängen, men det var ändå tomt.
HEEEEEJ<3
Sorry för jag inte lagt ut något på såååå länge men nu e jag tillbakaaaa tihi
DU LIEST GERADE
Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe
FanfictionUniversum ger inte dig personerna du vill ha, universum ger dig personerna du behöver. Som finns där för att hjälpa dig, skada dig, lämna dig, älska dig och göra dig till personen du är menad att vara. Universum gav mig Dante Lindhe. Universum gav...