Icecold love

Kapitel 30

Läs gärna vad jag skrivit i slutet av kapitlet!❤️

En kvinna med helt svarta kläder kläder och en stor pälsjacka kom in genom dörren. Dani andades ut och lade ner pistolen direkt. Hon hade väldigt vackra ansiktsdrag, fast än hon såg ganska deprimerad ut. Hennes ögon var bruna men hon hade ganska blek hy, svart hår med bruna slingor och runt ansikte. Hennes smala ögonbryn höjdes när hon fick syn på mig.
- Nari! Du kunde ha ringt innan, sade Dani högt.

- Äsch, klä på dig. Vem sa att du fick skippa mötet idag? Frågade hon.

- Leiah är sjuk idag så jag stannade med henne, svarade han.

- Hej, Leiah! Jag hörde om vad som hände igår. Tråkigt, men du måste vänja dig, sade hon sträckte fram sin hand till mig.

Jag gjorde mitt bästa för att få fram min darrande hand till hennes, hon ryckte till såfort hon rörde min hand.
- ska jag ringa Dr Ray, så att han kan checka henne? Förresten jag heter Nari och har känt Dani under en lång tid, sade hon och log.

- Nej, det behövs inte än. Jag kommer ringa han om hon blir värre, svarade han åt mig.

- Okej, men Rémy ville prata med dig, han ringde mig och frågade om dig, sade hon. Vem är Rémy? Tänkte jag.

- Jag ringer han sen, var det något annat? Frågade han Nari.

- Nej, bara att du typ vägrar berätta till mig att Rémy har något med det här och göra, hennes ansiktsuttryck ändrades från det lekfulla till det allvarliga på 1 sekund.

- Lyssna, jag ska komma på morgondagens möte och ta allting med dig. Gör inte något du kommer ångra tills dess, jag har allt under kontroll, svarade han henne.
Hennes ögon blev plötsligt blöta och hon torkade tåren som föll på hennes kind med hennes pekfinger. Sedan stormade hon ut, utan att säga något.

- Dani, vem är hon, och varför började hon gråta från ingenstans? Frågade jag oroligt.

- Nari, jag har känt henne så länge jag kan komma ihåg, min bästaväns syster och min andra bästaväns fru, svarade han.

- Varför grät hon och skyllde på någon Rémy? Frågade jag.

- Hennes bror och Man är de jag visade dig igår, de gick tyvärr bort. Rémy är den som jag faktist trodde stod mig närmast men efter allt som hänt vet jag inte längre, sade han och strök sin hand genom mitt hår.

- Hur kan hon ens ta sig upp från sängen, hade jag varit hon så hade ni inte sett mig på minst två år. Hon måste vara stark hon, sade jag beundrande.

- Ja, stark på utsidan men går du hem till henne kommer du se tomma Rémy Martin flaskor och marjuana påsar. Du kommer se svarta ringar under ögonen och blöta kuddar, krossade speglar och ärr på armen, hans röst hade ändrats och jag kunde känna hur hans hjärta slog snabbare.

- Hur är det med dig då? Ärligt nu, frågade jag och kollade honom rakt in i ögonen.

- Le, du är inte redo på att gå med mig. Såfort du tar ett steg in i mitt liv så kommer du inte kunna ta dig ut. Mitt liv är ett liv av vapen, droger och mördare. Kallblodiga mördare som inte känner något när de mördar sitt offer. Jag lovar dig att jag är en rättvis människa, men tampar man mig på tårarna så bli man inte av med mig. Ett liv du inte kan känna dig bekväm eller trygg för att lugnet är bara lugnet innan stormen. Visst jag blev ledsen jag blev krossad, jag blev förstörd och ärrad men mitt liv stannar inte där. Jag har saker att sköta, hans röst darrade och jag trodde inte på hans ord. Det var tomma ord, jag vet att Dani inte kan sova på nätterna pågrund av allt som snurrar i hans huvud.