Icecold love

Kapitel 21

Jag kollade in i hans blodröda ögon och placerade min hand på hans hår.
- Vill du att jag öppnar dörren? Frågade jag.
Dani svarade inte, hans spände sitt grepp runt min lår och grävde sitt ansikte i de. Knackningar på dörren blev hårdare vilket gjorde mig orolig. Min kropp skakade och jag var rädd att något skulle hända. Dani lyfte upp sitt ansikte och kollade på mig " var inte rädd " sade han med en hes röst. Han ställde sig sedan upp och gick mot dörren, min puls ökade ju närmare han kom till dörren. Han öppnade dörren och där stod 3 män och den skalliga mannen från förra gången med blodröda ögon. Vad hade egentligen hänt här.

Danis POV

Det fanns en storm i mitt huvud, jag var helt borta och visste inte vad jag skulle göra, men jag vet att om jag gör något nu så kommer jag göra fel. Jag tog ett steg mot dörren och öppnade den, jag behövde hålla i handtagen för att inte tappa balansen. Framför mig stod Ally, Sam, Rash och Fayye. Alla hade blodröda ögon efter att ha gråtit så mycket förutom Sam han såg helt chockad ut som om hans själ hade lämnat hans kropp.

Jag kunde inte tro vad som hade hänt, jag vill inte tro det. Men om det är sant så kommer de där horungarna att betala. Rash öppnade sin mun för att säga något, men det slog mig att Leiah fortfarande var här. Leiah som inte visste ett skit om vem jag var och vad jag höll på med. Hon visste inte varför jag hade brutit ihop den senaste timmen eller varför mina "vänner" var här just nu. Jag vet inte hur jag ska be henne att lämna nu men jag måste. Hon hör inte hemma här och får hon reda på vem jag egentligen är så kommer hon aldrig prata med mig igen.

- Leiah, du borde gå nu. Jag kollade ner i golvet för att undvika hennes blåa ögon.
- Jag vill vara här för dig, jag kan inte lämna dig när du är i detta tillstånd. Tårarna hade torkat på hennes kind, hon lade sin skakande hand på min Axel. Hon kan inte veta om detta nej, hon får inte.
Jag lade min hand på hennes kind och strök min tumme på spåren av hennes tårar. Jag vinklade sedan hennes ansikte så att hennes ögon mötte mina.
- Du kan inte stanna här, de har kommit nu och vi behöver diskutera något som hänt.
- Men prata med mig då, jag lovar att göra allt för att få dig att må bättre, sade hon med tårar i ögonen. Jag släppte hennes ansikte och backade undan, hon behövde gå nu. Jag klarade inte mer jag skulle bryta ihop när som helst, jag kanske till och med skulle kunna gå ut och slå sönder någon för att få ut mig ilska. Hon skulle inte behöva se detta, hon ska gå nu.

Jag tog tag i hennes handled och ledde henne mot dörren. Jag öppnade dörren, grabbarna var fortfarande där men de backade undan. Jag  noterade till de att de kunde gå in med blick. Jag fortsatte gå en bit med Leiah bakom mig medans hon kämpade för att fly undan mitt grepp. Jag stannade upp och tog tag i både hennes axlar för att få henne att stå still.
- Här, sade jag och sträckte fram en bunt med pengar till henne.
- Ta de så du klarar dig själv idag, jag ringer dig imorgon om saker lugnar ner sig.
- Är du helt dum i huvudet, allt jag ville var att finnas där för dig när du har det svårt och du ger mig pengar för att gå? Du måste skoja med mig. Hon tog pengar snabbt från min hand och slängde de i mitt ansikte, sen vände hon sig om och gick.

Hur mycket jag än ville att hon skulle vara den som tröstade mig idag så kunde jag inte vara ärlig mot henne. När jag gick in i min lägenhet igen så satt alla 4 grabbar på bordet och väntade på mig. Alla lika förstörda och utmattade. Jag ville fortfarande inte acceptera sanningen, jag ville inte tro att de var döda. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att min närmaste vän, han som jag såg som en broder skulle gå bort så tidigt. Det krossade mitt hjärta i bitar och tömde min själ.

- Hitta den som gjorde det, sade jag och slog min knytnäve i bordet.
Ally öppnade sin mun för att säga något men Rash stoppade honom genast.
- Vad är det Ally? Vem misstänker ni?
- Lyssna inte på honom, Han inbillar sig bara, sade Rash.
- INBILLAR MIG? 2 AV VÅRA GRABBAR GICK BORT IDAG OCH VEM VAR MED DE JUSTE REMY, VAD HÄNDE MED REMY? INGENTING! HAN LEVER INTE ENS EN SKRÅMA, HUR KOMMER DET SIG? DITT JÄVLA GENI!, Ally skrek och höll i Rashs krage nu.

- Är du sjuk i huvudet? Kom med fucking logiska förklaringar, Remy skulle aldrig kunna göra något sånt, han är våran broder! Svarade jag. En chockerande nyhet räckte för idag jag kunde inte tro att Remy någonsin skulle kunna svika oss. Men det var inte heller lite pengar på Deras huvud. Nej, nej aldrig Remy skulle ALDIRG byta ut sina bröder för pengar.

- DANI, ÖPPNA DINA FUCKING ÖGON! HAN SVEK DE FÖR OSS SÅ VAD SKULLE HINDRA HONOM FRÅN ATT SVIKA OSS FÖR DE? DET ÄR EXAKT SAMMA SAK, VI BORDE ALDRIG LITAT PÅ HONOM. MEN VÄNTA BARA HAN SKA BETALA! Ally skrek en gång till och närmade sig mig han sträckte sitt pekfinger mot mig och kollade mig rakt in i ögonen.
- Du är inte min fucking Boss om du inte ens kan se sanningen som skiner framför dina ögon, sade Ally.
Jag kunde inte hålla mig längre jag tog ett stryptag runt hans nacke och förde honom mot väggen.
- Varför ska jag lita på dig och vad du säger? Jag kan knappt lita på mig själv! Hur fan tror det är för mig när min värld vänds upp och ner över en fucking natt! Sade jag och drog åt mitt grepp. Han kämpade för att andas men jag brydde mig inte i den sekunden.
- Sen smarting, vi säger att det var Remy. Tror du verkligen det är så smart att gå döda honom nu eller? Vi ska ha en fucking plan och den som gjorde det ska betala. Jag skiter i vem det är, fortsatte jag.
- Någon ska betala, denna plan kommer vara väl förberedd och hämnden kommer grov. Jag släppte greppet runt hans nacke och han tog ett djupt andetag.

Allys gröna ögon blev djupröda och hans kropp var svag, plötsligt så krama han om mig och hans tårar rann på min Axel. Mitt hjärta slog snabbare och tårarna brann bakom ögonlocken, de har förklarat krig mot oss och inget kan stoppa mig nu.
- Broder, du måste vara stark under dessa tider. Lita inte på någon och det vi diskuterar stannar här. Jag ska prata med Nari imorgon, om vi lider såhär mycket tänk hur det känns att förlora både en bror och sin man på samma dag, Sade jag. Jag kunde inte föreställa mig hur Nari, som var Adams Fru och Mikes Syster kände över bådas bortgång.

Grabbarna gick och jag satt själv i mörkret mitt i natten ensam kvar med mina tankar. Det som Ally sa om Remy kunde inte lämna min hjärna. Remy som till och med hade räddat mitt liv en gång, skulle han kunna sjunka så lågt. Om jag har lärt mig en grej av gatan så är det att han som räddar mig kan döda mig lika snabbt. Allt var möjligt. Jag vet en grej nu och det är att den som gjorde det kommer böna och be att han gick med oss, han kommer önska att han valde oss.

Någonstans där bland alla mörka tankar så dök Leiah upp. Tänk om jag utsätter henne för fara, mycket större än vad hon gått igenom innan. Tänk om någon skadar henne just nu, eller försöker mörda henne. Jag kunde inte lita på någon, bara tanken av att Remy kunde göra något sånt gjorde mig spyfärdig.

Är Leiah beredd att gå med mig? Mitt huvud kändes som en cell, skulle hon vara redo att leva i min misär? Ett liv där jag inte ens visste vem som var vem, vem var min fiende och vem var min vän? Ett liv där förlåtelse och barmhärtighet inte var ett alternativ när en gangster gråter.