The Vampires

Kapitel 17.

Några månader senare ..
Bonnie
Rätt som de var hade månaderna rusat förbi och vår hade gått till sommar. Jag drog på mig ett par vanliga shorts och en vit blus. Det var bara några dagar kvar till bröllopet och jag var jätte nervös.
"Honey, I'm going to Damon. I need to talk to him about the wedding" ropade Stefan från undervåningen. Jag suckade.
"Of course" sa jag tyst för mig själv.
"Bonnie?" Jag suckade återigen.
"I heard you, baby" svarade jag snabbt och gick ut från sovrummet. Jag gick ner för trapporna och ut i köket där Stefan drack något ur en kopp. Han ställde ner den i vasken och gick fram till mig.
"In only a few days will you and I stand in front of all our friends and say "I do" han la sina händer på mina höfter och flinade innan han tryckte sina mjuka läppar emot mina. Jag drog bak huvudet och tittade på honom.
"Bonnie Salvatore" vi började skratta.
"Miss. Salvatore" sa han och kysste mig återigen. Jag kanske inte passade med Salvatore i efternamn men jag skulle ändån njuta av det.
"Two years ago I fell in love with Elena Gilbert's boyfriend and now am I gonna marry him. Isn't weird how much we've been through and after all we're getting married?" Frågade jag och rynkade pannan.
"Maybe but we are happy and that's all what matters" svarade han och kysste min panna.
"Now am I gonna go, bye babe" sa han och lämnade köket. Jag sa hejdå och tog en plats vid bordet. Ytterdörren öppnades men stängdes igen lika snabbt. Jag plockade fram mobilen ur min shorts och låste upp den. Ett nytt meddelande från Caroline.
Caroline: Hi honey. Wanna go somewhere? Klaus gave me his credit card and told me to bring you with me. We need you to be happy now before the wedding. x
Bonnie: Hi honey! Yes I would love to. I can bring money with me. x
Caroline: I'll pick you up in 10 minutes, bye! x
Bonnie: Good, bye.
Jag la ner mobilen i fickan igen. Caroline vet verkligen hur man gör någon glad. Thank god hon är min vän.
Jag ställde mig upp på benen igen och lämnade köket. Jag som redan hade skorna på fötterna öppnade ytterdörren och lämnade lägenheten.
Jag tryckte på hissknappen och snart var hissen på rätt våning.
Med ett litet leende på läpparna klev jag in i hissen och tryckte på 1:an. Dörrarna stängdes och vi åkte sakta neråt.
Hissdörrarna öppnades och jag klev ut. Jag puttade upp portdörren och gick ut i den varma och soliga juni morgonen. Där ute på parkeringen stod Carolines svarta BMW, jag log och gick fram till den. Jag ryckte upp dörren och klev in i bilen.
"Hi honey" sa hon och log emot mig medan hon startade bilen.
"Hi" svarade jag och log. Hon log medan hon körde ut från parkeringen.
"Have you talked with Elena the next two months?" Frågade jag när vi kommit en bit. Caroline vände blicken mot mig och gav mig en tveksam blick.
"Yeah, but nothing bad about your wedding or something" sa hon snabbt.
Jag skrattade till.
"You don't have to say that. I believe you because that's what friends do, right?" Hon vände blicken emot mig.
"Yeah, right.." Svarade hon nästan som i en viskning. Jag vände tveksamt på huvudet, alla var emot mitt och Stefans förhållande.
"I have thought about the wedding.." Sa jag plötsligt vilket fick Caroline att vända på huvudet.
"And what?" Sa hon.
"I have a thought that people maybe will do anything to stop it, you know how Elena are.." Svarade jag tveksamt. Caroline bet sig i läppen. Jag tittade ner och kände mig plötligt förnedrad att jag sa något.
"Sorry I said something" sa jag tyst och lutade mig bakåt i sätet.
Jag kände Carolines blick bränna i nacken.

Last summer we met, we started as friends. I can't tell you how it all happened. Then autumn it came, we were never the same. Those nights everything felt like magic.