Varje andetag (Swedish)

Kapitel 54

Emilys perspektiv

-Så Emily. Ta allt från början. Det kan rädda Scott från att åka in i fängelse.

Jag satt i ett rum på polisstationen med Scott och den kvinnliga polisen från sjukhuset. Vilket helvete det här var. Vi skulle aldrig ha gått till skolan och nu sitter vi här och Scott var misstänkt för misshandel. Och jag lovade honom att berätta vad som hände.

(flashback)

Jag, Scott och Liam stod i korridoren och väntade på nästa lektion när Yang gick förbi oss med några av hans "vänner".

-Åh är det inte lilla Emily. Har du hittat vem det var som misshandlade dig? Fast jag förstår den personen. Du måste varit en Pain in the ass som flickvän. Förstår inte varför Scott står ut med dig, för jag gjorde det inte.

Jag brydde mig inte om Yang. Hans ord var som luft för mig. Men Scott gick tydligen igång på det.

-Låt henne vara! Morrade han och smällde ihop sina tänder.

-Du borde se efter din pojkvän Emily. Jag kan klå upp honom tills det bara är smullor kvar. Skrattade Yang tillsammans med sina vänner och försvann.

Nu började jag bli riktigt irriterad. Snart så skulle den här idioten inte bara få stryk utav Scott utan även utav en tjej. Men jag hann inte tänka på mig länge. Jag vände mig om till Scott för att se om han hade lugnat ner sig. Han höll sina ögon mot marken och hans hjältslag slog ojämt.

-Det är okej Scott. Vädjade jag och hoppades för guds skull att han inte skulle förvandlas här. Men hans andetag blev bara tyngre.

-Vi ses efter skolan Scott!

Jag såg Yang och hans vänner stå längre bort och iaktog oss. Alla tre bara skrattade. Jag förstod vad de menade, slagsmål. Var de tvugna att göra det här? Jag skakade på huvudet och Scott var laddad att hoppa på dem nu. Jag tittade på Liam och bad riktigt om hjälp. Hans ögon vidgades när han tittade på något annat.

Jag följde hans ögon och fick syn på blod som rann nerför Scotts fingrar. Shit hans klor! Scott var verkligen påväg att förvandlas. Och han verkade veta om det själv för istället för att blotta klona så tryckte han in dem i handflatan, därav blodet.

Liam dök upp på andra sidan och viskade något i hans öra.

-Emily är här, tänk på det.

Scott vände sig mot mig och tittade djupt i mina ögon.

-Du är okej. Viskade jag.

Han nickade. Tack och lov för att Liam var här.

-Du vet att jag måste göra det här Emily. Mumlade Scott.

-Göra vad?

Scott vred på huvudet och försökte få mig att förstå. Skämtade han med mig?

-Glöm det! Muttrade jag ilsket.

-Han har redan utmanat mig. Hela skolan förväntar sig att jag ska dyka upp.

Jag suckade. Varför var de flesta killarna så beroende av att slåss.

-Du kan stoppa det.

-Varför skulle jag göra det? Då skulle hela skolan tro att jag var en mes.

Jag rullade mina ögon.

-Jag bryr mig inte vad de tycker. Bara dra dig ur. Snälla för min skull. Log jag och försökte få över Scott på min sida.

-Okej jag lovar.