The Vampires

Kapitel 30

Bonnie
Jag satt på sängkanten och tittade ut genom fönstret när dörren öppnades. Jag ställde mig upp med ett leende på läpparna i hopp om att det var Kol men det var Stefan som klev in i rummet.
"Hi, how are you?" Frågade han och stängde dörren bakom sig. Jag la armarna i kors över bröstet.
"Where's Kol?" Frågade jag istället för att svara på hans fråga. Han tittade ner i golvet och la armarna över bröstet. Han slickade sig om läpparna innan han svarade.
"He left, surprised?" Svarade han kallt. Jag släppte armarna och gick fram till Stefan, jag tittade honom i rakt ögonen.
"You are a dick, Stefan. You shouldn't even come here in the first place" viskade jag argt till honom. Ett flin växte på hans läppar och han skrattade till.
"Thank you" svarade han och la sin hand mot min kind.
"Kol doesn't love you, Bonnie. Why don't you see that? He is just like us other, he use you. Come back to me" viskade han och såg mig i ögonen. Jag skymtade nästan en tår i hans öga men han blinkade bort den. Jag tittade ner på hans läppar och andades svagt in.
"I-I..I love Kol...but I can't stop loving you" viskade jag och släppte inte blicken från hans ljusrosa läppar. Han lät sina läppar snudda vid mina och snart tryckte han sig emot mig så våra läppar kraschade mot varandras. Jag la armarna om hans nacke och rörde med min högra hand i hans hår.
Snart insåg jag vad jag höll på med och puttade bort honom ifrån mig.
"I can't do this to Kol!" Skrek jag emot honom och drog handryggen över mina läppar. Han tittade chockat på mig samtidigt som han sakta närmade sig mig.
"What has he said to you?" Viskade han och la sin hand mot min kind igen. Jag ryckte till men han rörde sig inte. Jag ignorerade hans fråga och blickade ner på hans läppar igen.
Snart drog han bort handen och backade bort från mig. Jag kollade chockat på honom men när dörren öppnades och Kol kom in insåg jag varför.
Han tittade först på mig och sedan på Stefan, han vände sig om mot honom och med bara en blick fattade Stefan att han skulle lämna rummet. Dörren stängdes efter Stefan och Kol vände sig om mot mig igen.
"So tell me, what did he say?" Frågade han och gav mig en allvarlig blick. Jag ryggade bakåt och la armarna i kors över bröstet.
"Did he kiss you?" Frågade han snabbt och jag vände mig om mot honom. Jag kollade chockat på honom.
"No.." Ljög jag. Snart strök sig ett flin på Kol's läppar och han skrattade.
"It's not okay to lie, Bon" skrattade han och lutade sig mot sängen.
"I know he kissed you, Bonnie and I know that he told you something about me, this is not a fucking game. It's serious, I'm not gonna wait anymore. Follow me tomorrow or not!" Fortsatte han argt mot mig. Några tårar rann ner längst med min kind men jag torkade snabbt bort dem.
"I-I..I don't know, Kol. He told me that you lied to me and he wanted me back but..I love you but I love Stefan too.." Viskade jag samtidigt som jag gick emot Kol.
"I love you, Kol!" Nästan skrek jag till honom. Han skrattade.
"Yes sure. Text me tomorrow morning and tell me if you're going with me or not!" Sa han och lämnade rummet igen. Mer tårarna rinnande längst med kinden satte jag mig på sängen och tänkte på det som just hänt. Jag tror jag kommer förlora Kol för alltid..