Kapitel 23

2.3K 33 2
                                    


Ayman stod där vid moppen, han såg både rädd och förvånad ut. Jag visste inte hur jag skulle förklara för Dani vad han gjorde här eller hur jag skulle förklara för Ayman vad Dani gjorde här. Dani stod tätt intill mig och jag tog tag i hans arm så att han inte skulle göra något dumt.
- Leiah, jag blev orolig för att du tog min moppe, jag såg vart du var på spårningsprogramet vi har så jag följde efter och hittade min moppe, sade han stammande. Hans såg ut som en levande frågetecken och han var helt chockad.
- Vad gör du här? Ayman riktade sin blick mot Dani.
- Tack för att ha bekräftat mina misstankar, sade Dani till Ayman och vände sig om för att gå.
- Dani kan du sluta dra dina egna slutsatser? Det är inget mellan mig och Ayman, ropade jag efter honom.
- JA, VISST, ropade han tillbaka och stannade upp, nu började han komma tillbaka igen.
- Varför har du slösat min tid när du lika gärna kunde bo hos din pojkvän? Tror du inte jag har ett fucking liv, tror du inte jag har saker för mig annat än du eller? Hans ord kändes som gift i mitt blod, jag tog tag i Aymans arm för att hålla balansen.

- Vänta, vänta vad är det som pågår här? Frågade Ayman.
Jag gav ayman nycklarna till moppen och han satte igång den. Jag satte mig bakom honom medans Dani kollade på.
- Jag tänker inte förklara mig själv för dig längre Dani, du förtjänar inte min ärlighet. Sade jag med en skakig röst.
- Ayman kör iväg, bad jag honom.
Han var dock helt frusen på sin plats.
- Men.. men, vad är det ni 2 snackar om? Vadå pojkvän? Har du pojkvän Leiah? Frågan var ju nästan komisk. För ett tag trodde jag att jag kunde kalla Dani det men tydligen inte.
- Enligt honom har jag det, han verkar ju veta mer om mig än vad jag själv vet, Sade jag.
- Kör iväg bara, bad jag igen.

Ayman körde iväg från Dani, jag funderade på hur jag skulle förklara allt för honom. Jag grävde mig ansikte i hans rygg och kramade om hans midja. Jag vet att det såg fel ut men hur kunde han vara så kall och hårdhjärtad. Jag vet inte varför han fortsätter stöta bort mig, har han inte fattat vad jag känner för honom än.

Ayman körde oss till ett litet café och vi satte oss där med frukost. Jag kunde se från Aymans ansiktsuttryck att han ville ha svar, han var faktist en av de nyfiknaste jag kände. Han var alltid den som sprang snabbast för att hinna se bråket, han som alltid gick runt och frågade alla vad som hade hänt. Han skulle inte hållakäften för än jag spillde allt te.

- Bitch, sen när är du och Sam läraren en grej? Jag kan ju erkänna att hane jävligt sexig och de där magmusklerna wow, sade han skämtsamt och stoppade mat i sin mun.
- Ayman, sluta! Sade jag och puttade bort hans armbåge från bordet.
- Juste vem fan är din pojkvän? Har du varit otrogen med Dani? Omg har jag missat så mycket, skrattade han.
- Han trodde ju att du var min pojkvän, det var därför han var så arg idiot!
Ayman kollade upp och ner på mig.
- Men du kunde ju bara sagt att jag var gay, Idiot.
- Inte så lätt när du heter Ayman babe på min lur, jag har på mig din tröja, jag var hemma hos dig och sist men inte minst du är mitt ex, sade jag och slog handflatan i pannan.
- Men då ska jag prata med honom, jag tänker inte förstöra en relation eww, sade han och sträckte sin hand efter min mobil. Han hann ta tag i den före än mig, jag försökte ta den från honom men han sprang ifrån mig och låste in sig på toan.
- Säg din kod, annars spolar jag ner din lur, skrattande han.
- Nej, kommer inte hända. Bara ge mig den du kommer ändå inte kunna låsa upp den. Jag var lättad över att han inte skulle kunna göra något dumt.
- Hahahahah omg, smart att lägga han i nödkonakter. Fan nu har jag nog gjort bort mig.
Några sekunder senare så kom Ayman ut från toan och gav mig min mobil. Han visade mig att han hade sparat Danis nummer. Jag fortsatte tjafsa med honom resten av tiden på caféet. När vi hade ätit och pratat klart så åkte vi till skolan, min första lektion var historia och jag pallade bara inte. När jag gick in i klassrummet så stod en vikarie där. Tack gode gud att Dani inte är här tänkte jag. Jag satte min längst bak i klassrummet och väntade på att vikarien skulle starta upp lektionen.

- Hej alla, jag heter David och är vikarie för Dani idag. Jag är väll ganska bra på historia så tveka inte på att be om hjälp. Sade han och skrev sitt namn på tavlan.
Ella den "bitchiga" tjejen i klassen räckte upp sin hand, gud den tjejen behöver verkligen en foundation guide hon ser ju ut som en apelsin.
- Vart är Dani, varför är han inte här? Sade hon med en irriterande röst.
- Han har tagit ledigt några dagar, svarade David.
Hon suckade och vände sig om till hennes bästa vän och viskade "Fan då har jag fixat mig i onödan". Hon har tur att Dani inte är här, hennes utseende stimulerar mina kräkreflexer.

Resten av dagen jobbade jag på Historie inlämningar. Dani kommer inte ens behöva vara extra snäll med mig för att vi är "nära" nej han kommer se att jag kan jobba självständigt. Ett sms ljud avbröt mina studier och jag tog upp mobilen för att se vem det var.

Dani 15:04
Ayman ringde mig och förklarade allt..
Dani 15:08
Om du kommer hem lovar jag att berätta till dig vad som hänt.
Dani 15:15
Snälla svara
15:30
Jag är på skolans parkering kom ut.
15:31
Jag vet att du slutat förlängesedan, kom ner bara.

Hej alla!
Jag har haft mycket i skolan så jag kunde inte uppdatera. Hoppas ni blir nöjda med detta kapitel. Glöm inte att rösta❤️

Icecold love Where stories live. Discover now