The Vampires

Kapitel 1.

Bonnie's POV*
Jag satte mig upp i sängen och sträckte på mig samtidigt som jag gäspade ljudlöst. Jag vände mig om och tittade på den sovande Stefan som låg bredvid mig. Ett leende spred sig över mina läppar innan jag reste mig från sängen och lämnade sovrummet.
Jag gick försiktigt ner för trapporna och gick genom vardagsrummet ut till köket där jag tog fram en skål, en sked, ett glas och flingor med mjölk. Jag hällde upp lite flingor i en skål blandat med mjölk och socker. I glaset hällde jag upp lite vatten. Jag satte mig ned på stolen och började äta på mina flingor. Efter en stunds ätande hördes stegen i trappan och snart kom en trött Stefan ut i köket med håret stående åt alla håll.
"Hi, honey. How are you today?" Frågade han när han såg mig och gav mig ett litet leende.
"Hi, I'm good thank you. You?" Svarade jag med ett leende innan jag tog en sked flingor i munnen igen.
"I'm pretty tired but I can't sleep. It's something with my head today." Svarade han och satte sig framför mig med blinken ner i bordet.
"I really abhor too see you like this, Stef. I know it's Elena who is weight you down?" Frågade jag snabbt och kände mig plötsligt sårad på något vis.
"Bon! Why do you even thought about that?" Han tittade upp och mötte min sorgsna blick.
"Because I know how much she meant to you." Svarade jag och stoppade in en sked flingor i munnen.
"Don't think about that, Bon. I love you." Sa han och la sin lediga hand på min som låg livlöst på bordet.
"How can I not think about that? Every night when I'm about to sleep that thought is haunting me." Svarade jag och la ner skeden i flingorna.
"Babe, I'm sorry about that, but she is with Damon. You have nothing to worry about." Sa han och kramade om min hand. Jag förse snabbt bort den och tittade anklagande in i hans ögon.
"Aaah! Stop Bonnie, please! I love you, I really mean it!" Skrek han och höll händerna på sitt huvud och vek sig av smärta.
"I'm sorry, Stef.." Sa jag snabb och reste mig från stolen så fort som möjligt.
"Bon, please." Ropade han efter mig men jag lyssnade inte. Rätt som de var stod han framför mig.
"Where are you going?" Frågade han och visade sina huggtänder.
"I am going to Elena." Sa jag argt och gick förbi honom. Hans ansikte blev till normalt igen.
"Okay, see you later.. I'll maybe go to Taylor later.." Ropade han efter mig men jag svarade inte. Jag drog på mig mina Vans och lämnade lägenheten.

**
Jag stod nu utanför Elenas hus men tvekade om att knacka på.
Jag knöt händerna och lyfte upp handen och knackade på dörren. Efter några sekunder öppnades dörren och jag mötte Jeremy's ansikte.
"Oh, hi.." Sa han lågt och kliade sig i nacken. Som ni alla vet har jag dejtat Jeremy men det funkade inte..
"Is Elena home?" Frågade jag snabbt.
"Yes, she's upstairs." Sa han och öppnade dörren så jag kunde gå in. Jag mimade ett tack och lämnade hallen genom att gå upp till Elenas rum. Jag knackade försiktigt på hennes dörr innan jag öppnade upp den. Jag fann Elena sittandes på sängen med händerna knutna.
"Elena.." Viskade jag och stängde dörren efter mig och gick fram till henne.
"What do you want me?" Frågade hon och tittade på mig med tårar i ögonen.
"I just wanted to see how you're doing since Jenna died." Svarade jag och log snabbt.
"She didn't die Bonnie..Klaus killed her." Sa hon snabbt och reste sig från sängen.
"You aren't angry because of that, it's because I'm with Stefen. Isn't it?" Sa jag surt och la armarna över bröstet. Hon vände sig snabbt om mot mig och flinade.
"No.." Svarade hon kort med paus. "I left him so I could be with Damon and I don't regret that. I have moved on now. I'm glad that Stefan has that too even if it's with you." Berättade hon och la sina armar över bröstet hon också.
"So you wanted to hurt him or what?" Frågade jag snabbt.
"Hahahah, Bonnie. Lovely Bonnie. I have changed since Katherine was here." Sa hon och flinade återigen. Det kändes inte som Elena.
"Oh, really. You didn't break up with Stefan cause of Damon in the first place Elena." Sa jag och gav henne en sorgsen min.
"Bonnie! You have destroyed our friendship, go away!" Skrek hon och viftade med armarna.
"The only one that has destroyed our friendship is you Elena."
"Why don't you leave me alone?!"
"Because I hate to see Stefan suffering because of you and Damon!" Skrek jag och vände mig hastigt om och såg Damon. Jag svalde hårt.
"Is my brother suffering because of me?" Frågade han mig sorgset. Jag svalde igen.
"Yes. You have destroyed him and his heart.." Berättade jag och svalde återigen. Han svalde också.
"I didn't mean to hurt him like that." Svarade han och tittade sorgset ner i golvet. Jag fnös.
"You didn't? Hah, no of course you didn't Damon. It's not who you are." Skrek jag och lämnade rummet bakom mig.
Fan, Damon du gör allt så svårt.