Varje andetag (Swedish)

Kapitel 38

Tusen tack till de 10 000 läsarna som jag fått! Som tack så är här ett nytt kapitel. Hoppas ni gillar det :)

Aimes perspektiv

Liams hackade tänder så att hans rosa tandkött blottades när han stod och morrade framför de två andra vargarna. Det var inga jag kände igen, så det kunde inte ha varit några från flocken.

Vargarna försökte hitta något sätt att komma förbi, men Liam tänkte inte låta det hända. Vilka var de? Den ena vargen var stor och grå och ögonen var lika svarta som Scotts. Den andra vargen var mindre och mörkbrun. Men ögonen var samma färg som den andra.

Den stora gråa vargen gjorde ett anfall mot Liam och jag skrek till. Liam försökte komma åt vargen flank med trycktes bara djupare ner i gräset. Jag försökte springa fram för att hjälpa honom men den andra vargen blockerade min väg och så fort jag försökte ta mig förbi så högg den efter mig.

Liam gav ifrån sig flera långa jällande ylningar när han insåg att han låg i underläge och att de andra vargarna kunde döda honom nu när de var två.

-Snälla döda honom inte! Bad jag och tårarna forsade.

Det var min artonårsdag. Så mycket hade hänt att jag inte ens brydde mig om att berätta det för de andra. Men jag ville inte att Liam skulle dö på min födelsedag.

Den stora gråa vargen förberedde sig för det avgörande hugget mot Liam när han blev omkullvält av någon. Den här gången var det av en varg jag kände igen. Scott. Liam ylningar måste ha varit ett rop till honom.

Några sekunder senare kom Emily utrusande och drog mig ur vägen. Jag gjorde inget motstånd då jag inte ville vara i vägen. Liam hade fått hjälp nu och tillsammans med Scott lyckades de mota bort vargarna som gjorde intrång. Men varför ville de döda Liam? Och varför försökte de inte döda mig först? Jag var en människa. Eller hälften människa i alla fall.

När vargarna var borta så förvann Liam och Scott för några sekunder för att förvandlas tillbaka och klä på sig.

-Vilka var det där? Frågade jag när alla var samlade igen.

Liam tittade osäkert på sin bror men Scott nickade.

-Det var Michael och...

Sedan stannade han upp.

-Vem var det mer Liam? Berätta!

-Jack.. Suckade han och slog handen för munnen. Jag hade inte sett Jack på minst en månad och nu hade både han och Michael hittat mig? Kunde de inte bara låta mig vara? Jag vet att de ville åt min pappa som jag aldrig ens hade träffat eller har ett minne av, men de behövde inte skada eller döda mig för det.

-Vet ni va! Nu tycker jag att vi skiter i det som just hände och fokusera på Aime. Grattis på födelsedagen! Log Emily och gav mig en bamsekram.

Hur kunde hon veta? Jag hade inget minne av att jag hade berättat det för henne.

-Emily har rätt. Vi glömmer det som just har hänt och fokuserar på att det är din dag. Och det ska vi fira med fest. Skrattade Scott och drog med sig Liam in i huset.

Fest?

Jag fest blev det. Scott och Liam hade ringt runt till nästan alla på hela skolan och det var så kompakt inne i det här huset att det gick knappt röra sig ur fläcken. Jag trivdes inte i den här typen av scen, det var inte jag. Jag tillhörde inte den sorten som gärna gick ut och festade varje helg. Men jag fattade varför Scott och Liam gjorde som de gjorde, det var det de tänkte på när det var någon som fyllde år.