Varje andetag (Swedish)

Kapitel 29

Liams perspektiv

När jag fick se Aimes nummer på displayen kändes det som något blixtrade till i mig. Hade hon läst brevet? Mina förhoppningar var skyhöga.

Men när jag fick höra vad det egentligen gällde kändes det som någon slog en knut runt mitt hjärta. Aime var i fara.

L:Åh Aime! Jag är så glad att du ringde. Läste du..

A:Hjälp.. Snälla Liam hjälp mig! Grät jag i luren.

L:Vad har hänt? Vart är du?

A:Jag är hemma. Jack dök upp och jag blev så arg att jag slog till honom. Jag tror han vill döda mig. Jag är så ledsen för allt jag gjort Liam. Snälla hjälp mig.

L:Stanna där du är Aime! Jag kommer.

Jag såg inte vad jag slängde mobilen och jag brydde mig inte heller. Jag tänkte bokstavligen döda Jack. Bryta varenda ben i kroppen han hade.

Jag hann precis ut igenom dörren innan jag förvandlades. Jag hade ganska bra kontroll över den nu men när ilskan tog över så kvittade det. Både jag och min varg ville rädda den flickan som vi båda älskade så mycket. Dog Aime visste jag inte vad jag skulle ta mig till.

Jag tror jag aldrig hade sprungit så fort innan. Mina ben gick på högvarv och pulsen slog snabbare än någonsin. Snälla låg mig hinna i tid. Det fanns så mycket kvar jag hade att berätta för Aime.

Tack och lov mötte jag henne längs vägen. Hon hade inte sett mig ännu. Jag tvärnittade så hårt att jag nästan höll på att ramla omkull. När jag fick kontoll över mina tassar igen började jag springa på samma håll som Aime fast en bit ifrån henne så jag inte skrämde henne. Blodet rann nerför Aimes panna och hon haltade på sitt ena ben.

"Herregud! Vad har hänt med dig?" tänkte jag sorgset för mig själv.

Tillslut fick Aime syn på mig och stannade upp. Jag förvandlades genast till människoform igen och gick ut på vägen så hon kunde se mig klart. Blodet forsade snabbare längs hennes panna och jag kunde se att hon hade ont.

Jag började springa mot Aime när jag såg att hon började svaja. Hennes ben vek sig dubbla och ögon rullades bakåt. Jag hann precis fram till Aime innan hon föll och blev medvetslös i min famn.

Jag hade svårt för att ljuga för Aimes farmor och farfar. De hade alltid varit så vänliga mot mig och Scott. Men jag kunde inte berätta att hennes "pojkvän" Jack var en varulv och tog sig in i deras hus för att döda Aime.

Aime hoppar sedan ut igenom fönstret, bryter benet och får ett djupt jack uppe på hjässan. Problemet var också att det läkte ovanligt snabbt på Aime. Hon var inte en varulv ännu men det hindrade inte hennes läkning. Jag och Scott läkte mycket snabbare än Aime. Men jag tror hennes farmor och farfar hade blivit misstänksamma och hon helt plötsligt kunde gå utan problem efter bara någon vecka.

Så jag sade till dem att Aime och jag hade en gruppuppgift i skolan och att hon somnade här. Resten fick hon fixa när hon vaknade.

Jag vågade inte lämna mitt rum för än Aime hade vaknat. Jag visste att hon skulle klara sig men jacket i huvudet var ganska djupt. Så hon har fått legat i min säng sedan hon svimmade, jag vågade inte flytta henne. Pappa har varit helt underbar sedan händelsen. Hans syn på att jag var här för att skydda Aime, inte hennes pojkvän hade han lagt åt sidan. Han hade ringt skolan och sagt att jag fått en influensa.