Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

18. Jag är över dig, under dig

Lördag 5 Juni 2018

"Det är mitt ex.."

Orden kom darrandes ur min mun av nervositet. Han var tyst, alldeles för tyst. "William heter han" Sa jag för att på något sätt lätta på stämningen, men han var fortfarande stum. En panik växte inom mig samtidigt som jag inte orkade bry mig om det jag nyss sagt. Jag torkade bort de salta tårarna som runnit ned för kinderna. Det var fortfarande tyst. "Har han slagit dig förut?" Sa han tillslut, och jag visste att just den frågan skulle komma. "Nej.. Utanför klubben var första gången" Han muttrade till lite, jag vet inte riktigt varför han regerade som han gjorde. Vi hade känt till varandra i två veckor och han bryr sig? Sånt var jag inte van vid.

Han suckade högt och jag flinade åt honom "Varför beter du dig sådär?" Han kollade mot mig med spända ögon, jag skrattade åt hans allvarliga blick. På något sätt kunde han få mig att skratta fast jag var ledsen, jag visste inte vad han gjorde, men något var det iallafall. "Jag blir bara så fucking irriterad på honom" Jag log lite åt hans något aggressiva men ändå omtänksamma uttryck.

"Strunta i honom och kyss mig istället"

Hans läppar vidrörde mina i en perfekt kyss. Den blev allt mer passionerad och han placerade ena handen bakom huvudet och den andra vid min käke. Jag satte mig gränsle över honom och stämningen blev allt mer känslofylld. Han bar mig upp från soffan och vidare in till sovrummet, vi båda förstod vad som skulle hända, och våra kroppar skrek efter det.

-

Mitt i natten låg vi andfådda bredvid varandra, nöjda med vad som precis hänt. Jag kysste honom länge på hans mjuka läppar innan jag jag lade mig närmare honom och lät mig omfamnas av hans varma kropp. Det var så tryggt, men det borde inte vara så här enkelt. Han var för bra, för vacker. Fuck vad jag är töntig nu.

Jag sov inte så mycket den natten, jag låg tillsammans med Dante men ensam med mina tankar. Hur blev det ens såhär, varför ligger jag här, med honom? Tanken snurrade i huvudet och jag försökte komma fram till ett svar - men jag hade inget. Tyckte jag ens om honom? Alice det gör du och det vet du. Jag förnekade det, jag kanske inte ens alls tyckte om honom. Eller så ville jag bara inte erkänna det. Ville helt enkelt inte känna något, visa mig sårbar, göra mig till något man kunde krossa. Djupa andetag hördes från Dantes mun och jag kunde känna luften från dem på min nacke och jag log för mig själv. Min hand tog tag i hans och jag kysste den lätt, jag orkade inte tänka längre, ville bara somna.

Taket lös upp och ett SMS visades på Dantes mobil som låg bredvid mitt huvud. Jag tog tag i den för att lägga den på ena nattygsbordet, utan att läsa vem personen var eller vad den hade skrivit. Det angick inte mig.

Ett till SMS lös upp skärmen och denna gången kunde jag inte låta bli att inte kolla. Tänk om det var något viktigt.

03:12 Vart e du?
03:13 vill du ses

Jag uppfattade inte vem personen var eller hette. Antog att det var något gammalt ligg, jag vände skärmen ned mot bordskivan och anslöt mig återigen till Dantes trygga famn, han var ju med mig nu så varför skulle jag bry mig.

Heeej
Sorry för dålig update hääär men jag har haft NP o lite annat så har inte riktigt haft tid
Men här e ett nytt kapitel puss pussssss