Icecold love

Kapitel 9

Leiahs POV

Han gick efter mig in på bussen, varför? Han hade undvikit mig hela tiden och vägrade att ens prata med mig men plötsligt så är han bakom mig. Han förvirrar mig så mycket som om jag inte är tillräcklig förvirrad redan. Jag gick hem till honom eftersom att jag kände mig trygg där, men han ville tydligen inte ha mig där. Vilket jag såklart respekterar men varför håller han i min Axel just nu och vill att jag ska prata med honom.

- Förlåt för att jag inte pratade med dig förut, jag var bara lite chockad. Det är inte ofta elever kommer hem till mig. Sade han med en mjuk röst.

Juste jag var ju hand elev och det var det enda sättet han skulle se på mig någonsin, inget mer eller mindre. Jag är hans elev och han är min lärare, varför gör jag allt så svårt för, varför komplicerar jag saker, han är min jävla lärare kan jag sluta inbilla mig saker. Hur kunde jag ens dyka upp hemma hos honom, trodde jag verkligen att han skulle springa fram till mig och trösta mig. Jag vill skratta åt mig själv, så dum, så naiv.

- Vart ska du, du kan komma tillbaks hem till mig om du vill. Du kan vara där till du kan gå hem igen Leiah, sade Dani med ett leende.

- Jag vill inte störa dig mer än vad jag redan gjort. Jag borde bara dra åt helvete eftersom att det verkar som att ingen på denna jorden vill ha mig, inte ens mina föräldrar, sade jag med klumpen i halsen. Jag såg att Dani klickade på stoppknappen och sedan tog han tag i min handled och ledde mig ut igenom bussen. Hans mjuka grepp om handled skickade stötar igenom min kropp.

- Säg aldrig sådär om dig själv igen Leiah, du är en underbar person. Bara för att vissa är för blinda för att inse det borde du inte tro att alla är som de, han kollade mig i ögonen medans han sa det och jag kunde inte hjälpa att tårar började rinna från mina ögon och ner på kinden.
- Gråt inte, det är jobbigt för mig att se dina tårar, jag vet inte vad jag ska göra för att kunna trösta dig, sade han med en osäker röst. Vi vad fortfarande ute på en gård nära hans lägenhet. Det var ganska tomt och kallt här ute. Jag kunde känna den kalla oktober vinden svepa förbi mig, det fick mig och känna mig som den ensammaste tjejen på jorden med ett stort tomrum i hjärtat. Ett tomrum som jag strävat efter att fylla men inget hade funkat än.

Jag väcktes från mina vilsna tankar av att Dani virade sina armar runt mig. Plötsligt kändes allting så varmt och jag var inte så ensam längre, han var här.
Hela min dag hade känts som om jag hade gått igenom åska och regn ensam men plötsligt hade jag börjat dansa även fast jag var genomblött o vettskrämd.
Han hjälpte mig att glömma bort mina problem med en enkel kram, han hade en stor effekt på mig. När jag trodde att inget kunde bli dåligt igen så backade han ifrån mig men tog tag i min hand istället.
- Vi borde gå hem det börjar bli kallt här ute, sade han med ett leende på de fylliga läpparna.
Jag nickade och lät honom leda mig dit. Är detta verkligheten eller drömmer jag? Detta är iallafall händelser som skulle bara kunna ske i mina drömmar.

När vi gick in så kände jag mig trygg och varm igen.
Dani gick iväg men kom tillbaka snabbt med ett glas vatten i handen.
- Mår du bättre nu? Jag undrar om han verkligen bryr sig, jag hoppas det.
- ja mycket bättre än förut, tack för att jag får stanna här, fick jag fram ur mig och fortsatte dricka upp vattnet.
- vill du berätta vad som hade hänt? Jag rös vid tanken av att dela med mig till honom av mitt privatliv, saker som jag kämpar igenom varje dag.
- Jag hade inte kunnat sova hela natten igår och hade dessutom inte ätit något det var nog därför jag svimmade, sa jag snabbt hoppas han inte ställer fler frågor nu.
- Men varför har du gråtit hela dagen då?
- Min mamma ringde mig.. sade jag fast än hur mycket jag försökte stoppa mig själv
- Vad var det hon sa som gjorde dig så ledsen?
Vill han veta hur alla i mitt liv lämnar mig en efter en och tänker min mamma också lämna mig. Hon är så trött på min pappas skit att hon tänkt lämna, till ett annat land. Hon ska åka till Spanien, där hon bodde innan hon träffade min pappa och förstörde hela hennes liv.
- Hon tänker flytta utomlands, fick jag fram ur mig. Jag vill verkligen inte gråta igen jag är så trött på mina egna tårar.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Hej alla! Jag vet att jag inte uppdaterat på flera veckor men jag firade jul och sen skaffade jag naglar så det blev svårt att skriva. Men jag släppte 2 kapitel idag för att göra er nöjda. Jag blir glad när jag ser att folk faktist läser det jag skriver. Jag skulle även bli jätteglad om ni kommenterade och gav feedback.