Icecold love

Kapitel 26

Ally skjutsade hem mig, och lämnade mig ensam i Danis lägenhet. Jag är glad att jag kunde lära känna någon av hans vänner och se vilka han hänger med. Ally var en väldigt rolig och sarkastisk person. Han var även snäll och hjälpsam. Jag är dock inte dum, jag märkte att han gjorde något konstigt med Sebbe. Jag skulle inte kunna sova om jag inte fick reda på vad det var. Det såg ut som att han langade droger till honom, men jag hoppas inte på det. Jag satte mig ner efter att ha bytt om och knappade in Sebbes namn på min kontaktlista.

*Hej Sebastian! Sade jag allvarligt*
*Leiah! Det var längesen vi pratade*
* Jaa, Jag såg dig utanför baren idag med någon konstigt kille. Becknar han eller? Frågade jag rädd för svaret*
Sebbe var tyst ett tag och det var nästan som om jag inte ville höra svaret längre.
* Ja, dunder gräs. Fast han bor inte här, han brukar vara här ofta dock* mitt hjärta började slå snabbare. Var Dani också som honom? Nej, det kan han inte vara. Dani var typ bara en enkel so-lärare.
* Vet du något mer om honom?*
* Inte så mycket, man ska dock inte jiddra med honom. Han har stark uppbackning, hans gäng är farlig. Det går rykten om att dubbelmordet var på deras medlemmar* Jag ville gå under marken just nu, menade han samma dubbelmord Ayman pratade om?
* Okej, ha det bra. Kan du vara snäll och kontakta mig om du får reda på mer om honom*
* Ja, självklart. Hejdå*

När jag lade på var jag i stor chock, jag kunde inte tro vad jag hade hört och jag ville inte lägga ihop 2+2. Visste jag verkligen så lite om Dani? Jag funderade på att ringa honom men inte idag, jag skulle ta det med honom när han kom hem. Jag orkade inte med våra tjafs men om han bara kunde vara ärlig mot mig så skulle vi sluppit allt detta. Dani var en enkel so lärare med ett extra företag som har en kompis som håller på med lite sämre saker försökte jag övertyga mig själv .

Men hur ska jag förklara 2 skotthålen han har i ryggen. Första gången jag märkte de var när jag kramade honom, när jag vidrörde de så släppte han mig direkt. När jag frågade vad det var bytte han ämne, när jag såg de kunde jag inte tro mina ögon. Dani hade blivit skjuten någon gång förlängesedan vilket skrämde mig fast vem skulle vilja skada honom? Faktumet att Dani inte än har berättat för mig om vad som hänt skrämmer mig, försöker han manipulera mig till att stanna med honom genom att undanhålla sanningen? Och isåfall varför?

Frågorna snurrade runt i mitt huvud och bara Gud vet vad som hindrade mig från att ta första bästa tåg tills Stockholm, leta upp honom och förhöra honom. Istället satte jag mig ner och drunknade i mina egna tankar, han gick igenom något svårt just nu. Hans vän hade gått bort och jag vet inte om jag vill koppla det till dubbelmordet efter vad Sebbe sagt. Jag märkte att Ally målade upp en fasad framför mig idag, jag såg på honom att han var helt förstörd. Men vad hade hänt egentligen och varför är jag den enda som inte visste ett skit. Har jag medvetet undvikit alla tecken för att jag är en lättmanipulerad idiot? Har kärleken för honom verkligen förblindat mig? Isåfall måste jag vakna nu. Det var fredag natt eller lördag morgon och jag visste inte vart jag skulle ta mig. Borde jag packa alla mina grejer och flytta ut eller borde jag lyssna på Dani först? Jag ville inte ta förhastade slutsatser men jag visste att om Dani kom hem och pratade med mig skulle han kunna övertala mig till vad som helst. Jag må ha sänkt min gard ett tag nu men jag har alltid varit en paranoid bitch, jag har alltid varit övertänkaren. Jag analyserar alltid saker tills de låter logiska för mig och när de väl gör det så har jag upptäckt lögnen.

Vad är värst egentligen lögnen eller lögnaren? Blir man frustrerad pågrund av att man har blivit lurad eller pågrund av någon man litar på har svikit en? Just nu vet jag inte det. Men så snart som jag ser Danis ansikte igen kommer jag begära hela sanningen. Jag vill inte låta som en spyko bitch men jag vill inte heller vara en manipulerad snorunge. Om jag inte gör något redan nu så kommer konsekvenserna bli för stora eftersom att det redan är försent.

Danis POV

- Allt är erat fucking fel, jag har ett litet barn här, en 3 åring som nu inte har en pappa? Vet du hur svårt det är att växa upp utan en? Vet du hur det känns att förlora de 2 som betyder mest på en och samma dag? Skrek Nari på mig med smärta i rösten, hennes bruna ögon var svullna och kläderna var svarta. Hon såg ut som om hon just kommit upp från graven, som om hennes själ fortsätter kämpa för den sista biten av hopp.

- Nari, Jag kommer göra allt för er 2! Ni kan flytta till Norrköping. Det är mycket säkrare där och ni kan bo med mig, jag kan vara en pappa till ditt barn, svarade jag utan att tänka till. Jag ville verkligen bara få henne att må bättre just nu.

- Du måste skoja med mig? Tror du att jag ska fortsätta köra spelet som dödade min man och bror? Du sitter där helt säker och obrydd medans folk dör för dina smutsiga pengar! Jag hatar dig, allt är ditt fel! Hennes ord skadade mig innerligt men jag kunde inte ta åt mig för mycket.

- De valde det här livet, jag har alltid hjälpt de och behandlat de som mina bröder, hämnden kommer vara ljuv och folk kommer få lida för det här. Ge mig Max 4 månader. Du vet själv varför jag inte bor i Stockholm längre och vill du komma med mig till Norrköping så är du välkommen.

- Att döda någon kommer inte ta tillbaka någon av de, sade hon lågt. Både jag och hon visste att det inte skulle göra mindre ont att hämnas. Men jag skulle göra det till varje pris, det var min plikt.

- Rémy var här igår, han föreslog att jag skulle flytta utomlands, kanske till Spanien eller Italien. Vi har väll hus där? Hans namn sände rysningar i min kropp.

Precis när jag skulle svara henne så såg jag Leiahs namn på min telefon, fan juste hon. Hon existerar fortfarande. Jag svarade och medans hon höll på att ställa massor med onödiga frågor så var Nari tvungen att säga något.
- Dani måste du vara på telefon hela tiden? Kan jag inte ens få prata med dig utan att någon ska fucking störa? Sade hon.

Leihas röst frös på andra änden och jag sade hennes namn ett par gånger utan något svar. Here we go again, jag är så fucking trött på allt drama med henne. Hon tror verkligen att jorden krestar runt henne.
- Jag flyttar ut idag, Dani, var det sista hon sa innan hon lade på.
Det tog mig inte längre än en minut att inse frustrationen och aggressionen över att hon inte skulle vara där och ta emot mig varje dag, eller att jag inte skulle vakna upp till hennes doft i min säng längre. Jag skulle inte längre kunna krama om henne som om hon vore ett gosedjur när jag är ledsen. Plötsligt stod jag mellan alla problem jag hade och snart hann de ifatt mig, snart fick de ut de bästa utav mig.
Men det var exakt då jag kom på något " vart ska hon flytta?" " vem skulle ens fixa en lägenhet till henne såhär snabbt? " skrek min hjärna åt mig.

Hann uppdatera ett extra kapitel idag😌😌
Glöm inte att rösta❤️