Varje andetag (Swedish)

Kapitel 51

Aimes perspektiv

Förberedelserna var ett helvete. Klassen hade skrivit ner vad de ville ha och jag hade ansvar för det. Tack och lov hade jag Liam, Scott och Emily som hjälpte mig. Jag hade inte klarat det annars.

Scott och Liam var iväg och köpte det som behövdes medan jag och Emily var kvar. Alkohol fick klassen ta med själva var och en. Annars hade det blivit dyrt för oss.

-Kommer du ikväll? Frågade jag Emily medan vi satte fram partymuggarna. Hur många var vi i klassen egentligen?

-Jag vet inte om jag får för Yang. Men jag ska fråga.

-Måste du göra exakt vad han säger eller be honom om lov först?

Emily tittade ner i marken.

-Du förstår inte..

Jag hade sårat henne.

-Förlåt jag menade inte så. Men jag litar inte på Yang. Men om du säger att han är bra för dig så får jag helt enkelt leva med det. Gå hem och prata med honom så hoppas jag att vi ses ikväll.

Emily log ett litet leende. Jag trodde att hon skulle bli glad över att jag gav med mig angående Yang. Egentligen sa jag bara så för att jag trodde det var det Emily ville höra. Men jag litade inte alls på den killen. Han hade skadat Emily, det var jag säker på. Och han kunde definitivt skada henne igen.

Emilys perspektiv

Jag kom hem till Yang och fick se honom sitta vid tvn med en öl i handen. Det var en daglig syn för mig. Han hade faktiskt inte skadat mig sedan jag fick komma hem från sjukhuset. Det var bara det psykiska smärtan jag fick gå igenom. "Hora" "värdelös" "missfoster" var några av de hemska orden jag blivit van vid. Men de gjorde fortfarande ont.

Jag visste att jag inte skulle få gå på festen själv, men jag kanske kunde få Yang att gå med mig. Jag ville så gärna träffa Scott.

-Vad vill du? Frågade han irriterat så fort han fick syn på mig.

Jag bet ihop käkarna. "Andas Emily. Reta inte upp honom!"

-Vad ska du göra idag? Frågade jag snällt.

Yang tittade misstänksamt på mig. Han verkade inte vara van vid att jag betedde mig såhär.

-Ingenting. Sitta här framför tvn. Hurså?

-Du vill inte gå på klassfesten med mig istället?

-ALDRIG I LIVET! Tror du jag är dum i huvudet eller? Jag vet vad du vill, du vill till Scott. Men vet du va. Det kan du glömma! Röt han ilsket och reste sig upp i soffan.

Yang borrade in sin blick i min och jag ryggade automtiskt tillbaka. "Kom igen Emily. Kom på något som kan få honom att ändra sig."

-Hade det inte sett bra ut om vi gick som pojkvän och flickvän? Då kan hela klassen få reda på att vi är tillsammans. Du sa ju själv att du ville att alla skulle få reda på att jag var din. Försökte jag.

-Hm.. kanske..

-Kom igen. Vi går på festen, gillar du det inte så går vi hem igen.

Det verkade funka en aning. Yang snörpte på munnen.

-Jag älskar dig Yang. Det finns ingen annan för mig än du.

Jag ljög. Det fanns en annan och han hade jag kunnat välja före Yag vilken dag som helst om jag bara kunnat. Men just nu ville jag mer än allt gå på festen.

-Okej då. Men vi är där bara en liten stund. Och när jag säger att vi ska gå så går vi.

Jag hoppade upp och ner av lycka och sprang genast till det rummet som var mitt för att göra mig iordning. Hoppas allt skulle gå bra ikväll.