Icecold love

Kapitel 37

TW grovt språk och våld.

Jag vaknade på en dammig madrass på ett hårt Sten golv. Jag hade ett tunt grått täckte över mig, när jag drog av mig den och satte mig upp så kunde jag observera min miljö. Jag var i ett litet rum med täckta fönster och massor med tomma kartonger. De enda möblerna var ett gammalt skrivbord och trästol. Jag kunde knappt se då rummet var mörkt, det enda ljuset var från de små springorna i kartongerna som täckte fönstren.

Jag förstod fortfarande inte vad jag gjorde här eller vem som hade fört mig hit. Jag väntade dock ivrigt på min plats på att någon skulle komma in hit. När jag inte orkade vänta längre så gick jag upp, jag började med att kolla om kartongerna faktist var tomma och det var de. Skrivbordet hade en låda men den var låst och kartongerna som täckte fönstret var fastlimmade. Det fanns inget i detta rum som leder mig till vem som håller fast mig här.

Jag lade mitt finger på fönsterkarmen och svepte den över den. När jag tog upp den var full av damm och smuts. Jag kunde knappt andas i detta rum, det fanns ingen ventilation eller friskluft. Det behövde vädras, men tyvärr så gick det inte tänkte jag när jag kollade på de igenstängda fönstren igen.

När jag äntligen hade börjat vänja mig med den dåliga luften i rummet så öppnades dörren. Min blick flög åt det hållet, samma man som hade plockat upp mig stod där. Men nu kunde jag få en tydligare bild av honom, han var äldre. Han kanske var runt 30, han hade isblåa ögon, skägg och stora armar. Han var även lång och ganska ljus i hyn.

Han tog några steg mot mig och jag backade undan i min madrass. Jag ville inte ha honom nära mig eller hans äckliga händer på mig.
- Du behöver inte backa, sade han och fortsatte gå mot mig.
Bara att han sa det fick mig att förstå att jag borde backa och att jag borde vara rädd för honom.

- Varför är jag här? Är det Dani som skickat dig på mig? Frågade jag ivrigt.

- Gumman, nej. Du är här pågrund av den mannen, allt han behöver göra för att få ut dig är ett samtal och att skriva på några kontrakt, sade mannen framför mig.

- Vad snackar du om? Frågad jag.

- Dani ska förlora allt han har och äger, inklusive dig, jag tänker inte låta honom komma undan.

- Varför? Vad har han gjort? Frågade jag.

- Ställ inte för många frågor! Höjde han sin ton åt mig.

- Okej, ta det lungt. Kan du bara öppna fönstren, jag kan knappt andas här, bad jag.

- Du får stå ut med det, sade han och flinade.

- Snälla, öppna fönstren. Du kan täcka mina ögon eller något. Jag ber dig, försökte jag igen.

Han gick ännu närmare mig nu och tog ett stryptag runt mig hals, så hårt att jag påriktigt inte kunde andas längre.
- När jag säger nej, då är det nej. Finns inget snälla då, förstår du??! Skrek han på mig medans han spände sitt grepp.

Jag försökte kippa efter luft medans jag nickade åt mannen. Han släppte min hals och skakade på huvudet. Jag andades in luften och började andas tungt, även om luften här inne var dåligt så var den bättre än ingenting.

Plötsligt så knackade dörren och mannen gick till den, han kom tillbaka med en skål med soppa och vatten. Han la de framför mig men jag vägrade äta.
- Jag kan inte, sade jag och kollade på honom.

- Varför inte? Frågade han.

- Jag kommer spy, jag kan inte äta, sade jag.
Han har säkert förgiftat maten, och om inte så har jag ingen aptit ändå. Allt jag kan tänka på är blodet..