Tårar göms under sommarregn - Dante Lindhe

4. Jag har sett dig förut men minns inte vart

Onsdag 26 Maj 2018

Klockan var halv åtta och jag satt och sminkade mig medans solens strålar lös in i vardagsrummet. Jag gjorde mig iordning för arbetsdagen som började vid halv nio.

Jag har jobbat lite här och var sen jag var 16 och med hjälp av kontakter hade jag nu fått jobb för tidningen Elle och skrev för det mesta artiklar om mode. Mode har alltid intresserat mig och det var en passion för mig, låter kanske töntigt, men det är verkligen min passion. Idag skulle jag hålla i en intervju om just mode, och det var min första någonsin, så jag var lite nervös.

Det var Hov1 jag skulle intervjua.

Problemet var att jag inte alls hade någon koll på vilka de var, förutom han Noel då. Jag hade mina frågor förbereda och klara, så jag vet inte varför jag var nervös, men ändå kändes det som att någon satte på mitt bröst och gjorde min andning en aning ansträngd.

Kläderna var på och jag tog tag i min väska som låg vid dörren, som alltid. Jag låste dörren och gick ur lägenheten. När dörren ut till gatan öppnades tog jag ett djupt andetag, och gick med snabba steg mot tunnelbanan som tog mig till Östermalmstorg. Efter min korta färd var jag nu vid kontoret. Jag hälsade på de som hade kommit till kontoret och gick sen vidare till rummet vi skulle vara i. Det var ett litet konferensrum med en svart heltäckningsmatta med ljusbruna tapeter och i mitten stod ett stort träbord med tillhörande stolar. Jag satte mig i en utav stolarna och tog fram min dator och kollade på klockslaget, dem skulle komma om fem minuter.

Efter några minuter efter vår bestämda tid slås dörren upp och Lisa, som var receptionisten på kontoret står vid dörrkarmen. Därefter kom det in en kille med blåa glasögon, en annan med brunt hår, efter honom kom det en lång kille med långt blont hår, det var Noel. Men skulle det inte vara tre personer tänkte jag, innan jag hann yttra mig sa Noel "Han var tvungen att gå på toa, han kommer snart" och kollade på mig. Jag log och hälsade på dem alla.

Axel, Ludwig och Noel.

Vi började prata och de var riktigt charmiga och roliga, jag hade hört mycket negativt om dem innan, men antog att dem alla hade fel. Jag granskade deras ansikten snabbt flera gånger, och ena killen, Ludwig kände jag igen, men varför var oklart. Mina tankar avbröts när dörren öppnades och min blick riktades mot den.

Där stod han.

Jag spärrade upp ögonen och svalde hårt, och jag kunde se att han gjorde detsamma. Han gick fram till mig och jag ställde mig upp och sträckte fram handen, "Dante" sa han och skakade min hand, "trevligt att träffas, igen" flikade han in och flinade. Jag blev obekväm och såg hur de andra killarna såg förvirrade ut. Jag hade förträngt den kvällen, och honom, men nu stod han här, Dante.

Intervjun gick bra, väldigt bra faktiskt. Jag var nöjd med svaren och vi var klara för dagen. "Tack killar, det var allt. Och lycka till med ert kommande album" sa jag och log. En efter en gick de ur rummet, jag släckte och stängde dörren och vände mig om för att gå tillbaka till min plats. Så fort jag vände mig om möttes jag utav Dantes kropp "Hej" sa han och skrattade lite. Jag besvarade honom och vi började prata lite smått om lördagen, men varför ville han göra det?

Samtalet fortsatte tills vi var tillbaka vid receptionen, han stannade upp och kollade på mina ben "Snygga byxor" sa han och blinkade med sitt högra öga medans han gick in i hissen. Den här gången var det jag som såg ut som ett frågetecken. Jag fattade ingenting.

Jag var tillbaka vid mitt skrivbord och öppnade datorn igen, och satte igång med artikeln. Bilderna som fotografen hade tagit granskade jag och fastnade på Dantes ansikte, varje gång. Jag studerade hela honom, han var snygg, otroligt snygg. Jag var tvungen att avsluta mitt dagdrömmande, jag hade trots allt ett jobb att sköta.

Hej hopp, har inge o säga mer än att titlarna på mina kapitel är rader eller namn från Hov1 låtar eller andra låtar så ni veeeeet!
PUSS