Icecold love

Kapitel 11

Jag ställde mig upp och rörde mig mot hans dörr. Jag visste inte vad jag höll på med, om det var rätt eller fel men jag visste en grej, jag kunde inte stoppa mig själv. Jag var trots allt hemma hos honom, några cm från hans sovrum. Varför borde jag inte gå in liksom. Jag trängde bort alla negativa tankar medans jag tog tag i handtaget och öppnade dörren.

Det var mörkt i rummet men jag kunde ändå se honom ligga där. Hans armar var sträckta på varsin sida av sängen och han låg på sin mage. Han såg så fridfull ut när han sov, hoppas jag inte väcker honom. Jag hade hoppats på att han skulle ha varit vaken men tyvärr så sov han och jag hade inget annat val än att gå ut. Påväg ut råkade jag trampa på en träplanka som knarrade, och jag kunde höra hur Dani vred sig. Fan, måste jag verkligen förstöra allt.
- Leiah, vad gör du? Frågade han och gäspade.

- Jag kunde inte sova så jag ville se om du sov
förlåt för att jag väckte dig , sade jag nervöst

- Det är jättesent, vad gör du uppe fortfarande?

- Jag sover aldrig.

- varför inte? Frågade han

- Jag har så mycket att tänka på hela tiden, tankarna snurrar runt varje natt tills jag inser att jag behöver gå upp för att gå till skolan. Sade jag ärligt

- Men, kom så kan vi prata en stund så slipper du tänka och kan somna sen.
Jag blev så förvånad av hans ord, ville han verkligen att jag skulle stanna här med honom i hans rum? Jag kunde inte tro mina öron. Jag gick fram och satte mig vid sängkanten. Dani log mot mig och satte sig upp.

- så vilka tankar är det som håller dig uppe varje natt?

- Der är mest oro, jag är alltid orolig över vad som kommer hända och brukar övertänka nästan allting. Säger jag verkligen det här till honom, jag har aldrig pratat med någon annan om mina natt tankar.

- vad är du orolig för Le?
Le? Har han ett smeknamn till mig nu, jag tror jag kommer smälta.

- mest för att något ska gå fel i min vardag, jag vill inte att saker som hände t.ex idag ska hända mig.

- Livet är inte perfekt Leiah, du är så van att hålla upp din fasad så att du får ångest över att någon ska se dig sårbar. Sanningen är att vi alla människor är sårbara och det är inget att skämmas över. Bara för du inte har ett perfekt liv så är du inte konstigt faktum är att du är mänsklig.
Hans ord gick rakt in i mitt hjärta som en pilbåge. Denna mannens ord skulle alltid finnas kvar på mitt minne.

- jag vet, men jag kan inte rå för att samhället har målat upp en bild av hur jag ska vara och bete mig. Folks blickar på mig i skolans korridorer räcker, de dömer mig hela tiden vad jag än gör.

- Men bry dig inte om de Leiah, ger de sig pengar? Ger de dig jobb? Ger de dig tak över huvudet? Ger de dig kärlek? Om de inte ger dig något av dessa ting varför ska du bry dig om deras åsikter? Deras åsikter är helt irrelevanta.

- Dani saker som jag har gått igenom har bekräftat för mig att jag borde vara orolig, jag borde vara rädd och aldrig vila mina tankar. För såfort jag är lugn, såfort jag tror att allt är bra så släpps en till bomb på mig.

- du kan inte fortsätta tänka på detta sätt Leiah. Tänk istället att saker du gått igenom har gjort dig till en starkare människa, en person som kan ta emot hårdare slag men ändå kan le och leva livet. Du kan komma över det om inte idag, så är det imorgon för tiden läker alla sår du måste bara vara tålmodig. Livet är inte en dans på rosor, utan det är en berg och dalbana, ibland ler du och ibland gråter du. Vi måste bara acceptera det och det är bara då du kan vila din tankar.
Du måste acceptera att man får vara sårbar och ledsen.

När han slutade prata så var jag nästan tårögd, hans ord tog verkligen hårt på mig och hjälpte mig jättemycket. Jag hade en ängel här hos mig utan att jag ens visste. Jag kollade rakt in i hans bruna ögon, visst var det inte blåa som de andra killarna jag brukade dejta. Men de påminde mig ändå om havet eftersom att jag alltid drunknade i de.

Utan att tänka så lutade jag mig mot hans läppar. Han kollade fortfarande på mig utan att stoppa mig från vad jag skulle göra. Jag ville så gärna kyssa honom men nej, jag skulle förstöra allting igen då. Precis innan jag skulle luta mig bort så tog han ett grepp om mitt hår och kolliderade sina läppar mot mina.

Hans läppar var varma och mjuka, känslan av att kyssa hans fylliga läppar var obeskrivligt tillfredsställande. Han kysste mig på det grova sättet som jag gillade, han kysste med passion. Jag älskade hur hans läppar rörde sig i takt med mina och hur våra andetag matchade. Han drog hårdare i mitt hår vilket jag tände på. Hans tunga kändes kändes varm i min mun och den rörde sig perfekt, mycket bättre än de andra killarna jag hånglat med. Han visste vad han gjorde medans de andra bara brukade köra en visp i min mun.

Jag tog tag i hans Axel och satte mig på hans knä medans jag fortsatte kyssa honom hårt. Jag avbröt kyssen men gick över snabbt till hans nacke, jag kysste och slickade på olika områden av halsen så att han inte skulle få något sugmärke.

Glöm inte att rösta❤️