Icecold love

Kapitel 41

- Le, när du va borta så ringde din kompis flera gånger. Jag ville inte svara, men tillsist var jag tvungen. Selma kom dock inte med goda nyheter, sade han och stannade upp. Han tog ett djupt andetag och kollade ner på golvet.

- Vad sa hon? Frågade jag oroligt.

Dani lade sin hand på min och kollade mig i ögonen.
- Det gäller din pappa, sade han.

- Vad gäller min pappa? Frågade stressad.

- Han låg inne på akuten, tydligen alkoholförgiftning, svarade han.

- Vah? Vart är han nu? Skrek jag och ställde mig upp direkt.

- Han är nog hemma nu, han släpptes igår. Han ville få tag på dig, men jag kunde inte berätta sanningen om vart du var.

- Jag tänkte väll att det skulle hända någongång ändå, sade jag och satte mig ner igen.

- Jag finns alltid här Leiah, sålänge du är med mig så kommer ingen kunna skada dig, sade han och och kollade mig djupt in i ögonen.
Men nu är jag redan skadad Dani.

- Dani.., sade jag och kollade ner. Jag ville bara berätta allt för honom, om hur jag mår, hur mycket jah saknade honom, allt Andre utsatte mig för. Men jag hade slut på ord. Jag visste inte vad jag skulle säga t mannen framför mig.

- Gråt inte, sade Dani och tog in mig i en stor kram. Elektriciteten forsade genom mina ådror som om det vore mitt egna blod när han rörde mig. Jag visste inte att någons närhet kunde vara den starkaste droger jag någonsin skulle bli beroende av.

- Han är min pappa jag kan inte rå för att må så jävla dåligt för honom. Jag vet att han aldrig brydde sig om mig men jag kan inte vara lika okänslig som han alltid varit, svarade jag.

- Hur länge ska du älska någon som inte älskar dig tillbaka, Le. Orden kom som en hård käftsmäll i ansiktet. Dani har rätt jag älskar för hårt, så hårt att jag glömmer bort mig själv.

- Han är min pappa..

- Pappan som utsatte dig för misshandel och jagade bort din mamma från dig. Pappan som lät dig gråta ensam i din säng varje dag, pappan som drack sig full framför dig och brydde sig mer om sina horor än dig. Pappan som aldrig fanns där när du mådde som sämst. Du behöver inte honom, det har du aldrig gjort.

Sanningen svider, den svider lika hårt som saltet på såret. Men jag måste se verkligheten och sluta glömma och förlåta.

- Jag säger inte att du inte ska förlåta honom, men glöm aldrig vad han utsatte dig för. Glöm aldrig att blod inte gör människor till familj. Kärlek gör er till det.
Kärlek och min pappa är två ord som aldrig kan sättas i samma mening, samma sak som olja och vatten.

- Jag är bara trött, så jävla trött. Problemen dyker bara upp från ingenstans och faller på mina axlar så hårt som betong. Jag sjunker ner mer och mer för varje dag, det blir för tungt för att bära. Dani jag orkar inte mer, sade jag helt ärlig och kollade ner på mina darrande händer.

-  Jag finns här med dig, jag kan hjälpa dig och bära på betongen. Du ska aldrig behöva bära allt själv, jag kommer inte lämna som de andra. Jag kommer alltid finnas här, sade han och tog tag i mina händer.
Bara att han är brevid mig just nu och säger allt detta får mer än halva tyngden att försvinna.

- Dani..

- Leiah, jag vet att vad som hände dig var mitt fel. Jag kommer aldrig förlåta mig själv för det jag indirekt utsatt dig för. Men jag tänker inte lämna dig halvvägs. Jag tänker inte sitta här och tycka synd om mig själv, jag tänker inte göra det som andra skulle gjort. Det kanske är själviskt av mig att hålla fast vid dig. Men, Gud Leiah jag kan inte släppa dig längre, jag kan inte låta dig gå. Du är en del av mig nu, du är en del av min själ. Om någon vill ta dig från mig så får den slita min själ ur min kropp först, sade han och helt andfådd och passionerat