Icecold love

Kapitel 32

Jag försökte slingra mig ur Danis armar, men han vägrade släppa mig. Såfort han kände av att jag rörde på mig så drog han mig tätare in till honom och spände sitt grepp. Inte för att jag klagade, han är den enda jag kan sova fridfullt med. Han är den enda jag kan blunda med och känna att mina problem inte är mina längre och att jag förtjänar att vila. Han kanske kände så om mig också, jag ville inte störa hans morgonsömn.

Efter ett tag så vände jag om min kropp så att våra ansikten möttes. Jag betraktade hans gyllenbruna hy och hans perfekta käkben tills jag såg honom försiktigt öppna ögonen. De trötta ögonen kollade på mig undrande, som om jag hade något på ansiktet. Hans glittrande bruna ögon växlades mellan mitt högra och vänstra öga tills jag kände hans läppar kollidera i mina. En mjukare kyss än vanligt, men också en kyss som lät fjärilarna fladdra vilt i magen.
- Dani, släpp mig, fick jag fram mellan kyssarna han gav mig.

Han slutade genast och gav mig en konstig blick, hans grepp löstes från min midja.
Han gick upp och gick mot badrummet för att duscha, sedan tog han på sig sina kostymkläder och gick.

Resten av dagen gick så sakta.
Jag satt här själv och väntade på att timmarna skulle passera, tills dörren knackade. Jag sprang nästan till dörren men stannade upp lite och kom ihåg att jag kanske forfarande var i fara. Jag kollade genom hålet på dörren och såg att Nari stod där. Hon gillar verkligen o skrämmas hon, tänkte jag för mig själv och låste upp dörren.

- Men, kolla på dig! Vi ska ju ut ikväll varför har du inte börjat fixa dig än? Frågade hon medans hon gav mig en hälsningskram.

- Ut? Jag visste inte att vi skulle ut. Dani försvann bara imorse, förklarade jag och kliade mig själv i håret.

- Typiskt honom, sade hon och himlade med ögonen.

- Vart ska vi? Frågade jag och gick mot rummet för att ta fram min sminkväska.

- En av Danis klubbar, typ den största i Stockholm.

- Så, vad är det mellan dig och Dani egentligen? Jag menar du är så ung och han är så komplicerad, frågade hon.

- Jag önskar jag själv kunde svara på det, hittills verkar det som att jag är här eftersom mitt liv skulle vara i fara i Norrköping. Jag tror inte han känner något för mig, sade jag besviket.

Nari spottade ut vattnet hon hade i munnen och skrattade åt mig.
- Hade du sett hans blick dagen han fick höra att du var i fara och hur snabbt han sprang ner till bilen och körde i fullfart ut ifrån parkeringen, så hade du inte sagt det där.

- Han var väll bara orolig för att få skuldkänslor om jag hade blivit mördad pågrund av han. , skämtade jag.

- Ehhh, okej han är inte kär i dig men han bryr sig om dig. Tro mig jag har känt honom i flera år, sade hon för att trösta mig.

- Dani bryr sig om alla, sa jag ännu mer besviket.

- Gumman, låt inte en man få dig att låta så nedstämd. This boys ain't shit okej, om någon vet det så är det jag. De riskerar sina liv och skiter i folk runt omkring de, sen är det vi som lider medans de vilar i frid, sade hon.

- Jag beklagar, sade jag och lade min hand på hennes axel.

- Du ser klar ut, vilken fin blandning av mörka ögonskuggor, kom låt oss välja en klänning åt dig. Sade hon och skakade av min hand.

Jag och Nari försökte välja klänning i flera timmar tills jag äntligen valde en svart, tajt uringad klänning. Nari var övertygad om att Dani skulle tappa andan om han såg mig i den. Jag kunde inte neka att jag såg bra ut i klänningen, då den kramade om alla mina kurvor och framhävde min rumpa. Den gav även en illusion av att jag hade större bröst.
Jag lät min svarta lockar hänga utan att röra de, jag hatade att värmeskada mitt hår.